onsdag 26 december 2012

God fortsättning.

Julen är kommen och den blev vit.
Tack för det kung Bore.
 Skaffade en riktig gran i år vars doft får mig att minnas barndomens jular när jag och farsgubben åkte och hämtade granen han hade sett ut redan under hösten. 
Min ena fyrbente sambo var alldeles fascinerad av den där tingesten som stod i badkaret fredagsnatten för att tina upp. Hitta naturligtvis inte julgransfoten så jag fick rigga granen i en zinkhink, i en ytterkruka och en massa sten som jag en gång fick av min kära vän Elvy i födelsedagspresent med orden att de var helbrägdagörande när man hällde vatten över och stoppade i fötterna. 
Jag kan ju tillägga att det var inte så fallet. Jodå hon har idèer hon.
Naturligtvis var det röda kulor i granen till minne av farsgubben som älskade dessa röda bollar.
 
En och annan klapp blev det. 
 Alltså har jag varit någorlunda snäll verkar det som.
Sen fick jag ge bort en del också. 
Är ju Så Skoj att få slå in presenger och ge bort. 
Min fyrbente lille assistent tycker också om att vara med och slå in presenter vilket inte alltid är till hjälp kan jag säga.

Eftersom jag tycker att böcker är bland det bästa man kan få gav jag bort ett gäng roliga sagoböcker:

Supermasken - som hjälper små kryp i nöd.
Drakar och Prinsessor - som handlar om en bortskämd prinsessa som blir bortrövad för att bli drakföda (låter värre än vad det är)
Piratsagor hela veckan - titeln säger ju allt.
 
Själv tillbringade jag julafton i tomteluva på jobbet, sen kalasmat hos grannen och hennes familj.  
Somnade ovaggad och mätt den kvällen kan jag säga.
 
Lagom mycket livat en julafton.
 
Känner verkligen för de människor som inte har det lika bra som jag. 
Människor vars julhelger är ett helvete med fylla, stryk och bråk.
All den där stressen som folk låter sig dras in i när det ska tokhandlas dyra julklappar 
och många skuldsätter sig.
 
 För vad?
 
 För att sedan ha en jävla ångest över att man levt över sina tillgångar och vet att det kommer surt efter.
Och så ska folk luras att  köpa en ny soffa för att rädda julen?!?!
Det ska vara massor av mat på bordet som man ändå inte orkar äta av allt ändå och som skulle räcka i flera dagar och som man normalt inte äter flera maträtter av när det är vardag. 
 
Och så har vi dom stackarna som inte ens kan ta lån för att ens kanske köpa ens en liten julskinka.
Som blir bombarderade med all skitreklam med uppmaningar om köp köp köp. 
Som att lyckan är att köpa en jävla massa grejor som liks ändå kommer att säljas för halva priset två dagar efter julafton. 
 

 
 



Nåja,

Hoppas Du och de Dina fick Julefrid med massor av julemys.

Var snälla med varann!

~ L.





måndag 17 december 2012

Halvvägs.

Ja, då har man ännu ett år lagts till sin levnadsbana. 
Halvvägs till 90. 
Japp. 
Bara 45 år kvar.
Som jag hoppas blir fyllda med en massa tokroliga upplevelser och nya erfarenheter som förhoppningsvis ska göra mig till en ännu bättre människa. 
Fan, va jag försöker vara vis. 

Och nu hände det sig som så att tre av mina fantastiska vänner tyckte jag behövde lite ny inspiration och gav mig därför i födelsedagsgåva den eminenta Femtio nyanser av honom.
Detta har rönt många skratt på jobbet. Alla ville veta om jag har läst den. För att ge lite försmak av vad jag hade framför mig var jag vänlig nog att under helgens arbetspass ägna mig åt lite högläsning för några av mina kära arbetskamrater, vilket gav en hel del gapskratt o en del intressanta upptäckter. 
Såsom nya användningsområden av tvättlappar.
Och att ibland så behöver inte ordet sele betyda något annat än att man ska ut och flyga helikopter.
Fastän en viss arbetskamrat kände sig lite besvärad innan jag hade ens läst stycket färdigt.

Fullständig recension är alltså att vänta senare.


~ L.
 





söndag 2 december 2012

Slow motion.

HA!
Äntligen fick jag som jag ville!
Det har snöat mängda i helgen!
Kung Bore har anlänt!

För övrigt,


efter några tämligen långlånga dagar med kattvaktande av en liten gråpälsad dam morgon och kväll, lördagsjobb,
 massage i fredags  och  - precis som massörskan sa - skulle ge mig rejäl träningsvärk
(känns som jag dragit en pråm alldeles själv),
har jag nu änteligen fått lite sovmorgon och kunnat njuta av att softa i min nya fina morgonrock - som jag köpt i födelsedagsjulklapp till mig själv, snyftat in senaste delen av Downton Abbey på svt play med en liten fyrbent lurv sovandes vid mina fötter på en filt. Så nu har man rensat tårkanalerna lite.
En riktig Slow motion söndag, som fortsätter i liknande tempo som den börjat. 
Som en arbetskollega så fint uttryckte sig en gång; jag vilar mig i form inför kvällen, då jag ska och kolla in Umeå Musiksällskaps julkonsert till vilken jag har fått en fribiljett till av Frk Hansson som spelar cello i nämnda sällskap. Jag får väl tacka hennes kära sambo för att han inte gillar såna tillställningar.
Fast han kanske ångrar sig när han vet att det även är med en massa tyllbeklädda brudar som ska dansa runt på scenen bara en bit ifrån där jag sitter. Nämligen på första parkett. 


En recension av ovan nämnda händelse kommer. 

Var snälla mot Varandra!

~ L.



 

onsdag 28 november 2012

En GLAD nyhet!

Jag blir SÅ GLAD när jag får läsa om annat än bara krig och elände nu när det närmar sig jul.
Att det finns mänsklig omtanke och kärlek i denna värld. 
Tänk vad  en liten annons  kan göra!
Det är det som kan kallas mirakel!

Var snälla med varandra!

~ L.

lördag 24 november 2012

Önsketänkande.

Ord äro överflödiga.

~ L.

Allers nöjders.

Försökte i morse hålla fast i kudde och täcke så länge som möjligt. 
Har varit så in i vassens trötter i flera dagar nu, har ibland känt att jag kunde ha somnat stående,
 så jag tog mig en rejäl sovmorgon idag. 
Sen blev det till att masa sig ut i ruggvädret för att göra handla lite, inte kändes det så där jublande glatt i hjärta och själ att tänka på att jag berättat för allt och alla att jag tänkt putsa mina skamligt skitiga fönster i helgen.
Nej, kände kylan krypa i kroppen när jag tänkte på hur förbaskat kallt det kommer vara om händerna när man ska vara i vatten och draget. Redan innan jag ens var på väg till affär´n.
Tanken på att krypa ner under täcket och fortsätta sova bort dagen var betydligt mera lockande.
Men när jag väl kommit hem så slog tjurskallen till och det hade blivit lite mildare väder -  gick putsandet av bara farten så nu kan jag sätta upp julbelysningen nästa helg utan att skämmas.
Lyssnade på Kossornas Planet som handlade om en skitviktig sak.
 
När jag väl var igång så rensade jag pelargonerna, som såg ut som ett gäng partypinglor som skakat loss lite för mycket, 
hittade åt mitt skrivbord som varit belamrat med allehanda papper och annat rat ett bra tag.

Så,

nu kan jag börja fixa med julkorten, 
pynta advent, 
njuta av en riktigt skön kväll med Downton Abbey
och 
vakna upp till en slapparsöndag i morgon.

Halleeeluja!

~ L.

fredag 23 november 2012

Blunda och drömma sig bort.

I går morse fick jag ett sms av en kompis att det gick ett program om älgjakt i min hemby .
Det är inte lite man fick lite hemlängtan och få gå i skogen, göra upp eld och kok kaffe te sotupanna.
Kanske grilla en korv eller tre. 
Äta lite torkat renkött. 
Bara sitta där och njuta av lugnet och lyssna till ljudet av sprakande eld och bli inpyrd i ve`röken.

Häftigt är att han följde med en kvinna.
Häftigt är att han som intervjuar 
är ett ättelägg till min framlidne granne hemmavid - som var en riktig skogsmulle.

Själv blev jag ju snuvad på den där jaktupplevelsen i höstas men det kommer flera tåg.
Hoppas jag. 
Om nu inte fröken Hansson ändrar sig nästa år och man hamnat i onåd.
Och om fröken Hansson inte gör om sin bragd och skjuter fullt innan ens jag hinner vara med.

Amen. 

~ L.
 

 



 





tisdag 20 november 2012

Sång och glädje.

Veckan som gick innehöll ett farväl till ännu en person som gett sig ut på sin sista resa.
Har fått lära mig en ny vacker psalm. 
Fått Mycket Kärlek.
Bakat en fullständigt misslyckad citron och vallmofrökaka. Platt fall kan man säga.
Sjungit födelsedagssånger x 3.
Fått en helt ny syn på majskolvar tack vare mina lika eminenta arbetskamrater. 
Skrattat så tårarna runnit. Flera gånger. Jag kommer att leva LÄNGE!
Förhoppningsvis även de som skrattade med mig lika mycket som jag.
 Har upptäckt Weebl & Bob .


Och hittat en ny irriterande bisarr melodi som tenderar att fastna på hjärnan.


Psalmen då?
Nr 304.


Ta hand om varandra och ha en bra vecka!
~ L.

Omvänd tanke.

Skulle väl egentligen ha krypit till kojs omedelbums efter fika och tandborstning i söndagskväll när jag jobbat färdigt min delade tur. Men jag fastnade i tittandet av ett program om afghanska flickor som klär sig som pojkar för att kunna leva lite friare i ett djupt patriarkaliskt samhälle.
Bacha posch.
Leva fritt, som jag har kunnat göra sen jag föddes.
Att kunna gå vars jag vill och göra vad jag vill utan att ha tillåtelse av familjens manliga överhuvud.
Ville jag spela fotboll så japp.
Ville jag gå ut och dansa så japp.
Kunna gå i byxor eller barbent i  kjol eller shorts.
Klippa mig kort och bära keps eller ingen huvudbonad alls.
Kyssa en kille offentligt eller bara hålla handen offentligt.
Bo ihop med en kille utan att vara gifta.

Utan att riskera att bli straffad för det. 
Utan att en grupp män tränger sig in i mina föräldrars hus och bakbinder min familj medan  jag själv gömmer mig i ett hål i golvet för att undgå att bli lynchad.

 Eller bortgift med tvång för att "stävja mina odygdheter och inte dra skam över min familj".
Om nån nu skulle vilja ha mig trots att jag levt så.

Vi kvinnor i Sverige fattar inte hur jävla bra vi har det ibland.

Men ibland är det som om skygglapparna är väldigt svåra att ta av sig.
Att det där är så avlägset och händer i ett land långt långt borta har inte med mig att göra.
Men om Vi tar och tänker tvärtom.
 Om det vore Jag och Du som hade det som De.
Dessa alla unga flickor och kvinnor som inte är lika fria som Jag och Du.

Hur skulle Det kännas?
 


~ L.




tisdag 13 november 2012

Oh Winter where art thou????



Advent närmar sig med stormsteg och inte en jävla snöflinga i sikte som tillsammans med andra miljarders snöflingor kan åstadkomma den årstiden som vi nordbor kallar Vinter.


I brist på äkta vara så får man minnas den 9 januari i herrens år anno 2010 
då det sannerligen inte var någon brist på snö. 

 


~ L.

söndag 11 november 2012

I väntan på Kung Bore.

Jaha, 
Kung Bore verkar köra med på och av ett tag till innan han bestämmer sig för att det ska bli
 Vinter På Riktigt?!

Nu är ju jag en sån som tycker att vädret kan jag inte göra något åt så det är int´ lönt att reta upp sig på om det nu regnar för mycket, är för varmt eller kallt eller vad det nu kan vara som folk tycker illa om i väderleksväg. Men det är när det går dagar utan att man ser solen skymta fram ens ett liiitetlitetlitet tag som jag känner hur beroende man är av solen. Man är trött nästan och det jämt. Även om man skulle sova varvet på klockan så är man tröttare än en gammal gnu. Det är vid sådana tillfällen det är så förbaskat fint att hitta på saker att göra med nära och kära för att hitta några ljuspunkter i tillvaron då soleländet vägrar visa sig. 
Så i helgen har jag roat mig med finfina vänner i dagarna två. 
Så att det varit trist och alldeles alldeles grått och ruggigt ute idag har inte gjort mig det minsta. 
Sen hjälper det ju att ha ett stort lager av värmeljus att tända och softa i soffan med hemlagad pizza och reprisen av senaste avsnittet av Downtown Abbey.

Och att de serverar dumpling på kinarestaurangen vi åt på igår. 

Halleluja!

~ L.

torsdag 1 november 2012

Födelsedagskäk.

Hade besök av modren helgen som var. Eftersom hon ska till att fylla år i morgon så var det ju lika bra att bjuda damen på en middag som anstår ett födelsedagsbarn av hennes kaliber.

Förrätt: 

Skivad avokado, 
2-3 msk créme fraiche blandat med lite majonnäs, 
en stor tesked stenbitsrom, 
toppad med lite finhackad rödlök och persilja.
Servera på polarknäcke och till det en kall öl.

Varmrätt:

Helstekt fläskytterfilé m. ugnsrostade rotsaker, en och annan körsbärstomat och salviasås.

Sätt ugnen på 200 grader.


Ugnsrostade rotsaker:
 
Ett gäng morötter.
En stor bit rotselleri.
En lika stor bit kålrot.
Ett gäng tvättade potatisar. 
En stor bit palsternacka.
En par 10 - 15 st körsbärs el. plommontomater.

Skiva alla rotsaker i lagom stora skivor och bitar så de gräddas jämt och inte tar så lång tid.
Lägg i en ugnssäker form tillsammans med tomaterna.

Häll över en del olivolja och strö över en halv påse fänkålsfrön.

Låt  grädda i ugnen i övre delen av ugnen tills rotsakerna och tomaterna har en fin "rostad" yta.

Fläskytterfilén:
Rulla den i massor med salvia, grovmalen svartpeppar och havssalt.
Minst 4 msk smör i en gjutjärnspanna el. gryta
 Bryn filén ordentligt runt om.
Linda in den i aluminiumfolie med lite smör och in i ugnen i en form längst ner så den blir bra genomstekt samtidigt som du rostar rotsakerna och tomaterna.

När jag gjorde detta så fick det stå i ugnen i ca 1,5 timme inklusive bryning av filén.


Salviasås:

      Spara stekspadet i pannan. 
Häll i en 3-4 dl vatten.
Tillsätt en halv kalvbuljongtärning.
Smaksätt med mer salvia, lite grovmalen svartpeppar, havssalt, 
några droppar Worcestersås och balsamvinäger samt ca 1 dl rött vin,
Blanda 1-2 msk mjöl med lite vatten och vispa i spadet.
Låt sjuda en stund. 
Häll i en 3dl grädde.
Låt sjuda en stund till tills såsen börjar bli lite tjockare.
Smaka av och tillsätt mer av ovan nämnda tillbehör om det skulle behövas så att inte såsen känns för salt eller för tunn, eller för tjock.


Sen rev jag lite fin cheddarost och blandade med smör och till detta serverade jag ett gott dinkelknäckebröd.

Ett gott rött vin passar utmärkt som dryck till detta.

Desserten bakade jag med plånboken:

Det blev en prinsesstårta (eller flintskalletårta som brorsan T. kallar den så fint) 
och kaffe m.  en lite whisky som avec.




Ja var inte det födelsedagskäk värdigt en finfin morsa så säg?



~ L.





onsdag 31 oktober 2012

Tryckt på pausknappen.





Ibland händer så mycket på en gång - både roligt och oroligt.


En av "mina" farbröder har gått bort vid 97 års ålder. 
Ännu en epok som gått ur tiden. Men kvar har jag alla minnen med trevliga samtal om livet förr och annat. Lärdom om vad som är livskvalitet.
Jag fick även äran att sjunga på hans begravning. 


Har varit på min första - men inte sista - Whiskyprovning.
 En söndag av alla dagar. Tänk att det är så inrotat att söndagar är väl inte direkt dagen att dricka starka drycker på. Nästan som om man hädade på någe vis.
Men det var superintressant och jag lärde mig väldigt mycket. 

Har även hunnit med en tur ut till grannens stuga vid Havet. 
Kaffe och nybakade muffins med utsikt över Laxögerns vackra fjärd. Med höstens och havet friska vindar som rensade lungorna på sur stadsluft. Kinderna fick frisk färg. Vi eldade i spisen och tände ljus. Målade och åt lunch. Det enda som fattades var att radion stod på och väderrapportören gav oss senaste nytt om Södra Kattegatts vindstyrka och Bottenvikens kuling från norr.

Min svägerskas mamma har somnat in och lämnat ett stort tomrum efter sig. 

Sangriafest med goda vänner för att fira att semestern är slut sedan länge.

Men nu har den första snön fallit och tinat bort.
Det är tid för att tända levande ljus i massor. 
Att börja mata småfåglarna.
Kura under filten i soffan med en bra bok eller tidning när höststormarna rasar utanför.
Njuta av stjärnklara nätter.


 Att trycka på pausknappen ett slag,

minnas alla fina sommardagar. 

Och vila lite i  Här och Nu.



 ~ L.



måndag 1 oktober 2012

Gåochsegåochsegåochsegåochse!!

Ja jäklar.
Ibland går man och ser en film helt utan några som helst illusioner om vad som hända skall.
Och så kan man överraskas nånting så in i positivt som man inte trodde var möjligt.
Det var en av de bästa spenderade 2 timmar jag haft på lääänge.
Det var nästan så att man undrade - "faaan,  är filmen REDAN slut?!?!! 

Och ett är säkert,
jag kommer att ha ett helt nytt perspektiv på
 klassisk musik,
inlagd gurka,
badkar 
och
mustascher.


Ladies & Gentlemen
i give you

En oväntad vänskap. 

Fransk film när den är som bäst.



Absolutement!!

~ L.





söndag 30 september 2012

Minsann.

Så har vi kommit till september månads sista dag anno 2012.
I brevlådan har ett nytt gäng böcker landat från Adlibris som väntar på att bli lästa.
Farmorsmors gamla gjutjärnsgryta är fylld till bredden med värmeljus - så nu när
hösten är här på allvar med klar luft, färgrika träd, en hel del regn och mörka kvällar kommer varenda ljuslykta att tändas i denna lya.
Fast på balkongen så är det en del blomster som fortfarande håller sig kvar
vid sommarfägring och trotsat frosten.
Och det lilla vilddjuret ovan fyllde 2 år nu i fredags. 
Detta firade han och Lisa med rå renskav och ostkrokar.
Han fick även ett grattis sms från Agria djurförsäkring - som önskade oss en härlig födelsedag tillsammans. 
Aldrig att Folksam gör det när Jag fyller år. 

Minsann.


 ~ L.




tisdag 25 september 2012

Señor Peregrino.

Att vara resultatet av en våldtäkt var nog illa, men att födas med ett eldrött födelsemärke som täcker hela baksidan av ens rygg och ner över benet var 
ett tecken på att det var ett djävulens verk i den lilla mexikanska byn där 
religionen hade väldigt stor betydelse och trångsyntheten var en aningens utbredd ska väl tilläggas.
Att ens morsa tydligen var född på en bordell i grannbyn gjorde inte saken bättre. 
Därför, när mamman dör, tar sig Jamilet över gränsen till USA till sin moster med drömmen
om ett bättre liv.
Med falska papper får Jamilet  jobb på ett mentalsjukhus för att ta hand om en äldre herre,
 som inte satt sin fot utanför sitt rum på femte våningen på flera år och anses vara en riktig surpul.

Detta visar sig vara början på en resa på en berättelse om tro, hopp, kärlek och en  händelserik pilgrimsvandring till Santiago de Compostela 40 år tidigare. 
Om att hitta hem 
och 
att man faktiskt kan skapa sina egna mirakel.


~ L.




Soluppgång och stjärnklart.



 
Då har man överlevt ännu en jobbarhelg.
En helg fyll med både glädje och sorg.
Sorgen för att en av våra fina har lämnat oss. 
Vila i frid.

Glädjen
 
över att få umgås med fantastiska människor.
att få och ge glädje.
över att få bevittna vackra soluppgångar när man väntar på bussen en tidig lördagsmorgon.
över att få äta middag hos min bror och vår mamma.
över att få skåda en stjärnklar himmel och en lysande stor månskära 
när man är på väg hem från jobbet en mörk söndagskväll.

Livet har stått stilla i helgen, men ändå fortsätter det sin gilla gång.
Tänder ett ljus till minne.



Var rädda om varann er därute.



~ L.

torsdag 20 september 2012

Rörlig som en rokokomöbel.

Har i dagarna två varit ledig inför jobbhelg. 
Passade därför på att gå på akupunktur går och mjuka upp gammkroppen lite. 
Såååå skönt att bara få ligga där och slappna av. 
Fick dessutom lära mig ett nytt uttryck - nämligen "vig som en rokokomöbel".
Man blir übertrött efteråt så det blev till att ta en eftermiddagslur innan mitt middagssällskap dök upp.

Av nån anledning vart jag sugen på curry så jag snodde ihop en liten kycklinggryta med:

Svamp
Lök
Lite färskost
3dl buljong
Curry
Gurkmeja
Salt
Svartpeppar
Balsamvinäger
Persilja
och 
naturligtvis kycklingfiléer i grytbitar.

Den fick godkänt av min middagsgäst.

Därefter såg vi The Dictator
och det må jag säga, den mannen - mr Cohen kan verkligen konsten att driva med alla de typer.
 Man ska inte förvänta sig något normalt och känsliga tittare ska nog undvika se filmen.

 förutom god mat blev det en hel del goda skratt. 

Och den här gamla rokokomöbeln börjar röra på sig lite bättre och nu är det uppladdning och nedräkning som gäller inför arbetshelgen. 


Halleluja.

~ L.






måndag 17 september 2012

I brist på älg.

Eftersom min premiär på att sitta på ett älgpass i helgen gick om intet, då jaktlaget jag skulle få äran att följa med sköt fullt några timmar in på förra lördagens jakt,
samt att jag blev utan kattvakt
stannade jag hemmavid och gjorde sånt som varit roligt.

Dvs.
 
Inte putsat mina fönster.
 
Sovit länge.
 
Ätit gott.
 
Läst ut en bok.
 
Kollat på;
 
Babel
(Jeanette Wintersson verkar vara en riktigt kul prick).
Moraeus med flera
(Snacka om sköna musikkonstellationer).
 En historisk trädgård
(Gjorde mig ännu mera sugen på att åka till England).
 En dokumentär om Lemmy
( Visade sig vara en mycket mångfasetterad herre).
 
 
Börjat på en ny bok.

 
 
  Men likväl; trots brist på älg för min del denna höst är jag otroligt glad för
 fröken Katarinas skull,
som efter 6 års väntan fick skjuta sin första älg - en 6 taggare!

Säger som en viss herre i rosa träningsoverall:

ÄNTLIGEN!!

 
 ~ L.
 
 
 


lördag 15 september 2012

Sju jävligt långa dagar.

Ungefär den tid det tog att läsa denna skönlitterära skapelse.
Dock utan jävligt långa.
 
När den 35-årige Judd ska överraska sin fru på hennes födelsedag med hennes favoritcheesecake med tända ljus blir det istället han som blir överraskad då han ertappar henne och sin chef vilt kopulerande i Judds och frugans egen säng.
Efter att ha beskådat denna omvända överraskning ett tag gör Judd det enda rätta - nämligen kör upp cheesecaken i röven på sin chef med tända ljus och allt (längtar tills denna bok blir film), vilket resulterar i en liten pungeldsvåda för nämnde chef, då denne har smort in snorren med nån uppiggande kräm som visar sig vara lättantändlig på mer än ett vis.
 
Två månader efter denna överraskning så kommer nästa; han är på väg hem till sin pappas begravning när hans blivande exfru meddelar att han ska bli pappa - då den där chefen visar sig endast skjuta med lösa skott.
 
Som om detta inte vore nog, så meddelar rabbin efter begravningen att det ska hållas en Shivas - vilket är en judisk tradition och går ut på att den sörjande familjen (maka/make + barnen till den avlidna/e) 
ska sitta och sörja sju dagar i följd (dock inte dygnet runt och inte hela tiden),
samt under den tiden motta kondoleanser från nära och kära.
Detta hade varit en lugn och stilla tilldragelse om det inte vore för att Judd´s familj är rejält dysfunktionell -  och att man går och bär på gamla oförätter som ligger och pyser under den lugna ytan.
Vilket bäddar för både det ena och det andra under dessa sju
jävligt långa dagar visar det sig.
 
 
Men.
 
 
 killen som skrev den här annars rätt braiga tragikomiska boken skulle ha tagit bort den ständiga upprepningen av hur karaktären ser på kvinnor och flickor.
Det är sååå mycket tjat om läcker hud, långa spiror och ångande sexualitet och tuttar hit och putande rumpor dit. Oavsett om de är tonåringar eller 40+ .
Som om alla kvinnor vore nån jävla alltid-lovlig-sexmaskin på två ben istället för en människa av kött och blod.
 
Eller så är de smällfeta med benen fulla med åderbråck.
 
Ledsamt är ordet.
 
 
 
 
~ L. 
 
 
 
 
 
 
 


fredag 14 september 2012

Hur känns det?

Ja man upphör aldrig att förvåna sig över hur människor - som vanligtvis framstår som väldigt intelligenta och sakliga, helt plötsligt går in i ett vacuum av fullständig korkhet.
Satt och såg presskonferencen med de här två svenska journalisterna som blivit benådade och landat i Sverige.
 
Det var med tårar i ögonen jag hörde på när de berättade en liten del av det helvete som de varit med om och som ingen av oss andra någonsin kan sätta sig in i.
 
Efter konferencen intervjuar en journalist frun till den ena killen och frågar henne om hon-  som hon hade lovat, hade kastat sig i famnen på sin man
 när hon träffade honom första gången nu efter frigivningen,
sen frågar samma journalist om vad dom skulle göra ikväll nu när han äntligen är hemma.
 
Här har killen suttit i fängelse över ett år i ett land som inte följer de mänskliga rättigheterna, blivit skenavrättad liksom hans kompis och det har varit tortyr och andra otrevligheter. Man vet inte vad som kommer att hända - bara att blir man kvar länge i den finkan är chansen stor att enda sättet man kommer därifrån är horisontellt med fötterna före. Och inte vid liv.
 
Klart som fan att hon kastade sig i famnen på karln. Och vad dom gör när han äntligen är hemma igen har ingen annan med att göra.
 
Det är verkligen journalistik på låg nivå. Något som kan kunde vänta sig av en skvallerblaska. Inte en seriös reporter som brukar hålla i debattprogram.
 
 
Samma sak när nån idrottare gjort en superbragd och sportjournalister frågar efteråt:
 
Hur känns det?
 
Ja hur fan känns det att ha gjort sitt livs lopp eller match?
Nu kommer jag aldrig att få den frågan då jag är så långt ifrån såna prestationsförmågor som det är möjligt.
 
Men bara på pin kiv skulle man kanske skulle svara:
 
Helt förjävligt!
 
Och på frågan om vad jag skulle göra en fredag kväll när jag äntligen fick rå om min man som varit frihetsberövad under hemska omständigheterna i över ett år och jag inte har vetat när och om jag skulle få se honom i frihet igen, det får ni lista ut själva.....
 
Men helt klart är man glad för deras skull att de äntligen fick komma hem och att sanningen kommer att komma fram om vad som egentligen hände.
 
 
 
~ L.

torsdag 13 september 2012

Äppelmos och ugglemys.

Har haft en förkylning i kroppen och varit tröttare än tröttast i flera dagar.
Har inte hjälpt att man gått och lagt sig tidigt och sovit så länge som möjligt.
Tankeverksamheten har varit segare än kall kolasås och den lokala afasin har varit ständigt närvarande, till min omgivnings stora förtjusning då vad som helst i ordväg kan komma ur min mun.
Dock ej fula ord.
Det gör jag inte.
Inte i nyktert tillstånd i alla fall.
Och då det sker endast i slutet sällskap.
Beroende på vilket sällskap också ska väl tilläggas.
 
Hjärnan har - som en kollega så passande uttryckte det -  varit som äppelmos.
 
Destobättre har jag semester i dagarna fem och jag inledde den med att igår få vara barnvakt åt grannens lille son Axel som var lite sjuk.
Vi kollade bl. a. på The Olw och käkade popcorn.
Den ugglan är då sannerligen inte den gladaste tjommen i kvarteret må jag säga.
Sen blev det dags för godnattsaga -
Rymd-Rakel och gubben i månen tror jag att den hette.
 Älskar att läsa sagor och ibland är det så spännande att jag glömmer att läsa högt så man får säga till mig.
På begäran av den lille gossen sjöng jag lite hittepågonattvisor med honom som huvudperson.
Det var nära att jag hade somnat själv så trött jag var.
När det var dags att gå hem var det så skönt att bara behöva gå den lilla biten tvärsöver gräsmattan och själv göra kväll med vetskapen att man har
 5 sovmorgnar på raken.
 
Och att jag kan sova hela 5 dagar om Jag Vill.
Nästan.
Förutom att jag måste se till att utfodra mina 2 fyrbenta sambos med käk lite då och då så dom inte svälter ihjäl.
 
Hurra till Mig!
 
~ L.
 
 
 
 


Gargoylen.

En kille som gör succé i porrbranschen,
hög på kokain och full på bourbon väjer ner i diket med bilen
 när han tror sig se en skur med pilar komma emot honom.
Bilen hamnar upp och ner och börjar brinna.
Likaså killen i bilen.
Bilen kanar ner i vattnet och elden släcks.
Men då är det redan försent.
Killen i bilen är svårt brännskadad.
Till och med hans penis har brunnit upp då killen råkat hälla ut bourbon över hela skrevet i fyllan och villan innan han åkte i diket.

Lite ironiskt kan man tycka med tanke på killens jobb.
 
Killen hamnar på sjukhus naturligtvis och där dyker en kvinna upp vid namn
Marianne Engel.
Denna Marianne påstår att hon och killen har haft ihop det redan på 1300-talet, då
hon var nunna och skötte om honom i ett kloster i Tyskland när han som legoknekt blev brännskadad i en strid.
Nuförtiden
tillverkar hon gargoyler på löpande band.
Och
 berättar för den brännskadade föredetta lovern om
karriärsbittra nunnor
 (ingen kärlek till sin nästa där inte),
 homosexuella vikingar,
och
andra kärlekskranka typer i
pestens Italien, Japans forntid & det viktorianska England,
alltid med kärleken ända in i döden som budskap.
 
Hur den slutar? 
 
Tja, ibland så är det tredje gången gillt som räknas.
 
Och så har jag lärt mig 
 
att

Aishiteru
 
är ett av de vackraste ord som finns.
 
att

Kärleken kan vara stark som döden, hård som sten.

Och
 
Att Titivillius var en elak liten jävel.
 
 
 
 
 
~ L.
 
 
 
 
 
 
 
 


söndag 9 september 2012

Mirakelfirande.

 

 
Förra söndagen fick jag vara med och fira ett mirakel.
Ett mirakel vid namn Signe som kom till världen rätt dramatiskt för 2 år sedan.
Men vilken kämpe hon är.
Men inte undra på med en sån supermorsa.
 
Som alltid när denna supermorsa bjuder till kalas vankas det gofika och även vid detta kalas den fantastiska tårtan ovan som supermorsans syster hade gjort.
 
Meddelade supermorsans syster att när jag fyller 45 vill jag också ha fåret Shaun på min tårta.
 
Sådeså.
 
Naturligtvis skulle Tjårven vara med och slå in presenten.
Eller snarare öppna presenten.
 
 
 
~~ L.

lördag 8 september 2012

Brudhäng & skumpa.

 
Igår var det knytmiddag hos en tjejkompis med två andra brudar.
Mycket har hunnit hända under sommaren och sen sist vi sågs och för att fira att vi äntligen fick till en träff så hade E. med sig skumpa.
Plus att vi passade på att fira den ena av S.en som gått och blivit 35 sen sist.
 
Som vanligt hamnade vi i diskussioner om sådana saker som
inte lämpar sig för tryck.
Bl.a pinsamma åldersrelaterade åkommor.
 Fina damer skulle förmodligen rodna rejält om jag säger så.
Men herreminje så skönt det är att få spåra ur som vi gör och skratta så tårarna rinner.
Jag är så innerligt tacksam för dessa sköna tjejer som finns där i vått och torrt.
Och vi kan alltid vara oss själva. Inget nippertippande där inte.
Och tacksam är jag för hon som förde oss samman.
Hon finns tyvärr inte i livet längre, men  jag är absolut säker på att A. fanns med oss igår kväll och skrattade lika mycket som vi.
Och att hon hade förmodligen kunnat göra ett och annat sjukt inlägg i våra diskussioner som fått oss att garva ännu mera.

Tänk att En Enda Människa kan betyda Så Mycket och lämna sånt avtryck efter sig.

Ikväll var det också tänkt att umgås med en tjej som jag lärde känna genom
ovan nämnda Hon.
Men efter halvdag på jobbet med mycket göra och en förkylning i kroppen
 så är det soffan och filten som lockar mer.
 
Vad det blev för knytiskäk?
 
Höstgryta med matkorn.
 
Jag stod för efterrätten:
 
Ingefärsstekta päron på smördeg,
riven vit choklad ovanpå
och
så in i ugnen på 250 grader tills allt har fått en gyllenbrun färg.
Serverade med kesella.
 
Prova vettja.
 
&
 
Ha en nu en riktigt skön lördag.
 
~ L.
 

onsdag 5 september 2012

Kvistar och Palt.

Hade verkligen tänkt å ta en riktig latardag idag.
Ligga på sofflocket och göra lite och ingenting.
Eller mesta ansträngning skulle vara att läsa den spännande boken jag håller på med och dricka en kopp te med lite lugn musik strömmande ur mina högtalare.
Men det är klart att det inte blev så.
Mitt i ett samtal med systeryster börjar Tjårven hulkas framför mina fötter och upp kommer en hel liten hög med gamla kvistar och blommor blandat med skum.
Den armade katten slänger sig omkull och pupillerna är alldeles uppspärrade, han låter konstig och kissar ner sig och kryper under soffan.
 Jag slänger på luren och försöker få fram den stackars kissen.
Lyckas till slut få fram honom och håller i honom för att se hur han mår och om han är kontaktbar.
Ut på balkongen för att kolla vad det är han har käkat på och naturligtvis är det den hoptorkade blåklinten som stått bakom balkongdörren som jag glömt att slänga.
Ringer veterinärn som tycker jag ska ringa giftcentralen.
Blåklint är absolut inte giftig - Tack och Lov.
 Men att käka gammal torkad blomster är väl inte att rekommendera.
Det är ju helt otroligt att hela sommaren har gått och kattskrutten har lyckats klara sig från såna här händelser.
 En jäkla tur att jag var hemma.
Dessutom fick jag veta i förrgår att Tjårvens morsa blev överkörd  på  midsommardagen i år och hans ena syster också har fått sätta livet till.
Då blir man ju som extra förskräckt.
Och minnet efter Lisas helvete för två år sedan när jag trodde hon skulle dö, gör sig rejält påmind och man har varit rätt nojig hela dagen för hur han ska bete sig.
Jag tänker att det är en jävla tur att jag har skaffat försäkring på den där fyrbente äventyraren.
 
Nu mår han bara bra, även om han har varit ganska lugn.
Och.
Förhoppningsvis har han lärt sig att ge sjutton i törrblommen och håller sig till ostkrokar och tuggpinnar i fortsättningen.
Och
 förhoppningsvis har han kvar sina nio liv ett bra tag till. 
 
 
 

~ L.


söndag 2 september 2012

Skjut upp igår vad du kan göra idag.

Vaknade upp igår morse supertrötter och inte med den minsta lust att tvätta.
Beslutet blev inte svårare att ta om skippa tvätten när jag upptäckte att jag
inte hade något tvättmedel och var alldeles för lat för att masa mig till affären för  inhandling detsamma.
Till min stora lycka fanns det tid idag
 så istället
stämde jag träff med min kompis L.
för en fika på stan
och
 kolla in VIP - galan som Öppen Gemenskap & Svenska Kyrkan anordnade.
 
Vi lyssnade bl.a. på dessa sköna bönor som hade ett jäkla röj på scen.
+
att de bjöd in tre unga umetjejer som var så urbannat duktiga på att rappa.
 Jag är vanligtvis inte så där überälskare av rap
men
 när det handlar om respekt och girlpower
me like
 a Lot.  
 
 
Vädret visade ju sig inte från sin bästa sida och kaféet vi valde var inte heller riktigt vad det brukar vara.
 Dessutom så har de nån jäkla konstig möbelplacering med den störande effekten att mitt i fikat kunde man få ställa sig upp för att de som satt vid bordet bredvid skulle komma sig fram.
Som när man sätter sig ytterst i kyrkan och alla andra ska längst in.
 Typ.
Och skruva fast de små små borden så att det kändes som att man hade en mil till tallriken gav ju inte heller pluspoäng till inredningen direkt.
 Samt att man verkade ha dåligt med bestick så maten hann nästan kallna innan
 man kunde äta. 
 Jäkligt dyrt ställe - om än rättvisemärkt,  så ger jag det bara en sol och känner att dit går jag bara om det är en lugn vardag och definitivt inte en lördag när alla andra är ute och man är hungrig och vill äta i lugn och ro. 
 
Trots detta störningsmoment vi fick solsken ändå jag och L. då ett par med sin lille son till charmtroll kom och satte sig vid bordet bredvid oss.
 Ungen var sååååå söt och hans minspel gjorde verkligen dagen.
Nåt att minnas och ta fram de dagar när livet känns skit är när denne lille unge sa Åååååhh!!!
med alltid samma glada förväntan så fort
hans pappa plockade fram nåt ur ryggsäcken.
  Det är ju inte säkert det håller i sig tills han blir tonåring.
 Men man kan ju alltid hoppas.
 
Nu
ska jag iväg och gratta en annan sötunge. 
 
Ha det.
 
~ L.


torsdag 30 augusti 2012

Smashing Tisdag.

 

   Vissa lediga dagar vill man göra absolut lite och ingenting.
Inte umgås och inte ens gå utanför döra - förutom att hämta posten.
I tisdags var det definitivt inte så.
 
Började med ett tidigt besök hos min kära osteopat A-K  som som vanligt utförde mirakel så att man kan rör sig som en männisch.
Sen hade jag turen att min kompis S. var himme - hon bor en trappa upp i huset där min osteopat håller till.
S. bjöd på kaffe, nybakta bullar och en uppdatering på vad som hänt under sommaren.
Jag och L. körde restauranghopping.
Käkade lunch på Rost och tog kaffet på B.C.
Lite shopping och hem en vända
innan
det var dags att bege sig till frk K. på middag.
Hon mötte upp vid busshållplatsen och så gick vi sista kilometern efter älven till hennes nya lya.
 Som var jäkligt mysig.
Högt i tak och grönska utanför alla fönster.
Som vanligt hade vi det trevligt och hann prata om allt mellan himmel och jord.
Planerade lite inför då jag ska följa henne på älgjakten om två veckor.
Längtar verkligen. Har aldrig varit med på älgjakt. Min pappa var jägare så jag känner ju till alla förberedelser och jag har varit med när man tagit reda på älgen.
Tyvärr hann jag aldrig följa honom då han gick bort innan jag fick chansen att följa med.
Kvällen avslutades med en stor kopp te och sen följde hon mig till bussen.
 
Hade alltså nöjet att få umgås med 3 av mina fina kompisar på min lediga dag
och
jag kan säga att jag somnade ovaggad när jag la mig.
 
 
Med denna fantastiska röst i minnet.
 
 

 
 
~ L.
 

 
 

måndag 27 augusti 2012

He börje ve ett BU.

Helgen
inleddes med att jobba fredagkväll,
vilket inte var en helt otrevlig upplevelse trots mycket att göra de sista timmarna. Tillsammans med min kollega O. blev det en spontanskrämt av vår kollega D, som hade oturen att jobba till 22 och därmed är sisten från jobbet.
Tänk att stå i en mörk skrubb och säga BU! till nån som har varit dåraktig nog att berätta att han är mörkrädd, för två galna inlandsbor som
båda född ovanför odlinggränsen.
 Där det är mörkt från mittidagen till mittidagen från september till april.
Så fredagskvällens arbetspass slutade med ett rejält garv - även han vi skrämde skrattade efter han hade fått skrika av sig och kalla oss jävla idioter och skäggiga monstret - det sistnämnda var inte jag (hoppas jag då),
innan
man åkte hem med den sköna tanken att man hade semesterledigt.
 
Lördag
som blev en helt fantastisk slappardag med pepp inför kvällens 40+40 kalas.
Min fine låtsaslillebror Lars och hans sambo hade bjudit in till gemensam 40 års fest för ca 45 personer - det kan ha varit fler eller någon mindre, jag räknade inte så noga och/eller så glömde jag bort hur många jag fick det till.
Kanongod mat, 
fläskfilé
och
lax
med rotmosgratäng
och
två goda såser.
Kladdkaka till efterrätt.
 
Roliga tal och fyndiga presenter.
En massa men-hej-känn-du-han-du-å?!
Världen är ju hur liten som helst en sån gång.
Intressanta diskussioner.
Nya bekantskaper.
Och att få se en säl göra plankan.
Hur man kan dra ut en mjölktand med hjälp av en fotboll.
Vad man kan använda hårtorkar till mer än bara blåsa hår.
Varför Lars inte ska åka husbil.
Vilken fot som är större.
Vad kungens morfar hade för sig en gång i tiden.
Å så en massa massa annat roligt som inte lämpar sig för skrift.
Sjöng en sång.
Summertime.
Det gick kanonbra.
Sen började jag -
 lite senare -
sjunga en sång till och då gjorde jag en Skifs och glömde texten.
 Det gjorde succé.
Även om jag inte var av den åsikten.
Men man får ju bjud på sig själv.
 
Levande musik var det också.
Fast jag kommer inte ihåg vad bandet hette.
Men det rimmade på alsheimers?!
 
 
Inga bilder blev det heller. Eftersom det inte var min fest.
 
Skojigt  nog avslutades festen med en tur förbi blåkulla(vägen).
 
Söndag.
Ägnades åt att sova sig i form inför kvällens arbetspass
som
inte var så ansträngande då vi var lite fler som jobbade
än vad vi hade att göra.
 
Och nu
har måndagen passerat och månadens långhelgspass är till ända -
om än det blev kort för den här fröken som hade semester lördag och söndagsförmiddagen.
 
Det känns som helgen har varit jättejättelång och hur händelserik som helst!
 
Även fast det har gått fort.
 
Tänk va ti´n gå fort när man har roligt!
 
 
~ L.
 
 
 
 
 
 

 

onsdag 22 augusti 2012

Excentriska damer och äpplekärlek.

Tänk vad livet är skönt ibland.
Särskilt när man är ledig och får sova längelänge.
Äta frunch på balkongen i värmande sol.
Läsa lite mera DN.
Stöka undan lite så ens hem inte ser ut som ett bombnedslag.
Lägga mig på soffan och läsa färdigt Ladies av mr J. Hakelius samtidigt som jag lyssnar på svenska nyheter på engelska på P2. Interesting.
Och att jag äntligen har läst ut Ladies.
För den kändes eeevighetslång.
En rescensent skrev att man knappt lägga ifrån sig boken.
Jag ville att den skulle ta slut nån gång så jag kunde lägga ifrån mig boken för gott.

Jag hade längtat så länge efter att få läsa om dessa excentriska engelska Ladies;
 
Jennifer Paterson& Clarissa Dickson Wright (aka Two Fat Ladies)
Consuelo, hertiginna av Malborough
Sylvia Brooke kronprinsessa av Sarawak
Margaret, hertiginna av Argyll ( som föll ner i ett hisschakt och blev nymfoman)
Deborah, hertiginna av Devonshire (en av de ökända Mitfordsystrarna)
Dame Edith Sitwell (en poet med mycket vass penna och tunga)
Mary Whitehouse
Lady Diana Cooper (som var en urusel bilförare)
Vita Sackville-West
 
Nog var de excentriska alltid.
 Nästan på gränsen till galenskap för en del.
Och väldigt intressanta att läsa om.
De flesta av de här damerna levde och verkade under förra seklets första årtionden och en del av dessa var nyrika amerikanskor som blev "importerade" av engelska adelsmän som hade fina titlar och gods men inga stålar.
Redan på den tiden så kunde man.
 
Men,
 det blir lite för mycket utflykter i berättelsen om andra personer i dessa excentriska damers bekantskapskrets, samt en del helt oväsentliga sidospår som gjorde
att man tappade tråden ibland.
Och intresset.
Även om författarens intentioner om goda historier var i åtanke.
Dessa historier hade kunnat få plats i en egen bok.
Dock var den ej så urusel så jag inte skulle rekommendera andra att läsa den.
Men att man ska vara beredd på att det inte bara är Ladytalk.
 
 
Men nu har jag i alla fall läst den och behöver inte fundera mer på det.
 
I morgon är en ny ledig dag och jag har tre nya pocketar som väntar på att bli lästa.
 
 
Fast
 en riktigt vacker sak jag har läst idag var en kärleksförklaring i en dödsruna i DN.
 
Maken kallade sin avlidna fru för Min Älskade Äppelhalva.
 
Hur vackert sagt var inte det?
 
 
~ L.


Ave Maria.

Ja,
om de hade gått bärsärkargång och slagit sönder altaret och dylik inredning,
och/eller
pucklat på nån nunna eller munk
hade jag förstått att någon typ av påföljd skulle vara nödvändig.
 
Men nu bad di där töserna en bön
om än  lite alternativ till vad man är van att höra i bönväg.
 
Så,
jag tycker det är åt helvete vänt som arslet på prästen - som
mamma brukar säga.
Och därför vill jag nu framföra en stilla protest genom att spela denna alternativa bön
för er.
 
Jag är ju ingen anhängare av musikkonceptet punk men nog tycker jag att det svänger ganska bra.
 
Och ber Jungfru Maria att hon ser till att di där sjungande fröknarna släpps.
 
 
 
 
Amen.
 
~ L. 

söndag 19 augusti 2012

Kattbrorsorna.

De här två raringarna har jag haft äran att gosa med i helgen.

Kattbrorsorna Pelle & Tusse.

Däremellan var jag duktig och fixade punkan på grannens cykel
som jag fått låna under sommaren.

I övrigt latning i storformat på solig balkong.

Kan icket påstå att helgen varit otrevlig på minsta vis.
Inte ens när jag hade monterat tillbakas däcket och skruvat dit alla muttrar och grannens 4-årige son observant konstaterar att cykelkedjan är lös och jag får vackert skruva upp alla di där skruvarna igen och lossa på däcket för att få kedjan på plats.



 ~ L.