Så var då 2012 års upplaga av semester snart över för min del.
Ska man vara petnoga så är det i morgon kl. 12 då jag jobbar korthelg.
Hursomhelst.
På måndag så är det slut på friden - om det gäller bara för mig eller mina kära vårdtagare också, liksom kollegor - låter jag vara osagt.
Känns inte gruvsamt eller jobbigt på någe vis heller.
Jag har haft en jävligt skön semester med både lat och trevliga aktiviteter.
Inga jordenruntresor
eller
solgass med en drink i handen på nån sandstrand
i mera söderliggande trakter som innefattar
ett par timmars flyg för att komma dit har jag gjort.
Men likväl sol och trevliga sammankomster,
en liten resa på några timmar med buss till en by ovanför odlingsgränsen.
Målat en hel del - med och utan sällskap.
Lekt trädgårdsröjare och liekvinna.
Slipade lien och hade för liten slipsten så jag skar mig.
Är defintivt inte blåblodig kan jag meddela.
Och tydligen tål jag blod väldigt bra.
Bjudit på födelsedagsmiddag.
Lammbog långstekt i ugn på låg värme
&
rostade rotsaker i ugn.
Fetaostcreme till.
Fått följa med till havet.
Sett fullmånen i svagt rosa sken över Gardfjällets kam en kvart i midnatt.
Sett fiskar moona när jag var och fiskade.
Tyvärr hann jag inte fota detta, men jag kan lova att det var verkligen fråga om att visa stjärten med vilje,
utom räckhåll för min fiskelina - som för håna mig att jag inte kunde få dom att nappa. Jodå, det hände fler än en gång.
Visst högg det ett par gånger. En gång fick jag upp fisken men den rackarn lyckades skaka sig loss i luften innan jag hann få tag den.
Lovar att jag härmed aldrig ska göra narr av andra fiskare
som ser Storöringar hoppar framför en utom räckhåll som för att jävlas när man inte får napp.
Men det var i alla fall 3 timmars skön vistelse i ett av mina paradis på jorden.
En vacker fjällsjö där man kan få fin röding och öring på kroken om man har tur.
Med otroligt vacker utsikt över massivt fjäll och nästan stilla vatten.
Göra upp eld och koka kaffe i sotupanna.
Grilla korv.
Bara njuta av naturen och fåglarna.
Och mammas sällskap.
Klart det var myggdjävlar i farten också,
men indränkt i djungelolja som jag var så höll de sig på behörigt avstånd.
Så de dagar som kommer och som kan tänkas vara grå och trista,
kan jag tänka tillbaks på allt trevligt jag sett och gjort.
Som knorr på alla dessa trevligheter,
gav jag mig ut i elljuspåret för sedvanlig 4,5 km´s runda nu i onsdags med den vetskapen att Fru Björn´s lille avkomma hade skymtats i trakten. Men eftersom det skrivits i om denna makalösa händelse i tidningen och det stod att läsa att lagens långa arm åkt dit för att kolla upp saken, var jag i trygg förvissning
om att Fru Björn och Lillbjörn var långt borta när jag gav mig ut på tur.
Mamma - som ringde och berättade att hon läst om detta i tidningen, föreslog att jag skulle ta med mig ett par kastrullock och skramla med.
Jag nöjde mig med att vissla både Carmen, Idas sommarvisa och annat vackert som jag kunde komma på och det verkade som om det funkade för jag såg då inte till skymten av nån fyrfota stor eller liten lurv.
De enda spår var att Lillbjörn hade lämnat ett visitkort,
samt Fru Björn lämnat tassavtryck.
Kanske för att de blev rädda för min urusla vissling och sprang för livet.
~ L.
