Stilla veckan.

Som tidigare skrivits så är det ju den Fantastiska Påsken som härjar som värst. Och jag har ju nu under min konvalescens legat halvslumrande (mellan host & snörvel) och lyssnat på radion om innebörden med påsken. Att man ska fasta och ta det lugnt i största allmänhet och reflektera över livet och tron. Ingen kan då komma och säga att jag gjort något annat. Om än det har varit ytterst ofrivilligt. Eftersom mina smaklökar är i det närmaste bortdomnade av förkylningen så smakar inget gott. Och då jag har varit så tätt i näsan så är det har det varit jobbigt att äta överhuvudtaget då det känns som man skulle kvävas när man ska tugga. Då är aptiten inte den största nej. Så fastat kan man nog säga att jag har gjort. Det enda som har gått åt i stor mängd är Bisolvon.
       Sen har jag ju hållit mig i karantän större delen av denna vecka och mest sovit, så tagit det lugnt har jag också gjort.

     Reflekterat över tron och livet har jag också hunnit göra lite. Såg dokumentären Gud är inget lyckopiller .

                                                           Ja vad säger man?

Det är så fantastiskt (inte det minsta) med präster som ska förespråka om kärlek och respekt har en sådan inskränkt attityd.

Därför blev jag Så Glad över alla dessa människor som gav Kristina beröm efter gudstjänster och andra förrättningar. Även äldre personer gav sitt djupa gillande till den unga prästinnan. Och så fick jag se ett av det vackraste dopen. De som skulle döpa sitt lilla barn, faddrar och prästen Kristina stod med bara ben i en havsvik vid Käringön och den lilla/lille blev döpt den största dopfunt jag sett. Nämligen havet. Som ju också är en del av skapelsen. Nu ska ingen tro att jag är jättereligiös. Långt ifrån. Tror inte på en Fader utan det är något större än så. Att det inte är någon snubbe i skägg eller ens har något med kön alls att göra. Vilket var det Kristina vill säga. Ungefär. Vilken fantastisk kvinna! Kloka reflektioner över tron och om att den faktiskt inte är statisk.

Om du vill se den (gör det!) så finns den tillgänglig på SVT Play fram till 27 april. 

Nej, nu är det dags för lite medikament.

Fortsatt önskan om en Skön Påsk till er allesammen .

 Prosit.

~ L.

Attjoo Attjoo Proosit.

Ja så har Påsken anno 2013 sparkat igång. Det har den senaste tiden pratats mest om påskväder och påskpyssel och en stadig ström av reklam om bästa påskmaten och påskgodiset. De flesta jag känner är på väg till eller har redan landat på nordligare breddgrader med siktet inställt på fjälliv med skoteråkning, skotta ner sig i en snödriva, sätta sig på ett renskinn, göra upp en eld och koka kaffe i sotupanna. Förhoppningsvis i ett fantastiskt vårväder.

Själv skulle jag denna påsk för en gångs skull jobba. Såg fram emot storhelgsersättning och att det faktiskt inte är så himla tråkigt att jobba sådana helger. Men så blir det inte. I stället får jag lov att tillbringa påsken i hemmets vrå på grund av en rejäl flunsa. Det blir till att festa loss på Bisolvon, Bafucin, Alvedon och en nässpray så dunder att man får endast spraya i näsan en gång per dag. Näsan är så röd och fin av allt snytande. Ingenting smakar gott. Inte ens ogott.

Visst låter det som en mysig påskhelg?

 Tur att jag i alla fall har mina två fyrfota sambos. Fast de tycker jag har varit ganska tråkig, för den här veckan har jag mest sovit och legat nerbäddad i soffan snörvlandes och hostandes.

Nåja, vad är väl en bal på schlottä.

Ni som nu är friska och har undsluppit denna ytterst otrevliga snorepidemi vill jag önska en riktigt skön påsk med massor av sol och gotter!


Prosit!

~ L.