Denna bild är tagen den 22 juli 2011. Jag hade just njutit av en lång härlig simtur efter en underbar dag tillsammans med ett gäng goa tjejer, för att möhippa en väninna som skulle gifta sig två veckor senare. När jag låg där på rygg i vattnet och tittade mot den fantastiskt vackra och stilla solnedgången och himmelen, hörde tjejerna skratta där på landbacken, tänkte jag att livet är ändå för underbart. Det var innan jag visste om det fasansfulla som hände på Utöya, där ungdomar och barn blev slaktade av en riktigt sjuk djävul. Där dödsångest, smärta, skräck tog strupgrepp på flera hundra människor på en sådan vacker ö i den norska fjorden. Där de trodde de var på den säkraste platsen på jorden.
Och att detta hände vid samma tid som jag låg där och plaskade fridfullt i vattnet. När dom simmade för livet i det iskalla vattnet.
En del kanske har svårt att ta in detta hemska och väljer att ha skygglappar för att slippa höra och se allt det hemska som dessa människor fick uppleva under ett par timmar som måste ha känts som en evighet.
Men Vi Får Inte Glömma.
Livet får inte bara gå vidare som om inget hade hänt.
~ L
