Smashing Tisdag.

 

   Vissa lediga dagar vill man göra absolut lite och ingenting.

Inte umgås och inte ens gå utanför döra - förutom att hämta posten.

I tisdags var det definitivt inte så.

 

Började med ett tidigt besök hos min kära osteopat A-K  som som vanligt utförde mirakel så att man kan rör sig som en männisch.

Sen hade jag turen att min kompis S. var himme - hon bor en trappa upp i huset där min osteopat håller till.

S. bjöd på kaffe, nybakta bullar och en uppdatering på vad som hänt under sommaren.

Jag och L. körde restauranghopping.

Käkade lunch på Rost och tog kaffet på B.C.

Lite shopping och hem en vända

innan

det var dags att bege sig till frk K. på middag.

Hon mötte upp vid busshållplatsen och så gick vi sista kilometern efter älven till hennes nya lya.

 Som var jäkligt mysig.

Högt i tak och grönska utanför alla fönster.

Som vanligt hade vi det trevligt och hann prata om allt mellan himmel och jord.

Planerade lite inför då jag ska följa henne på älgjakten om två veckor.

Längtar verkligen. Har aldrig varit med på älgjakt. Min pappa var jägare så jag känner ju till alla förberedelser och jag har varit med när man tagit reda på älgen.

Tyvärr hann jag aldrig följa honom då han gick bort innan jag fick chansen att följa med.

Kvällen avslutades med en stor kopp te och sen följde hon mig till bussen.

 

Hade alltså nöjet att få umgås med 3 av mina fina kompisar på min lediga dag

och

jag kan säga att jag somnade ovaggad när jag la mig.

 

 

Med denna fantastiska röst i minnet.

 

 



 

 

~ L.

 



 

 

He börje ve ett BU.

Helgen

inleddes med att jobba fredagkväll,

vilket inte var en helt otrevlig upplevelse trots mycket att göra de sista timmarna. Tillsammans med min kollega O. blev det en spontanskrämt av vår kollega D, som hade oturen att jobba till 22 och därmed är sisten från jobbet.

Tänk att stå i en mörk skrubb och säga BU! till nån som har varit dåraktig nog att berätta att han är mörkrädd, för två galna inlandsbor som

båda född ovanför odlinggränsen.
 Där det är mörkt från mittidagen till mittidagen från september till april.

Så fredagskvällens arbetspass slutade med ett rejält garv - även han vi skrämde skrattade efter han hade fått skrika av sig och kalla oss jävla idioter och skäggiga monstret - det sistnämnda var inte jag (hoppas jag då),
innan

man åkte hem med den sköna tanken att man hade semesterledigt.

 

Lördag

som blev en helt fantastisk slappardag med pepp inför kvällens 40+40 kalas.

Min fine låtsaslillebror Lars och hans sambo hade bjudit in till gemensam 40 års fest för ca 45 personer - det kan ha varit fler eller någon mindre, jag räknade inte så noga och/eller så glömde jag bort hur många jag fick det till.

Kanongod mat, 

fläskfilé

och

lax

med rotmosgratäng

och

två goda såser.

Kladdkaka till efterrätt.

 

Roliga tal och fyndiga presenter.

En massa men-hej-känn-du-han-du-å?!

Världen är ju hur liten som helst en sån gång.

Intressanta diskussioner.

Nya bekantskaper.

Och att få se en säl göra plankan.

Hur man kan dra ut en mjölktand med hjälp av en fotboll.

Vad man kan använda hårtorkar till mer än bara blåsa hår.

Varför Lars inte ska åka husbil.

Vilken fot som är större.

Vad kungens morfar hade för sig en gång i tiden.

Å så en massa massa annat roligt som inte lämpar sig för skrift.

Sjöng en sång.

Summertime.

Det gick kanonbra.

Sen började jag -

 lite senare -

sjunga en sång till och då gjorde jag en Skifs och glömde texten.

 Det gjorde succé.

Även om jag inte var av den åsikten.

Men man får ju bjud på sig själv.

 

Levande musik var det också.

Fast jag kommer inte ihåg vad bandet hette.

Men det rimmade på alsheimers?!

 

 

Inga bilder blev det heller. Eftersom det inte var min fest.

 

Skojigt  nog avslutades festen med en tur förbi blåkulla(vägen).

 

Söndag.

Ägnades åt att sova sig i form inför kvällens arbetspass

som

inte var så ansträngande då vi var lite fler som jobbade

än vad vi hade att göra.

 

Och nu

har måndagen passerat och månadens långhelgspass är till ända -

om än det blev kort för den här fröken som hade semester lördag och söndagsförmiddagen.

 

Det känns som helgen har varit jättejättelång och hur händelserik som helst!

 

Även fast det har gått fort.

 

Tänk va ti´n gå fort när man har roligt!

 

 

~ L.

 

 

 

 

 

 



 

Excentriska damer och äpplekärlek.

Tänk vad livet är skönt ibland.

Särskilt när man är ledig och får sova längelänge.

Äta frunch på balkongen i värmande sol.

Läsa lite mera DN.

Stöka undan lite så ens hem inte ser ut som ett bombnedslag.

Lägga mig på soffan och läsa färdigt Ladies av mr J. Hakelius samtidigt som jag lyssnar på svenska nyheter på engelska på P2. Interesting.

Och att jag äntligen har läst ut Ladies.
För den kändes eeevighetslång.
En rescensent skrev att man knappt lägga ifrån sig boken.
Jag ville att den skulle ta slut nån gång så jag kunde lägga ifrån mig boken för gott.

Jag hade längtat så länge efter att få läsa om dessa excentriska engelska Ladies;

 

Jennifer Paterson& Clarissa Dickson Wright (aka Two Fat Ladies)

Consuelo, hertiginna av Malborough

Sylvia Brooke kronprinsessa av Sarawak

Margaret, hertiginna av Argyll ( som föll ner i ett hisschakt och blev nymfoman)

Deborah, hertiginna av Devonshire (en av de ökända Mitfordsystrarna)

Dame Edith Sitwell (en poet med mycket vass penna och tunga)

Mary Whitehouse

Lady Diana Cooper (som var en urusel bilförare)

Vita Sackville-West

 

Nog var de excentriska alltid.

 Nästan på gränsen till galenskap för en del.

Och väldigt intressanta att läsa om.

De flesta av de här damerna levde och verkade under förra seklets första årtionden och en del av dessa var nyrika amerikanskor som blev "importerade" av engelska adelsmän som hade fina titlar och gods men inga stålar.
Redan på den tiden så kunde man.

 

Men,

 det blir lite för mycket utflykter i berättelsen om andra personer i dessa excentriska damers bekantskapskrets, samt en del helt oväsentliga sidospår som gjorde

att man tappade tråden ibland.
Och intresset.
Även om författarens intentioner om goda historier var i åtanke.
Dessa historier hade kunnat få plats i en egen bok.
Dock var den ej så urusel så jag inte skulle rekommendera andra att läsa den.
Men att man ska vara beredd på att det inte bara är Ladytalk.

 

 

Men nu har jag i alla fall läst den och behöver inte fundera mer på det.

 

I morgon är en ny ledig dag och jag har tre nya pocketar som väntar på att bli lästa.

 

 

Fast

 en riktigt vacker sak jag har läst idag var en kärleksförklaring i en dödsruna i DN.

 

Maken kallade sin avlidna fru för Min Älskade Äppelhalva.

 

Hur vackert sagt var inte det?

 

 

~ L.



Ave Maria.

Ja,

om de hade gått bärsärkargång och slagit sönder altaret och dylik inredning,

och/eller

pucklat på nån nunna eller munk

då

hade jag förstått att någon typ av påföljd skulle vara nödvändig.

 

Men nu bad di där töserna en bön

om än  lite alternativ till vad man är van att höra i bönväg.

 

Så,

jag tycker det är åt helvete vänt som arslet på prästen - som

mamma brukar säga.

Och därför vill jag nu framföra en stilla protest genom att spela denna alternativa bön

för er.

 

Jag är ju ingen anhängare av musikkonceptet punk men nog tycker jag att det svänger ganska bra.

 

Och ber Jungfru Maria att hon ser till att di där sjungande fröknarna släpps.

 

 

 

 

Amen.

 

~ L. 

Kattbrorsorna.

De här två raringarna har jag haft äran att gosa med i helgen.

Kattbrorsorna Pelle & Tusse.

Däremellan var jag duktig och fixade punkan på grannens cykel

som jag fått låna under sommaren.

I övrigt latning i storformat på solig balkong.

Kan icket påstå att helgen varit otrevlig på minsta vis.

Inte ens när jag hade monterat tillbakas däcket och skruvat dit alla muttrar och grannens 4-årige son observant konstaterar att cykelkedjan är lös och jag får vackert skruva upp alla di där skruvarna igen och lossa på däcket för att få kedjan på plats.

 ~ L.

Dödgrävarens dotter.

Guds andetag...

Att ha viljan att överleva oavsett.

Att våga leva igen.

Att hat kan förvilla så.

Att hatet gör att man glömmer att man hade ett liv en gång.
Ett liv värt att leva.

                                                                    *     

Joyce Carol Oates episka berättelse om den tyskjudiska familjen Schwart´s flykt

undan nazismen för att i 30-talets USA starta ett nytt liv.
Ett liv som inte riktigt blir som de tänkt sig.
Bygger delvis på Joyce farmors dramatiska livsöde.


Djupaste tack till den fina damen som gav mig denna fantastiska bok!



~ L. 

Höjdrädd vad är det?

När man bor med en fyrbent herre vid namn Tjårven

ska man inte inbilla sig att nåt ställe är säkert.

Eller omöjligt att nå. 

Häromkvällen hade han lyckats ta sig upp ovanpå överskåpen i köket.

Han har kommit på att man kan hoppa upp på fläkten.

Detta för att kunna spana in ett nån typ av grönt flygfä som parkerat sig i taket.

Hur han tog sig ner?

Jo, fick matte lyfta ner honom.

~ L.

Det här e Livet.

Efter en heldag på min balkong så blev det en helkväll på Liavägen i Sörfors

hos frk E m familj och fru Å. m. familj.

Surströmming med tillbehör stod på menyn.

Utsikten var inte heller sämst.

Där satt vi ute hela kvällen och mådde gott.

Som E´s dotra sa när hon och fru Å´s dotter låg och slappade i solstolarna efter maten:

De här e livet!

~ L.

Lunchvy.

Igår fredags inledde jag min månatliga tredagarsledighet med att

 häcka på balkongen mest hele dan. Jag och mina fyrbenta sambos.

 Och vi vart int ensam.

Först kom frk Sofia och drack en kaffetår. Jag sköter hennes 2 kattkillar i helgen.

Käkade golunch i form av tunnbrödrullar med kallrökt lax, färskost, gravlaxsås och lite grönsaker + kyld hemgjord kolsyrad dryck. (Bob stod för apelsinsaften).

Läste dagens DN.

Sen kom grannen med det trevliga förslaget att bjuda på muffins och nyplockade blåbär om jag stod för kaffet och inte säger man nej till sånt.

 På min soliga balkong.

Med sköna vyer.

Sen på eftermiddagen bar det iväg på surströmmingspremiär hos goda vänner ute i Sörfors, men det är en annan historia.

~ L.



Smakprov.

 

Ett litet smakprov på årets upplaga av mitt lilla balkongparadis.

He jer gött å vara henna.