I skymningen sjunger koltrasten.

Tre Trasiga människor i en trappuppgång. 

Som alla Tre behöver en Massa Kärlek.

Och Varandra.

Bra upplägg för en fantastisk berättelse.

Men ( som Tony Irving brukar säga), 

det blir för mycket förutsägbart kliché.

Läs någon av hennes andra böcker istället

~ L.

Logiskt tänkande.

How could we have ever believed that it was a good idea to grow our food with poisons? 

— Jane Goodall, Harvest for Hope

~ L.

Den här killen.

kan verkligen konsten

att fotografera.

Inget för trångsynta. 

~ L.

Konsten att höra ett hjärtslag.

Alla kärlekshistorier är inte som en amerikansk klichéfilm.

Tack Jan-Philipp Sendker för det.

Ni andra som vill ha det klichéiga alternativet, läs en Barbara Cartland roman istället.

~ L.

Igår.

Var det 4 år sedan.

Vi ett gäng lyckliga tjejer som firade möhippa för en kompis som skulle gifta sig.

Samtidigt som vi simmade omkring i denna vackra idyll ovetandes om de 100 - tals ungdomar som kämpade för sina liv på en ö i grannlandet.

Vi som inte var där kommer aldrig någonsin att förstå den skräck de upplevde.

Men den här bilden, som jag tog den kvällen,  kommer för alltid att påminna mig om

den där känslan av vanmakt och ilska när vi dagen efter fick vetskap om allt de där hemska som skedde därborta.

~ L.

Vackert på Djupet.

Den här fröken 

hon kan verkligen konsten att ta bilder som 

inte bara är vackra på ytan 

utan även på djupet.

 

~ L.

Alkemistens dotter.

Sverige Anno 1800-tal.

Fröken Drakenstierna har fötts med enda uppdrag här på jorden.

Nämligen att förinta densamma.
 

Om du inte är kräsmagad (Anckarströms avrättning väldigt detaljerad återberättad och diverse andra otrevliga blodsutgjutelser), och gillar alkemins mysterier så varsågod och läs.

~ L.

Oceanen vid vägens slut.

Om du.

Som Jag.

 

Har fantasi nog att tro att 

En Hel Ocean 

Faktiskt kan rymmas i en 10 liters hink.

Då är detta en bok

 För Dig.

~ L.

Stuglängt.

Har tagit min dagliga promenad till brorsan för att kolla posten och blommorna.

När jag traskar hem igen öser regnet ner över mig och bäst vad det är får jag
en enorm stuglängtan.
Att få åka till en fjällstuga, fiska lite, göra upp eld i kaminen/öppna spisen,
koka kaffe i "sotupanna" och känna värmen sprida sig i kropp och stuga samtidigt som jag hör ljudet av regnet som smattrar mot tag och fönster.
Karva lite torkat renkött och ha i det nykokade kaffet. Kanske en tunnbrödsmörgås till.

Man sover Så Gott i en fjällstuga.
Myggen får man mota med en sån där grön spiral och beckolja.

Men.
Eftersom min kropp och jag inte riktigt är överens för tillfället får jag fortsätta längta.
Klarar inte av att sitta någon längre bit i en bil eller buss för tillfället får jag
 hålla mig hemmavid. 

Tack och lov har jag med hjälp av brorsan m. fru fått ordning på balkongen. När det blir lite skymning (bor ju i den del av landet där det aldrig blir mörkt sommartid), tänds min fina nya utebelysning och jag kan sitta där och längta mig bort att någon annanstans.

I en stuga.
I fjälls.

~ L.

I kroppen min.

Jag Hoppas verkligen att Du -  på din resa genom rymden,
Fått svar på Alla de frågor du hade.

 ~ L.

Sofie Scholls korta liv.

Men allt annat än ett meningslöst liv.

För

Den här tjejen - endast 21 år gammal, vågade tillsammans med sin 3 år äldre bror och en vän, livet för att få folk i Tyskland under andra världskriget att vakna upp och börja kämpa mot Hitler och hans regim.

Med hjälp av flygblad som nådde till och med Norge!

~L.

Se blomman.

Kerstin Ekman är inte bara en författare av otroliga berättelser. 

Hon är även en hängiven amatörbotanist.

Tillsammans med Gunnar Eriksson 

 har hon skrivit en bok om deras  vandringar  (var för sig och tillsammans)  i skog och fjäll och fantastiska berättelser om alla dessa botaniker som gått före. Inte bara en viss herr Linné -  utan en mängd andra blomsterälskande som tjavat land och rike runt, över stock och sten - för att leta upp små och stora växter. I en tid när det inte fanns goretex -kängor, skavsårsplåster, och/eller vandringskläder som andas och så vidare.  Och Faktiskt. Det är ett och annat fruntimmer som hör till denna tappra skara.  Men som det sällan pratas högt om. Som vanligt skulle jag väl kanske tillägga. Och gör det.

Är du en betongblomma som avskyr att vistas någon annanstans än bland höghus och asfalt är inte denna en bok för dig, men Du som vill veta mer om Sveriges botaniska historia och kanske ett och annat namn på en växt som du sett ofta nära dig och icket haft en susning om vad den kan tänkas heta så kommer du att tycka om denna verbala vandring bland blomster och blader och med på vägen får vi oss en stor dos av sådant som hur skalder - såväl kvinns som mäns - har upplevt vår vackra natur.

~L.