tisdag 12 april 2011

Tänk vad Tiden Går.

Idag har jag och lilla Lisa kamperat ihop i 7 år. I vått och torrt.  Men i fjol höll det på att ta en ända med förskräckelse. Men den där lilla damen hade mer att ge. Vilket jag är Så Tacksam för. Och eftersom hon började sitt nya liv den här dagen 2004 och jag inte vet när hon är född -bara att hon var 3 år då - så får hon dessutom fira födelsdag idag. 10 år fyller gumman. 90 år i kattår räknat. Mycket har vi hunnit med. Jag och min vapendragerska. Och hon har tappert följt med på resor både till nord och väst.







Och jag hoppas att det blir många fler resor, somrar på balkongen och år min älskling.

~ L

måndag 11 april 2011

The Beloved.

Jasså det var så här den såg ut när det begav sig.


 Men låten är som gjord för bilkörning och då behöver man ju inte titta på nån video. Och man ska väl inte heller. Titta på videos när man kör bil.

~ L

Oh oh oh oh oh oh oh ooh oh.

Ja kära värld att en sån här simpel rad kan sätta sig i skallen som en klibbig tejpbit som vägrar släppa. Hela dagen har det varit så faktiskt.

~ L

söndag 10 april 2011

Du är som go götta du.

Detta underbara uttryck skrev en nyfunnen kompis till mig häromdagen i ett sms. Gjorde mig verkligen varm i hjärtat. Blev Så Glad!

Erland Josephsson brukar använda ordet begåvad ofta: Att han inte är begåvad med den talangen eller begåvad med det och det. Jag tycker det är ett fint sätt att använda det ordet. Så jag tänkte säga att jag är begåvad med så otroligt många Fina Vänner.

En av dessa  gav mig detta kort när jag fyllde år häromsistens:

Din livsglädje lyser
och skrattet är nära,
vad mer kan man av
en människa begära?

Här får du en dag
som är avsedd för dej,
fylld med vänner och fest.
glada skratt och ståhej!

Må din dag bli härligt full
av sång och glad musik
och vara liksom du min vän
så mysig och unik!


Man kan inte bli annat än Glad av nåt så fint!

Att sparas till en gråmulen dag när allt känns skit och man vill bara räcka ut tungan åt hela världen. Och påminna sig själv att man har vänner som tycker man är som Go Götta. Vänner som är som Go Götta.

~ L

lördag 9 april 2011

Gissa bilden.

När jag första gången skulle prova på akrylmålning så började jag min vana trogen måla ett träd, men efter en stund kände jag att det var inte ett dugg roligt. Började därför måla över trädet med olika blå nyanser, fram och tillbaks bara på måfå. Och så blev det detta:



Kanske jag ska säga att denna tavla kom till under min Blå period man blir en av di store målarinnorna i framtiden?

~ L

Och så vardade det vitt.

Nu så. Efter många års pratande så fick jag till slut Tummen Ur och målade om mitt vardagsrum.

Före:



Lisa tog sin tillflykt till balkongen medan Tjårven utsåg sig själv till arbetsledare och vars får man bäst utsikt om inte på Sofias axel. Dock blev han utvisad till toaletten en stund, då han i egenskap av AB Stök och Bök strök omkring de nymålade väggarna vilket resulterade i att han fick vita slingor i pälsen. Efter 10 minuters utvisning (instängde på toaletten) skärpte han dock till sig och valde att studera oss från soffans armstöd istället.

Efter:



 

Det blev en aningens ljusare eller hur? Och alla fina saker som jag har fått eller egenhändigt samlat på mig syns verkligen nu. Tänk vad lite vit färg kan göra! (Ungefär 7 liter)










Och det rosa draperiet skär sig inte längre mot den hemskliga terracottan.








Och detta jobb skulle inte ha gått som en dans om inte Sofia hade hjälpt mig. Och för att hålla orken uppe spelade vi Hoven Droven och gamla discodängor från 90-talet.

Halleluja.

~ L

torsdag 7 april 2011

Skön trall.

http://www.youtube.com/watch?v=40EqZE2uawU

som får mig att minnas ungdomens dar. När man var just fyllda 20 och trodde att nutidens ålder var avlägset.

Jo, tjena.

~ L

Kärlekens Kraft.

Helgen som var slutade min lilla Prinsessa äta och dricka. Gick inte på toaletten.  Provade med allsköns gotter men nej. Inget på över ett dygn. Surade extra mycket när Tjårven kom i närheten. Började fundera om hon fått vårdepp. Så jag tog upp henne och bar omkring henne ett tag och pratade allvar. Sa att jag älskade henne Så Mycket och att hon är ju den finaste Lisa som finns och att jag ville att hon skulle leva. Att det snart var blomsterdags på balkongen så hon skulle få sitta och lukta på alla vackra blommor. Och så höll jag på en bra stund.

Efter nån timme så gick hon drack vatten, några timmar senare så åt hon litegrann och därefter dröjde det inte länge förrän hon gick på toaletten. Fatta vilken lycka jag kände! Blev så jäkla GLAD! Nu är hon tillbaks i sina gamla gängor. Surar inte på Tjårven mer än när han blir för mycket tonårstjorv. Äter ordentligt. Osv. Hon ser gladare ut. Och igår så spatserade hon fram och tillbaks på balkongräcket.

Tänk,

om denna förändring till det bättre verkligen berodde på att jag bar omkring henne och pratade med henne en lång stund. Att jag med kraft av min kärleksförklaring till denna lilla lurva fick henne att piggna till och leva upp igen?

Jag vill gärna tro det. Att man med kärlekens kraft och ord kan få någon att må bättre.

Amen.

~ L

söndag 3 april 2011

Presentation onödig.

http://www.youtube.com/watch?v=6pGmczlEkU8

Inte så konstigt att man är stolt faster?

Lika lika. Bara priset som skiljer.

Har en mycket god väninna som brukar inmundiga sitt rötjut med coca cola - vilket jag ett flertal gånger har pikat henne för. Men nu fick jag äta upp det lite - för igår slötittade jag på kanal 8 och där gick den finfina serien Slottsliv  med allas vår Peder Lamm. Han fick dricka finvodka och ädelt vin från 50 talet. Vinet var nån sort som tydligen kostade 20 000 flaskan. Och så berättade slottsherren att Herr Lamm hade bekänt en ungdomssynd när han som 19 åring med sina kompisar tullade en vinpava hur pappsens vinkällare. Samma sort som ovannämnda - fast från 47. Som dom blandade med coca cola. Så jag ringde henne och sa att hon kunde hädanefter säga att hon var i fint sällskap när nån påpekade hennes udda blandning. Det enda som skiljer sig kantänkas är priset på vinet.

~ L

lördag 2 april 2011

Ät. Be. Älska.

Så skulle den ha hetat på svenska om ingen omständlig översättare fick för sig att göra det så pretentiöst bla bla bla. För den engelska titeln passar rakt mycket bättre än Lyckan kärleken och meningen med livet. Vad är det med en del av dessa som ska översätta utländska titlar och göra egna skittolkningar?!?!   Likadant med filmer. Nej fy fabelen säger jag bara.

Så.

Nu till boken som jag läste ut för ungefär 2 timmar sedan. Som blev en sån succé med över 10 miljoner sålda böcker och så naturligtvis en likaledes av många sedd film.
Allt börjar med att Elizabeth ligger på badrumsgolvet mittinatten och stortjuter för att hon är så olycklig så hon kan gå i bitar. Trots att hon är gift och bor fint och är rik på både pengar och vänner. Och här vet ju alla som hört talas om denna bok att hon ger sig iväg på en långresa för att hitta sig själv och vägen till sitt andliga inre.

Tyckte att boken började lite barnsligt och var så där typiskt amerikanskt kliché skrivet, men sen började hända grejor och jag måste säga att jag lade ifrån mig den med ett leende. Det har tagit lite tid att läsa den (ungefär 1 vecka), för det händer så mycket så man vill dela upp hennes 3 landsvistelser för att hinna smälta alla intryck man får.

Den är väldigt personlig och intim - kanske lite för intim ibland. Nästan på gränsen till tantsnuskromanfasoner - men det kan man leva med.

Ger den en stark 4:a av 5 möjliga. Och det känns bra att ha läst boken innan jag sett filmen, som jag nu får lov att se när det blir tillfälle.

Men nu så blir det att kasta sig över min fina reabok från museét: Om ballerinor och barfotadanserskor i början av förra sekelskiftet i Sverige. 





~ L