Hellre regn än krig.

Ute strilar regnet ner för fönstren och  man ser inte hur skitiga fönster jag har.
Borta är de varma dagarna midsommarhelgen bjöd på med många timmar på balkongen.
I väntan på den nya högen med böcker från Adlibris ska dyka upp har jag börjat läsa böcker som jag fått/lånat som legat och väntat i bokhyllan på att bli lästa.
Jag har ju en aningens begränsad rörlighet så det är bra att hjärnan i alla fall får stimulans.

I övrigt så tar jag hellre regnet än den hemska värmeböljan i Pakistan där folk dör i mängd.

 När
 jag  lyssnar på den fantastiska  Terese Christiansson `s sommarprat i P1 så tycker jag att regniga dagar är en piss  (ursäkta franskan)  i oceanen jämfört med det elände hon har fått bevittna som utrikeskorre i länder som Afghanistan och Gaza.
Hon gör dessa reportage med livet som insats. För att i hopp om att vi som lever i en fredlig avkrok av världen lyssna på det hon och alla andra dessa modiga journalister har att berätta och att vi kan hjälpa till på något sätt.

Jag hade ingen aning om vem hon var när hon började prata idag. Nu kommer jag att berätta för alla jag känner (och för den delen inte känner ) om denna fantastiska kvinna!
Jag
kommer att kolla upp det hon har skrivit hittills och hädanefter hålla koll på det hon gör.

För det hon sysslar med är äkta Girl Power!

Amen.

~ L.

Kärlekens är dödens motsats.

För ett par år sedan fick jag en bok i födelsedagspresent av min fina vän Louise.

Den har legat i min bokhylla sen dess utan att bli läst. 

Jag har flera gånger tänkt att börja, men sen har jag ändrat mig och börjat läsa något annat.

Nu när jag haltar omkring hemma och i brist på andra böcker fick jag ändan ur. 

Det är en av de vackraste och smärtsammaste kärlekshistorier jag läst. Skriven av Roberto Saviano - mest känd för sin bok Gomorra (som jag inte heller har läst).

I alla fall, en ung italiensk flicka vars pojkvän, i arbetslöshetens Italien, tar värvning för att de ska ha råd att gifta sig, åker till Afghanistan och tyvärr sprängd i luften.

Hur hanterar man en sådan sorg? 

När man står där på tröskeln till livet och allt ska vara så ljust och vackert och glatt?

Och istället sitter där med bröllopsinbjudningarna som du aldrig får skicka ut.

Gör inte som jag och vänta flera år med att läsa den. 

Tack Fina Louise för att du gav mig denna berättelse!

~ L.

Färgrann pippi.

Ibland önskar jag att min kamera skulle ha värsta objektivet eller att jag kunde vara bättre bevandrad i att riktigt fina närbilder (inte bara blommor och humlor vill säga). 

Då hade denna bild kunnat ge bättre rättvisa åt den färgranna pippin som huserade i trädet utanför mitt vardagsrumsfönster. Har lyckats luska ut att det är en grönsiska. Jag borde ju - född vid foten utav ett fjäll och föräldrar som hade skogen som sitt andra hem, ha koll på det här med fågelsorter och deras läten men skamligt nog har jag inte det. Men det tar sig!

Den är så otroligt vacker!
Och enligt mina två fyrfota sambos säkerligen en riktig mumsig stek.

Tur att det är en glasruta emellan och ett par meter bort. Så att jag får fortsätta beundra den och njuta av dess vackra sång tidiga mornar.

~ L.

Midsommar med fröken Selma.

Det blev sol och värme till slut.

Och tillsammans med mina två fyrbenta sambos och fröken Selma njöt jag 

av Midsommarens intåg och uttåg på min "nya" balkong.

Borta är kyrkbänken. 

Den har fått ett nytt liv ute vid havet, vid en vacker röd knuttimrad stugas gavel.

Där den ser ut som den stått  i all evigheter. Tror den kommer att trivas.

Det blev ett stort tomrum efter den, men inte negativt sett. 

Har fått mera "rymd" efter en rejäl ommöblering och nytt golv som är betydligt lättare att  hålla efter.

En som bryr sig föga om detta är fröken Lisa. Hon är bara glad att sommar´n är kommen och hon äntligen får sitta och lukta på blommorna samt ligga och slumra gott på utesoffan. 

Nytt för i år är lite solcellslampor. 

Har satt en i en gammal lampglaskupa som jag tagit hemifrån. Tror det kommer att bli ett vackert sken när det blir lite skummare kvällar.  

Hann med att läsa fröken Selmas två sista berättelser, som handlar om Löwensköldska ättens jämmer och ve i 1800-talets Värmland, samt fortsättningen som handlar om Anna Svärd. En dalkulla som är gårdfarihandlerska och har oturen att råka på den unge fagre Karl-Artur, överste-son och prästämne som är en riktig självcentrerad skitstövel. Som erbjuder henne giftermål på stående fot (Du får själv läsa hur detta gick till)!!  Det skulle kanske ha gått bra om inte organist frun Thea gick och trånade i lönndom efter Karl-Artur och ställde till djävulskap i smyg för att få rå om karl´n själv.  Tro inte att det var tråkigare kärleksdraman förr!  Ej heller att fröken Selma var någon liten tråkig sagotant!

 Nåväl,

Jag hoppas din/er Midsommarhelg var lagom dramatisk och fylld med trevligt sällskap, god mat & dryck och bra väder!

Och kanske en och annan spännande berättelse i bokform.

~ L.

Uppladdning och naturliga intryck.

Näst sista helgen i maj

 åkte jag, brorsan m fru och kära mor upp till fjälls för att fixa lite grejor och bara allmänt njuta av vackra vyer, frisk luft och ladda batterierna. 

På fjällsluttningarna låg snön fortfarande kvar i mängd vilket resulterade i att en del fåglar -som brukar häcka lite längre upp ovanför trädgränsen, mellanlandade på vår lägda istället i väntan på snöfria fjällvidder. 

Och det var inte bara en eller två fåglar som landade, det var cirkus närmare hundratalet. 

Den ena var inte svår att ta igen på det säregna lätet; nämligen storspoven. Den andra var desto knivigare att få kläm på. Men efter en hel del googlande på svartvita fjällfåglar så fick vi ett resultat; Lavskrika. 

Det var en fantastisk vy att ha alla dessa fåglar på lägdan i full fart med att kurtisera sina respektive. Allt detta medans jag grillade en massa gotter på lördagskvällen. Fast min svägerska var inte lika nöjd när det var sovdags och hon hade en kärlekskrank lavskrika utanför fönstret som kilade fram och tillbaka och kvittrade ut sin kärlekslängtan.

Solen lyste större delen av tiden med sin frånvaro. Förutom när vi skulle och besöka kyrkogården för att göra vårfint och ställa ut krukan med nya taklökar på pappas grav. 

Annars regnade det och blåste mestadels. 

Förutom rikt fågelliv på tomten hade vi besök av fru älg som höll sig i och i närheten av byn. Förmodligen för att slippa bli uppäten av herr björn som vaknat och uppehöll sig i skogarna runt byn. 

Sent på lördagskvällen såg vi en stor vit hare skutta in i skogen på ovansidan vägen. 

Och

 på vägen hem till stan såg vi förmodligen en mindre björn försvinna in i buskarna vid vägrenen.  

Sånt får man inte uppleva i en storstad när vintern övergår i vår.

~ L.