onsdag 26 december 2012

God fortsättning.

Julen är kommen och den blev vit.
Tack för det kung Bore.
 Skaffade en riktig gran i år vars doft får mig att minnas barndomens jular när jag och farsgubben åkte och hämtade granen han hade sett ut redan under hösten. 
Min ena fyrbente sambo var alldeles fascinerad av den där tingesten som stod i badkaret fredagsnatten för att tina upp. Hitta naturligtvis inte julgransfoten så jag fick rigga granen i en zinkhink, i en ytterkruka och en massa sten som jag en gång fick av min kära vän Elvy i födelsedagspresent med orden att de var helbrägdagörande när man hällde vatten över och stoppade i fötterna. 
Jag kan ju tillägga att det var inte så fallet. Jodå hon har idèer hon.
Naturligtvis var det röda kulor i granen till minne av farsgubben som älskade dessa röda bollar.
 
En och annan klapp blev det. 
 Alltså har jag varit någorlunda snäll verkar det som.
Sen fick jag ge bort en del också. 
Är ju Så Skoj att få slå in presenger och ge bort. 
Min fyrbente lille assistent tycker också om att vara med och slå in presenter vilket inte alltid är till hjälp kan jag säga.

Eftersom jag tycker att böcker är bland det bästa man kan få gav jag bort ett gäng roliga sagoböcker:

Supermasken - som hjälper små kryp i nöd.
Drakar och Prinsessor - som handlar om en bortskämd prinsessa som blir bortrövad för att bli drakföda (låter värre än vad det är)
Piratsagor hela veckan - titeln säger ju allt.
 
Själv tillbringade jag julafton i tomteluva på jobbet, sen kalasmat hos grannen och hennes familj.  
Somnade ovaggad och mätt den kvällen kan jag säga.
 
Lagom mycket livat en julafton.
 
Känner verkligen för de människor som inte har det lika bra som jag. 
Människor vars julhelger är ett helvete med fylla, stryk och bråk.
All den där stressen som folk låter sig dras in i när det ska tokhandlas dyra julklappar 
och många skuldsätter sig.
 
 För vad?
 
 För att sedan ha en jävla ångest över att man levt över sina tillgångar och vet att det kommer surt efter.
Och så ska folk luras att  köpa en ny soffa för att rädda julen?!?!
Det ska vara massor av mat på bordet som man ändå inte orkar äta av allt ändå och som skulle räcka i flera dagar och som man normalt inte äter flera maträtter av när det är vardag. 
 
Och så har vi dom stackarna som inte ens kan ta lån för att ens kanske köpa ens en liten julskinka.
Som blir bombarderade med all skitreklam med uppmaningar om köp köp köp. 
Som att lyckan är att köpa en jävla massa grejor som liks ändå kommer att säljas för halva priset två dagar efter julafton. 
 

 
 



Nåja,

Hoppas Du och de Dina fick Julefrid med massor av julemys.

Var snälla med varann!

~ L.





måndag 17 december 2012

Halvvägs.

Ja, då har man ännu ett år lagts till sin levnadsbana. 
Halvvägs till 90. 
Japp. 
Bara 45 år kvar.
Som jag hoppas blir fyllda med en massa tokroliga upplevelser och nya erfarenheter som förhoppningsvis ska göra mig till en ännu bättre människa. 
Fan, va jag försöker vara vis. 

Och nu hände det sig som så att tre av mina fantastiska vänner tyckte jag behövde lite ny inspiration och gav mig därför i födelsedagsgåva den eminenta Femtio nyanser av honom.
Detta har rönt många skratt på jobbet. Alla ville veta om jag har läst den. För att ge lite försmak av vad jag hade framför mig var jag vänlig nog att under helgens arbetspass ägna mig åt lite högläsning för några av mina kära arbetskamrater, vilket gav en hel del gapskratt o en del intressanta upptäckter. 
Såsom nya användningsområden av tvättlappar.
Och att ibland så behöver inte ordet sele betyda något annat än att man ska ut och flyga helikopter.
Fastän en viss arbetskamrat kände sig lite besvärad innan jag hade ens läst stycket färdigt.

Fullständig recension är alltså att vänta senare.


~ L.
 





söndag 2 december 2012

Slow motion.

HA!
Äntligen fick jag som jag ville!
Det har snöat mängda i helgen!
Kung Bore har anlänt!

För övrigt,


efter några tämligen långlånga dagar med kattvaktande av en liten gråpälsad dam morgon och kväll, lördagsjobb,
 massage i fredags  och  - precis som massörskan sa - skulle ge mig rejäl träningsvärk
(känns som jag dragit en pråm alldeles själv),
har jag nu änteligen fått lite sovmorgon och kunnat njuta av att softa i min nya fina morgonrock - som jag köpt i födelsedagsjulklapp till mig själv, snyftat in senaste delen av Downton Abbey på svt play med en liten fyrbent lurv sovandes vid mina fötter på en filt. Så nu har man rensat tårkanalerna lite.
En riktig Slow motion söndag, som fortsätter i liknande tempo som den börjat. 
Som en arbetskollega så fint uttryckte sig en gång; jag vilar mig i form inför kvällen, då jag ska och kolla in Umeå Musiksällskaps julkonsert till vilken jag har fått en fribiljett till av Frk Hansson som spelar cello i nämnda sällskap. Jag får väl tacka hennes kära sambo för att han inte gillar såna tillställningar.
Fast han kanske ångrar sig när han vet att det även är med en massa tyllbeklädda brudar som ska dansa runt på scenen bara en bit ifrån där jag sitter. Nämligen på första parkett. 


En recension av ovan nämnda händelse kommer. 

Var snälla mot Varandra!

~ L.