Umefolk.

Lördagen gick i musikens tecken.

 Jag och polare Karro mötte upp för gå på årets Umefolk.

Vilket jag icket ångrar det minsta. 

En kvinnlig duo 

 spelade en en häftig "bröllopstango" skriven med den ena duons egna bröllopserfarenhet som grund (hon stack dagen efter bröllopet).

Denna sköna trio 

 fick rycka in när ett av de andra huvudnumren var tvungen att ställa in med kort varsel. Inte blev jag ledsen för det (lite, kanske, men de fyllde ut skorna eller fiolerna kanske jag skull säga!) Deras berättelser om hur en del av låtarna kommit till var fantastiska. Som Huvudet i sandlådan, som handlar om Mia Marins 90 + farmor, när hon stöp i en av de där blå sandlådorna när hon skulle böja sig ner för att skopa upp grus och sanda. Locket slog igen, men som tur var hade tanten med sig mobilen och kunde ringa sin granne som kom och hjälpte henne upp.

en samisk jojkare & en skicklig gitarrist  

stod för ett verkligt annorlunda sound. Så enkelt. Så mäktigt.

Å så till sist, innan vi kände att vi var nöjda och gick hem såg vi dessa fyra tjejer.

 En svensk tös och 3 amerikanskor som hade en av de mest udda sångtexter för kvällen. 

Men det är väl det bluegrass verkligen handlar om. Lite udda texter och levnadsöden.

På köpet fick vi se ett par som dansade vid sidan av scenen med en betydligt modernare tolkning av folkdans. De tre småkillarna som försökte göra likadant gav oss en hel del skratt kan jag säga.

 

Så vid midnatt kände vi oss mer än nöjda och det blev hemgång.

Med hjärtat fullt av nya melodier och intryck. 

Tack fina Karro för att du följde med! 

~L.

 

Catwalk och vårlängtan.

Min kära gamla säng är åter i användbart skick så i natt fick jag sova gott utan några incidenter.

Vaknade upp till en solig dag och inte så värst kallt ute heller.

Ringer och sjunger för min käre broder som fyller år idag. Han befinner sig på vischan med frun. De ska bege sig ut i skogen på skotertur och koka kaffe i sotupanna över öppen eld.
 Godare kaffe än så finns inte.
 

Fröken Lisa har gjort sin första riktiga

 vårpromenad på  balkongräcket. Hon har suttit och vädrat vårluft och längtan efter blomstertider är stark. Jag längtar också och låter balkongdörren stå på glänt ett par timmar för att släppa in frisk luft och höra det ljuvliga ljudet av fågelsång.

På tv är det skidor på längden och tvären. 

Äter gårdagens pizza kall med varmt gott chocochili yogi thé till och en semla till dessert. 

Får väl fira att fröken Kalla tog sitt första individuella medalj (brons) i VM. 

En riktig njutarlördag skulle jag vilja kalla det. 

Amen.

~ L.

Sänghaveri.

I morse klockan väldigt tidigt fick den här damen och undertecknad ett

 lite bryskt uppvaknande.

Jag skulle vända mig i sängen och PANG!! .... så låg  jag helt plötsligt i en "båt". 

Yrvaket började jag fatta vad som hänt och lyckades till slut kravla mig ur 

den havererade sängen. Den stackars missedamen - som legat och snusat sött vid min högra sida, försvann desto fortare.

 

Nu låter det värre än vad det var faktiskt.
 Det visade sig vara slån som håller upp resårmadrasserna i mitten, hade lossnat i fästet vid huvudgaveln.
Som tur var har jag ju  himla snälla grannar, och fru Krams äkta hälft har lovat hjälpa mig att staga ihop sängschabraket så det håller ett tag till.

Tills dess får jag kampera på soffan och det är väl inte det värsta faktiskt, men ens säng är alltid ens säng.

En som däremot tycker att det är jättejättejätteroligt är Tjårven, för han har kommit på att man kan klättra jättefort uppför sidorna på bäddmadrasserna, som jag lutat mot väggen
 i väntan på hjälpen.

Jag får väl skylla mig själv att jag döpt honom till Tjårven.
Han gör verkligen skäl för namnet ibland, men han är så otroligt klok och kärleksfull däremellan så han blir snabbt förlåten.

~L.

En dag som gjord för surdegsbak.

Efter mina arbetstimmar gjorde jag en liten tur förbi en av mina gamla tanter som flyttat  och på väg dit tittade solen fram och några sekunder tittade solen fram och gav mig rejält med energi. 

Längtar upp till fjälls. 

 

Men. 

Nu sitter jag och väntar på

  att surdegen ska "dra sig" en timme innan jag börjar knåda den ordentligt för 

att sedan slänga in den i kylen på ett dygns jäsning.

När jag berättat för folket i min nära omgivning att jag börjat med surdegsbakning så är det en del som blir lite aviga och börjar prata om att det ÄR JU SÅ JOBBIGT! 

Varför då? Undrar jag.

För det tar ju SÅN TID!

Jaha.

Själv måste jag säga att det är VÄLDIGT LITE ANSTRÄNGNING för MYCKET SMAK.

Så att jag får röra ner lite mjöl och vatten i en burk 3 dagar i rad för att sedan göra en deg som ska ligga i kylen och jäsa ett dygn eller två tycker jag är en peaceofcake när resultatet blir godare än gott. Men folk (en del, INTE alla) av idag vill ju att allt ska gå fort.

 Vilket inte alltid är det bästa resultatet. 

Som Monsieur Bodet ungefärligen  säger; 

                       under tiden man väntar kan man dricka ett gott vin och äta lite goda oliver. 

 Och/eller läsa en bok, sticka en mössa, kolla på en bra engelsk deckare 

och naturligtvis

sova ett par timmar också. 

Man blir nog lite FÖR glad i hatten av att dricka vin fyra dagar i rad  utan att sova något.

Ha Ha.

Ute blåser det rejält idag.

Det är som gjort för lite surdegsbak så jag

Har nu satt en ny surdeg och låtit  den  "dra sig" en timme, knådat den ordentligt och nu ligger den i kylen i en uppochnervänd tårtkupa för ett dygns jäsning.

Så nu får jag väl plocka fram vinet. 

Blås inte bort kära medmänniskor.

och

 ha en bra fortsatt måndag den 16 februari 2015, för den kommer aldrig mer igen. 

För er som haft en bedrövlig måndag dito får jag hoppas att det blir bättre i alla fall.

Om inte annat är den ju snart slut. 

~ L.

Till Åminne av ett hjärta som slutat slå.

 

På alla hjärtans dag 

för 6 år sedan 

gick en av de häftigaste damer jag någonsin känt 

ur tiden.

Jag hade äran att få ha henne till granne.  

Många visdomar gav hon mig. Liksom många glada minnen. 

 På köpet fick jag lära känna hennes goa döttrar.

Man kan säga att hon tajmade rätt dag då det var denna dag som hennes

 redan så sköra hjärta slutade slå.

Men hennes livsvilja var det absolut inget fel på.

Där kan man snacka om Lady Power.

 

Nu får du göra allt det du såå längtade efter när inte kroppen riktigt ville vad sinnet önskade.

Som att Gå barfota på en havsstrand.

Tack Valda för allt det Fina.

 

 

Glad i mössan.

 Denna mössa var den första jag stickade. Den är gjord på ekologiskt ullgarn från Peru. 

Garnet var färgat i dessa nyanser så jag behövde inte tråckla och byta färg utan det var bara sticka på. Tyvärr blev den cirkus en cm för liten för min tjocka skalle så jag gav bort den till en annan fröken som efter ett tag tyckte att den var en aningens för liten.

 

Detta till glädje för denna sköna böna som blev jätteglad att få köpa den då hon erkände att hon förälskat sig i mössan redan från första början, men då hade jag ju redan lovat bort den.

Så slutet gott allting gott.

Eller ska jag säga toppen gott?

Ha en skön dag!

~ L.

Nå hur gick det?

Efter två dygns jäsande i kylen så var det då dags för sista delen i projekt surdeg, 

nämligen gräddningen. Som gick geschwint. Det blev en Pavé. Min allra första.

Och gott blev det!

Merci Beaucoup.

~ L.

Blir det bal på slottet?

Det är så fantastiskt med folk som tar tag i saker och förverkligar sina drömmar.

Som det australienska paret som fick för sig att köpa

ett fallfärdigt franskt slott och väcka det ur dess törnrosasömn.

Är verkligen full av beundran för dessa människor som renoverar gamla fallfärdiga hus 

och

 ger dem ett nytt liv.

Tror detta slott kommer att bli ett vackert sådant  och som gjort för baler. 

Precis som det var för

 länge

 länge 

länge

 sedan.

~L.

Nu kör vi!

Nu har jag införskaffat Monsieur Boduet´s Den franske bagaren och efter att ha startat surdegen efter konstens alla regler, var det idag dags för att skrida till själva hantverket. 

Har snällt följt receptet, väger mjölet och surdegskulturen som nu tillsammans med övriga ingredienser ligger och gonar (autolys) till sig ca en timme innan det är dags

 för knådning och jäsning ett dygn.

Fortsättning följer.

~ L.

Ha en bra dag!

Jag vet inte om det är på grund av att det börjar gå mot ljusare tider, och  det är därför folk är betydligt vänligare? Åtminstone de expediter och diverse telefonister (inte sådana där envisa telefonsäljare som inte kan ta ett NEJ) jag har haft att göra med de senaste veckorna  som efter avslutat köp/samtal önskat mig en bra dag. Inte på ett rutinmässigt sätt utan som att de Verkligen Menar Det.

Sånt smittar verkligen av sig på mig och får mig att vilja göra likadant. Med mina vårdtagare och  mina nya kollegor när jag går hem för dagen. När jag pratar med någon av mina nära och kära i telefonen eller när vi skiljs åt efter en träff. Jag säger det till mina fyrfota sambos när jag åker till jobbet eller vad det nu är för äventyr jag ska ut på.

Sen
 brukar jag alltid säga God Morgon! till busschauffören som kör mig till jobbet. Hen stiger ju upp mitt i natta för att börja jobba, så att ge hen ett vänligt bemötande kanske tar bort lite av det motiga med tidiga morgnar. Har märkt att de resenärer som kliver på samtidigt som mig börjat göra detsamma som jag gör.

Tror faktiskt att dessa små glada gärningar gör världen till en liten bättre plats att leva på.

Många bäckar små som dom säger.

Ha en bra dag!

~ L.

Söndagslek och iskonst.

På fyran går konståknings -EM. Vilka fantastiska artister på is de är! Det att bli upplyft och lyckas rotera fyra varv i luften innan hon landar utan att drutta på ändan är helt otroligt.

Lika bra gick  det inte för ett av de andra paren. Killen snubblar PRECIS innan de ska göra sitt bravurlyft.  Skulle verkligen inte vilja vara i hans skridskor i det skedet. Hon var INTE glad.

 De verkar ha blivit sams iallafall lagom till uppvisningen. Som vanligt var den helhäftig. Hade gärna varit på plats i Globen och sett den. Har också haft en dröm om att få åka och titta på någon av de där Disney-på-is- showerna.

Under tiden får mina missar roa sig med en ny leksak som jag köpt. Ser ut som ett metspö med en fiskefluga modell mycket mycket större - fast utan krok.  Första gången jag tog fram den lekte Tjårven i över timme med den. Även gamla fröken Lisa gick igång på den. Hon brukar föga intressera sig för alltför ansträngande lekar. Jag måste gömma den i garderoben annars skulle de hålla på med den hela tiden. I övrigt är de inte så intresserad av köpesleksaker.  Tjårvens favoritgrejor är  mina hårsnoddar (som han tycker är hans) som vi kör apportering med (han började göra det själv), och en brun virkad "mormorsruta" som han har snott och tuggat på och lekt med så den har blivit alldeles ruggad och rund så den faktiskt ser ut som en liten mus. Ibland är det någon av mina raggsockar som han släpar runt på.

Ute yr snön över tak och träd. Så gött att få vara inomhus och mysa.
Och äta årets första nybakta semla.

~ L.