söndag 31 augusti 2014

Ironi.

Det har aldrig varit så gott om filmer på bio med superhjältar i alla de format och kanter
 som räddar världen stup i sju.
Samtidigt,
 i det verkliga livet,
 är miljoner människor på flykt undan krig och elände.
 
 
~ L.
 
 
 
 
 

fredag 29 augusti 2014

Blindgång.

"Gode Gud, viskade församlingen i Östmora kyrka i skräck när de såg två barn sakta lyfta mot taket, måtte de inte slås sönder mot muren. Spontant klädde de sin häpenhet  i konkreta ord av ogripbar oro. De såg taket lyftas av en vind och kände hur en tjutande storm drog genom rummet och drev ut kyrkolukten.
   Alla väntade sig att den unge prästen skulle säga något som återförde dem till tryggheten. Men han bara stod där med ansiktet lyft mot det åter slutna taket - och log. Han hade börjat sin dag i bön till den Gud han hade svårt att tro på - en bön utan hopp om ett mirakel som skulle ge honom tilliten åter. Nu förmådde han inte få fram någonting - för han hade just hört Gud skratta..."
                                                                                             Ur Marianne Fredrikssons Blindgång.


En berättelse som tar sin början i en tioårig flickas försök att "hålla isär" "saga" och verklighet.
En berättelse som vävs samman till ett vackert mönster av både sorg och glädje hos 
en grupp människor.
 En berättelse som värmer.
Och som inger hopp om att trots en sargad bakgrund finns det lycklig slut. 

 Och nej,
 jag har inte blivit religiös på kuppen.

~ L.

 

fredag 15 augusti 2014

Hjälp en Åsna.

Kolla in denna sida och gör som jag.
Hjälp en Åsna.
Alldeles gratis.

Tack på förhand.

~ L.

torsdag 14 augusti 2014

Attans osis.

Så otroligt trist att  denna dam´s hus och ateljé inte blir till museum. 
En eloge till Er som verkligen försökte.
Jag hade hängt på låset.

~ L.

tisdag 12 augusti 2014

Manuskriptet från Accra.

Tog väldigt lång tid för mig att läsa färdigt den här boken. 

Har kämpat med att försöka läsa en stund innan jag somnar, med resultatet att jag nästan somnar efter ett par rader. 

Varför?

Det börjar ändå ganska bra;
Det är år 1099 i Jerusalem och korsfararna hänger låset. Natten innan (eller nåt sånt) det är dags för den stora sammandrabbningen samlar  en kopter  ett gäng människor med olika religiösa inriktningar på ett av torgen. De får alla ställa frågor till kopter´n, som naturligtvis har kloka svar på allt....

MEN
 (som Mr Tony Irving brukar säga), 
 
 till råga på allt vill kopter´n att de församlade ska gå hem och skriva ner det han sagt för att man ska lämna efter sig dessa klokheter till framtiden.
 
Känns onekligen lite surrealistiskt att de samlade människorna skulle gå hem och sätta sig och skriva något när det står ett krig för dörren?!
 
Nu fanns det väl ett och annat sandkorn i denna berättelse som var av intresse, men på det hela tycker jag att herr Coelho gjort det enkelt för sig med denna bok. Känns lite "on-the-safe-side".
 
 Han kan Mycket Bättre än Så Här. 
 
Tycker Jag I Alla Fall.
 
 
~ L.


 
 


söndag 10 augusti 2014

Välkommen till Min trädgård anno 2014.


Har härmat min kära svägerska Lena och använt min gamla avlagda cykels hjul som spaljé och skydd. Det senare för att min kära frk misse inte ska äta på den rödrosa blomman.
Hon har dock försökt nå den, men nu får hon nöja med att sitta och stirra på den på avstånd.
 
Tomatplantan har växt rejält och det är nästan så att rosmarinen inte syns alls. Nästa år blir det egen stor kruka för tomaten tror jag.
Hade gett upp hoppet om att det skulle bli några tomater men nu har det "ploppat fram" massor av små gröna frukter som jag väntar på ska mogna.
Ett av mina 2 champagneglas med gravyr gick av förra året och istället för att kasta det använder jag det som prydnad i en kruka. Likaså gäller för glaskupan - som kommer från mitt barndomshem där det en gång tjänade som lyktglas för brolyset.
 
Katterna har jag fått för längesedan och eftersom jag har så många prydnadssaker fick dessa två figurer bli trädgårdskatter. Och då menar jag de i stål.
 
Har gett bort min trätrall till grannen - där den numera tjänstgör som altan/duschhörna utanför deras bastu vid sommarstugan. Det enda jag behövde göra var att hjälpa till att få det över balkongräcket. En vinn-vinnlösning helt enkelt.
 
Istället lägger jag Bergofloor som är betydligt enklare att hålla efter och om jag tappar ner något så behöver jag inte hålla på och lirka med pincett eller vadjagkantänkasbehöva för att få fram det som ramlat ner och hamnat under själva trallen. Underbart!
 
Det nya "altangolvet" är återvinningsbart och man klickar bara fast plattorna i varandra och behöver man skarva så är det bara att använda sticksågen och kapa i lämpliga bitar och klicka fast. Det känns som jag fått ett helt nytt uterum och det verkar också ljuddämpande.
 
Och
 absolut fritt från trästickor och spikar som börjat röra på sig p. g .a slitage.
 
Även humlorna trivs som synes.
 
Man kan inte annat än må gott i den här trädgården.
 
 
 
~ L.
 
 


fredag 8 augusti 2014

Mot Luleå.

I tisdags hängde jag på till Lule och min kompis J m. hennes 2 fyrbenta sambos.
Hon har bott där nu sen slutet på förra året så det var banne på ti´n att jag masade mig dit.
Har endast besökt denna stad vid några enstaka korta tillfällen så det finns en hel del att kolla in.
Vi tog oss till Norrbottens museum och kollade in Sámi Contemporary utställningen. 
Flera av verken är producerade för den här utställningen som är en riktig käftsmäll och borde ses av många många fler.
 En konstnär har gjort affischer med kända ditos som förlaga.
Tyvärr fanns ingen av dem att köpa som vykort eller affischer.
Det hade jag gärna velat ha. Sen hade jag gärna haft lite mera information om verken.  
Utställningen finns på museet t. o. m. sista augusti.
 
 *
På kvällen hade vi stämt träff med en kompis till J på uni:k Cafe och restaurang för att äta middag. Det är ett ganska nyöppnat ställe med fräsch mat och eko-tänk.
Väldigt trevlig personal som verkligen var mån om oss gäster.
 
Det blev även en liten pubrunda innan vi traskade hemåt i natten.
 
Av någon underlig anledning så gillar jag att kolla in kyrkor trots att jag inte på något vis kan kalla mig djupt troende. Det är snarare det historiska värdet av dessa byggnader som intresserar mig. Att stå i en kyrka som den i Luleå och skåda upp i detta tak med muralmålningar från medeltiden är otroligt fascinerande.
 Tänk att på den tiden fanns det inga rejäla byggnadsställningar som nu, men nog kunde de måla alltid!
All denna detaljrikedom!
Därtill var det en fantastisk akustik! Alltid en fröjd att sjunga i sådana här kyrkorum.
 
  När jag tagit kortet ovan såg jag att det var en ljusstråle som letade sig in genom fönstret som gav Jesus på korset en aningens uppenbarelsesymbolik.
Men inte tillräckligt för att jag skulle bli religiös på kuppen.
Dessa "tavlor" som kallas Epitafier är tillverkade på 1700 talet.
 Tycker att de små änglarna har en viss likhet med en viss hobbit.
De uppochnervända hjärtana tyckte J. såg ut som små rumpor.
... jag är böjd att hålla med.
 
De här två låsen är sannerligen allt annat än dagens elektroniska kodlås.
 Men troligen lika svåra att forcera och snacka om konstnärligt utförande!
Och det ska nog till mer än en hårnål för att dyrka upp.
 
Ett av de svenska världsarven; Gammelstads kyrkstad.
 Idag kan man tycka att det är rara små röda stugor med vita knutar, men för ett par hundra år sedan var det kanske inte lika gemytligt när man var tvungen att tränga sig tillhopa både vinter och vår vid alla kyrkliga sammankomster.
Det kan man kalla pytteliten bostadsyta.
Som de säkerligen fick dela med en hel del vägglöss. Jippi.
Fullt likväl så är det en häftig del av vårt lands historia och till och med Blomsterkungen har traskat på dessa gator.
 
Och jag skulle gärna vilja ha en hel del av de fina spetsgardinerna som hängde i fönstren......
I Café Fägnan hade de löst matt-problemet tämligen finurligt och praktiskt.
 Ditmålad trasmatta direkt på golvet kräver varken tvätt eller oro för att någon ska snubbla på densamma.
De har också bevarat en liten del av den ursprungliga dekoren. Som en liten tavla.
Det är lika fascinerande varje gång man ser all denna konstnärliga utsmyckning som finns i  och utanpå alla dessa gamla hus.
Det är annat än 70 - talets (oftast) bruna tegelkolosser.

Den här skönheten gick i närheten av Caféet  och betade.
Hon kom direkt när jag lockade (ropade Kosera!).
Jag älskar kossor. Särskilt fjällkor.
De är väldigt sociala och intelligenta. Och tro det eller ej väldigt smidiga.
En fjällko uppifjälls som rymde, fick de aldrig tag på förrän det gått ett år.
Så fort någon fick korn på henne stack hon snabbt som attan.
Förstå att hon överlevde i fjällnära skog ett helt år - utan att bli uppäten av vare sig björn eller järv!?
 Och en ko som varit på rymmen för länge är svår att anpassa till ett liv i inhägnad.
 
En av guiderna berättade att dottern till den som ägde dessa två brukade komma och rida på fjällkon.
 

Tro det eller ej men den här blyge krabaten är en tjur. När den väl morskat upp sig och hälsat försökte den på sig att kurtisera sitt hagsällskap - utan större framgång.

Stackarn... Så när och så långt borta.
 
Tyvärr så fick jag bara se ändan på Kolmårdsgrisen.
Den tyckte det var alldeles för varmt och därför tagit sin tillflykt till sin "träbostad" och det enda som syntes var alltså baken och en knorr som viftade.
 
Även två hästar fanns där. De var inte imponerande av det varma vädret de heller.
 Önskade att jag hade haft en vattenslang att duscha dem med. Och grisen.
Mig själv också för den delen.
 Tack och lov var det rejäl fart på AC-n i bussen på vägen hem från Luleå.
 
Så jag kan bara säga att det var en trevlig 3 dagars resa.
 
Ps.
 Jag visa leg. på bolaget. Jag tar det alltid som en komplimang och skrattade bara gott när jag tog fram körkortet. Så till den milda grad att kassörskan blev lite generad.
Sa bara att detta är glädjande för min mamma för då blir hon ju också 28 år yngre.
Och skrattade gott gjorde även min kära mamma när jag berättade.
 Ds.
 
 
 ~ L.
 
 
 
 


tisdag 5 augusti 2014

Tiden går.


Idag är det 25 år och en vecka sen min pappa gick bort. Endast 62 år gammal.
Fast det är så längesedan kommer jag ihåg precis vad jag gjorde kvällen innan och vad jag gjorde när mamma ringde på morgonen för att berätta.

Ibland känns det som en evighet sen. Ibland som det hände igår.
Så mycket som jag ville veta och lära mig av dig.
Men vi har vår tid oavsett hur lång eller kort den är. En del tar bättre vara på den än andra.
Vet inte om jag hör till den kategorin, men jag försöker i alla fall.

Hursomhelst.

Jag är oerhört Stolt och Glad att Jag får kalla Dig Min Pappa.

~ L.
 

måndag 4 augusti 2014

Till fjälls.

På min tredje semesterveckas första dag hoppa jag på bussen till fjälls till mamsen.
Möter upp systeryster i Storuman för att proviantera. Det blir åska och strömavbrott så vi får vänta ut det hela hos faster B. i väntan på att affären ska öppna igen. Vi hade turen att bli bjudna på nybakta bullar och uppdaterade på vad som hänt sen sist.
 

När vi landade hos mams så var det dags för lite mera regn och har man sett; det var dubbla regnbågar över Gardfjället. 
 
 Pappa satte för längelängesedan upp en planka under takets kant till hjälp för svalorna. Dessa har haft bostadsrätt där sedan dess. Och flyguppvisningar för oss. Och när dessa har flyttat in för årets häckning då vet man att våren är på gång.
 
Mamma hade åkt till Virisen med min broder C. när han var hemma för att äta lunch. Tyvärr visste de inte om att man måste ringa dagen innan och boka. Inte för att det är kanske är fullbokat - utan för att kockerskan ska kunna förbereda.
 Därför bestämde jag och systeryster att vi skulle åka dit med mamma. Dessa bygder är barndomstrakter för henne. Hennes mamma är född och uppväxt 4 km från Virisen och min mamma spenderade alla sina somrar där hos sin morfar när hon växte upp.
 
Det blev med andra ord en fin minnesresa för mamma. Jag har aldrig varit på denna plats och  min syster har varit där en gång när hon var liten och då tyckte hon att det var väldigt mycket vatten i sjön. Att höra mamma berätta om i vilken riktning de olika barndomsplatserna låg och att hon åkt skidor denna väg och andra minnen var väldigt fint.
 
Och känslan av att veta att det är i dessa trakter mina förfäder har levt och verkat i tider när det fanns varken väg, el eller rinnande vatten är omvälvande. Inte underligt att man blir så lugn av att vistas i dessa omgivningar.
 
 Vi valde ugnsfolieinbakad röding med rot - och grönsaker. Till det fick vi hemgjord rabarbersaft, hembakt bröd och kaffe & kaka till efterrätt. Allt detta för endast 150 kr.
 
Och med den fantastiska utsikten som skådas bilden ovanför fisken fick vi alldeles gratis!
 


De startade detta för 3 år sedan och använder endast lokala råvaror. De har Gotlandsfår och Allmogefår. De har också  nötboskap. De jagar fågel själv och anordnar även jaktresor.
Man har även stugor till uthyrning och en bastu. Året runt.
De har också en liten gårdsbutik.

 
 
De har ett gäng (betydligt fler än denna trio) höns som de håller för egna ägg och dessa går ut och in som de vill i ett hål i ladugårdsväggen. Till synes helt obrydd om att det kör bilar och folk promenerar omkring i deras omgivningar.


Inne i själv restaurangen hänger det flera klädkrokar smidda på detta viset. Med huvudet av en bagge. Snyggt/ fiffigt eller hur!?
Tyvärr blev det lite dålig skärpa ( kan ju vara rabarbersaften...) men det syns ju i alla fall hyfsat.


Vi tog vägen "över Tärnaby" hem och passerade denna vackra vy vid Ängesdalsvägen.
 Det är fantastiskt ställe, för båda sidor om sjön är ganska branta, men människor har lyckats bygga hus och fähus ändå. Detta i en tid när det fanns varken grävmaskiner och andra elektriska byggnadsredskap.
Sommartid är det MASSOR med blomster i olika valörer som spirar i dessa trakter och rallarrosen finns det hela ängar av.

Så har du/ni nån gång vägen förbi dessa trakter sommartid så åk då denna väg och gör ett besök i den icke helt centrala - men fantastiska restaurangen i Virisen!

 Har ni inte vägarna förbi så tycker jag du/ni ska bestämma att ni kör ändå.


~ L.
 


söndag 3 augusti 2014

Till Minoritetsfolkens Lov.

Förra onsdagen hade jag tur med både väder, sällskapet (Louise & Kusin Maja) och utsikten.

Det var Holmö visfestival som firade 20 år och ställde till med Jubileumskonsert i Döbelns Park.
 
 Ronny Eriksson med komp hade diktat ihop en del fina samhällskritiska visor och berättade som vanligt med skön humor om både de ena och andra dråpliga från sin hembygd.
 Samt att han agerade konferencier - med den äran.

Det var finsk/romsk musik med en riktig dragspelsvirtous. Farsgubben hade  gillat denne snubbe då pappa var en duktig dragspelare själv. Det enda trista var att de aldrig presenterade något om sångerna på svenska så trots vacker stämma och komp var det lite miss då man inte hade ett hum om vad det handlade om då alla sånger var på finska.

Idol Fagervall / Vinnare av Stjärnor på is,  har bildat duo med en Björkenvall och bjöd på skön stämsång med assist av en elgitarr. Som var sproilans ny. Gitarristen  hade gått för att köpa strängar och kom ut med en ny gitarr.... De här grapparna från Tornedalen sjöng även en sång på Mielänkeli.


 Den här tösabiten i gula klänningen, Louisa Lyne härstammade från Härnösand men huserar numera i Malmö med detta fantastiska komp, di Yiddishe Kapelye. Jiddish var det språk hon sjöng på och när hon berättade om en av författarna till en av sångerna hur denne 1943 framträdde med den sången under en föreställning i ett lerigt getto inför Gestapo och SS och hur författaren efter föreställningen skickades till koncentrationsläger då kan jag säga att det soliga vädret med ens kändes väldigt avlägset...
 Men sången som blivit en frihetssång. Det kan jag förstå.
 Sara Mariella Gaup i denna vackra utstyrsel jojkade vackert både sin pappa, "styggt vaer" och om att inte laga mat mittinatten för då kan man bränna sig....

... Detta tillsammans med en av Norges bäste jazzmusiker på Kontrabas som spelat med Bobby McFerrin och andra kända musiker på andra sidan pölen. Hans egna sånger hade integrerats med Sara Marielles så det blev en häftig mix av samisk jojk och djuplodande engelska texter a lá Bruce Springsteen. Kolla upp dem båda vettja!



Och så kvällens huvudnummer.


Buffy Sainte-Marie .

Jag säger bara

WOW.






Bara hon var värd de 300 kronorna som biljetten kostade.
Och jag säger då bara det att kommer hon fler gånger till detta nordiska land kommer jag att vara där och se henne.

Denna fantastiska kvinna som är 73 bast och sjunger med sådant röj.

Amen.
 
~L.