lördag 31 januari 2015

Hur blir man människa?

I tisdags strålade solen över allt det vita. Det var så gött att "boosta" solsken och "riktig vinter" medans jag väntade på bussen in till stan när jag slutat jobba.  Skulle ha haft kameran med mig, för det är sådana minnesbilder man vill ha en dag som idag då det är allt annat än goväder ute.

Men väderleken spelade nog ingen större roll för de stackare som den 27 januari för 70 år sedan blev befriade ur det helvete som hade kallades  Auschwitz.  Såg senare på tisdagskvällen en dokumentär om två överlevare från Treblinka, Kalman Taigman  och Samuel Willenberg

Hade faktiskt INGEN  aning om HUR djävulskt  hemskt det var i Treblinka.
Av ca 850 000 - 900 000 judar var det endast ca 70 överlevde. Inte på grund av de blev fritagna av allierade, utan för att några av fångarna lyckades göra  uppror och i tumultet lyckades dessa överlevare fly.  Tack vare deras flykt och överlevnad kunde de senare vittna mot de som förestått lägret. För till skillnad från de andra förintelselägren jämnades Treblinka med marken några månader efter upproret och där byggdes en bondgård upp (?!?!?!?!!)
 för att dölja det hemska som skett på platsen.

Författaren Lotta Lundberg skrev om sina upplevelser  efter att hon besökt  Auschwitz i samband med minnesdagen. 

Jag ställer mig samma fråga som hon gör,
hur blir man människa efter att ha upplevt helvetet på jorden?
Utan att förlora vettet fullständigt?

~ L.



måndag 26 januari 2015

Man blir så glad när solen skiner!!

 

Söndagen bjöd på strålande sol och fina möten  efter mitt sånguppdrag i kyrkan. Eftersom det var första dagen på länge som solen sken och himlen lyste vackert blå, blev det en energigivande promenad hem.  Detta till ljudet av fågelsång och en skata som hade en massa roliga ljud för sig. Jag passerar genom en liten skogsdunge på vägen hem och stannar upp där och blundar en stund, bara tar in det jag hör känns det som jag är ute i en "riktig" skog. För förutom fågelkvittret och skatan är det helt tyst. Det susar inte ens i trädtopparna. 

 Min svägerska,  som var gräsänka i helgen, hade varit förbi under tiden jag var borta, så jag ringde och sa att håller hon kaffet så håller jag semlorna.  
På köpet fick jag en promenad till i det vackra vädret.

 Medans jag var ute på äventyr så gjorde mina två fyrbenta sambos det 
de är bäst på, nämligen att softa. Ibland undrar jag om den här unge herrn är släkt med Sid i Ice Age eftersom han har likadana poser för sig när han ska till att sova.


Men idag finns icket ett uns av solstråle, istället snöar det och har drevat en hel del på morgonen. Fint då att ha gårdagens finväder i färskt minne. 
 
Min kära grannfru erbjöd mig att låna deras bil idag när jag skulle åka och handla,
det var skönt att slippa släpa en massa kattmat och kattsand på bussen.
Som tack för den fina gesten bjöd jag på en riktig smarrig räkmacka.
Utanför hennes fönster hade vi besök av fyra skator och en kråka. Inte vanligt med den sistnämnda i dessa befolkade trakter. Men de är vackra att skåda i vilket fall. Det är väl enda nackdelen att bo en trappa upp, man kan inte ha fågelbord utanför fönstret. Den lyxen har en annan god vän som bor ute på vischan, hon har till och med besök av både hackspett och ekorre.

Nåja, jag får i alla fall vara tacksam över att jag hade tur med vädret igår.
 
Namaste.


 
~ L.


tisdag 20 januari 2015

Mattan som (nästan) får mig att flyga.

När man som jag
de senaste 7-8 åren har gått som om högerbenet vore spjälat, knäet på dito ben känts som om det varit på väg åt motsatt håll som resten av benet och bäckenet lika roterat som en urvriden trasa,
då är det de små, små, små miraklen som verkligen glädjer en.

Som att, kunna gå Nästan helt upprätt istället för att krumma som en gammal lebruten käring,
att gå kunna Rakt och känna att BÅDA benen är på väg åt samma håll och att mina benmuskler inte krampar Hela tiden.  Det är förvisso långt kvar innan jag kan kvala in i OS-truppen för gymnastik, men Detta Lilla framsteg  känns för Mig som ett sju-mila kliv.
Allt tack vare "min" fantastiska fysioterapeut Emma. Hon är den första som verkligen lyssnat på vad Jag säger och hon kan förklara så jag begriper hur alla dessa bråkiga muskler funkar.

Hon och min nyinförskaffade yogamatta får den här ogracila kroppen att känna sig som om den nästan (i alla fall känna det så) kan flyga fram!

Eller åtminstone flaxa lite lätt.

~L. 







lördag 17 januari 2015

Mjukstart.

 

Så har jag då avverkat den första veckan på nya stället. 
Blev en mjukstart med arbetsplatsträff på onsdagen och sen lite inskolning dagen efter.
 Det verkar även vara en trevlig bunt männskor som jag ska jobba med.
Det var kanonväder båda dagarna med strålande sol. Bättre början kunde jag knappast få.


Fredagen däremot började så där lagom spännande, 

det var ett riktigt slaskväder, och väg till jobbet bussen blev fast i en backe på  då chauffören helt orutinerat stannat i den tidigare nämnda backen för att plocka upp en passagerare. Fast att han visste att det var jädrans halkigt.

Skulle ställa in ryggstödet på en kontorsstol på jobbet och mitt högra ringfinger kom i kläm.
Lagom skönt kan jag säga.

Kom sedan på att jag hade glömt finskorna som jag skulle ha haft när jag sjöng på begravningen lite senare. Hade vita gympadojor, som inte direkt matchar klädseln vid ett sådant tillfälle. Dessutom hade jag råkat köpa bruna istället för svarta nylonstrumpor. Det blev till att sjunga i strumplästen, men då jag stod längst bak så var det ingen som märkte det.
 Hade någon gjort det så, "hort he var".

Men det är sådan här dagar man tänker att, jaha, hur ska den här dagen sluta.

Men slutet gott allting gott. Sjungandet gick jättebra. Sedan lunch med två sköna typer på vårat favorithak Eastern Palace. Fick senare erbjudande om att hänga med ut på en bärs, men när det väl var dags var tant ganska trött (har inte riktigt vant mig än med att masa mig upp 05:23 i svarte natta), så det blev lite engelsk deckare (nya Shetland och "gamle" Kommissarie Lewis) och sen sova säng. 

Gött.
~ L.






onsdag 14 januari 2015

Konstiga vibrationer.

Att jag
 inte är en fröken som är vidare värst bevandrad i sminkets förunderliga värld fick
 verkligen sin bekräftelse häromdagen. 
Jag hade beställt Burt´s Bees balsam och en eko hudkräm från en sida på nätet och fick då ett visst antal poäng som gjorde att jag fick köpa en vara lite billigare än ordinarie pris. Eftersom jag endast använder smink vid högtidligare tillfällen och aldrig till vardags hinner min mascara både gå ut och bort innan den är slut (Den jag haft nu vill jag inte ens tänka på hur längesen dess bästföredatum var), beställde jag en ny mascara. Det lät så tjusigt med Vibralash Mascara Superlash  så det blev en sån. Tänkte att dess (eller så tänkte jag inte alls) namn hade att göra med att mascaran hade "bra vibbar" för snyggare ögonfransar (Läste ej heller beskrivningen av produkten). Det visade sig att den har en batteridriven vibrator (!!!) inbyggd, som jag kan ställa in på 3 olika hastigheter och att 
"Den vibrerande borsten jobbar sig igenom fransarna
och täcker dem till 100%. 
Resultatet är perfekt
separerade fransar med exceptionell volym och
längd. Vibrationerna skapar en zig-zag
applicering som täcker fransarna 360°. 
"
 Snacka om high-tech!

Har inte vågat prova den än. 
Är rädd för att allt vibrerande slutar med att jag har petat mig i ögat och lyckats smeta mascara överallt utom där den ska vara. Inga bra vibrationer alls.
 Jag vet i alla fall En fröken som kommer skratta gott när jag berättar om hur offside (ännu mer än vanligt) hennes faster är och det är min kära brorsdotter Ullis, för det hon inte vet om smink, det är inte värt att veta. 

Det garvet bjuder jag mer än gärna på.

~ L.

tisdag 13 januari 2015

Läskande lemonad.

I vanlig ordning gjorde jag tedricka till jul. Vilket varit en tradition i min familj sedan långt innan jag var född (och det var icke igår även om det känns så ibland).

Nu är senaste omgången slut och jag tänkte jag skulle prova en annan mer vårlig variant:

Skala och skiva 2 citroner.
Skala och skiva en 5cm lång bit färsk ingefära.
Koka upp ca 2 l vatten, lägg i citronen och ingefäran.
Låt dra i några minuter innan du häller i 1 dl socker.
När blandningen är ca 37 grader lägger du i 2 små ärtor jäst, rör om ordentligt och låt dra ett dygn.
Häll upp i flaska tillsammans med 5 -6 russin och låt stå i kylen 2-3 dygn. 

Sedan är det bara att läska sig =)

Garanterat svalkande när termometern ute har bytt från -20 till + 20 om sisådär en 5 månader.

Swisch!

~ L.

Glittrigt vintersportande.

Som allom bekant är det nu vintersäsong med SVT´s tablåer fyllda med skidvisningar på både längden, tvären och stundom även nästa tvärt uppför. Jag liksom mången svensk är "soffad" framför många av dessa helgevenemang då dessa duktiga svenska idrottsmän ska kämpa för allt vad mjölksyran håller. Ibland är det på hundradelen eller skidspetsen det skiljer mellan 
på eller utanför de tre som får medalj. Eller att någon som helt otippad lågoddsare som kommer och kör om hela eliten i slutspurten. Eller som den stackar´n i OS i fjol som höll på att skrälla från ingenstans men gränslade sista porten före mål (ca 3 meter typ) i nån av herrarnas alpina gren. Vilken det var har jag glömt.

Nåväl, eftersom jag har svårt att bara sitta rättest uppner och glo har jag försökt vara lite fingerfärdig och tillverkat  nya ljuslyktor då jag var lite trött på de jag har nu.







De kanske inte kommer att bli samlarrariteter i framtiden, men de duger gott åt mig.

En har jag dock gett bort och hon blev då nöjder  =)

~ L.


söndag 11 januari 2015

Älska det är allt.

Fick i julklapp av min kompisa Jane en bok som jag har funderat på att själv köpa. Den som handlar om George Sands liv och leverne. Eller Aurore Dupin som hon egentligen hette. För vilken häftig kvinna - om än säkert inte så rolig alla gånger. Hon var en kvinna som gick sin egen väg. Gick i byxor i en tid då kvinnfolk skulle hålla sig hemma vid spisen, gå i kjoltyg och gifte hon sig var det mannen som fick ta hand om den förmögenhet hon kunde tänkas ha med sig. Som hade en nästan decennium lång kärleksaffär med en viss pianist vid namn Chopin.
Så det är klart att jag är nyfiken på detta häftiga fruntimmer. 

Men sicken besvikelse. Inte på henne. Utan på själva boken.

Ett väldigt hoppande i tid och rum. Årtal och händelser huller om buller. Ingen Kronologisk Ordning. Väldigt många upprepningar och analyser av andra författare som visserligen levde under samma epok som George Sands, men som har väldigt lite relevans för vad som har med Henne att göra.
 
Huva!!


lördag 10 januari 2015

Mot ljusare tider.


Det kanske bara
 är inbillning men jag tyckte att redan dagarna efter nyår började det verka bli lite ljusare tidigare för var dag som går. Förutom trettondagen, då det var en rejäl snöblasksstorm här. Trodde julgranen på gården skulle lyfta all världens väg. Rutorna var helt igentäppta med blötsnö.
När jag öppnar balkongdörren på morgnarna för att släppa ut mina två fyrbenta sambos så  att de får vädra pälsen hör man talgoxen & co. kvittra en vers eller två.

Julen är bortstökad och nya vårglada dukar har fått komma fram. Har i dagarna även börjat rensa ut en hel del gamla kläder och annat rat som ska bort.

En hel del program som jag sett  på tv den senaste tiden har fågelsång i alla tonarter hörts i bakgrunden och det är inte lite känsla för vår man får då. Produktiv har jag också hunnit vara då jag hunnit virka en hel del mormorsrutor som ska bli till en pläd. Min farmor brukade alltid sitta med en stickning eller virkning i handen när hon satt i sin fåtölj och tittade på tv.

 Igår när jag var på väg till bussen hem efter att ha hälsat på en av mina tanter som har flyttat sken solen så starkt att jag bländades total när jag hade den "rakt i ansiktet".
Såg en kvinna som stod och njöt av solskenet en stund innan hon gick vidare.
Det är sådana dagar jag verkligen längtar till fjälls. 

Träffade också en gammal (eller gammal och gammal, hon här nästan 17 år yngre...) arbetskompis som jobbar på ett annat område nu, och hon blev så glad att se mig att jag fick flera kramar. Och gladare blev jag. Då kan man ta att det dagen innan var det vadarstövlar-på-väder som gällde.

På onsdag är det dags att börja lite lätt att jobba på nya stället. Det känns väldigt spännande.

Det är litegrann så att den här tanten känner sig smått euforisk.

Lite lätt "släppfångarneloss"-känsla.

~ L.


tisdag 6 januari 2015

Allt gick som smort utom såsen.

Nyårsfirandet gick helt i glädjens tecken.

Fördrinken med rabarbersirap, gin, lime och en skvätt kolsyrat vatten i ett glas kantat med lite finhackad, vit kokoschoklad blandat med lite socker, blev dundergod.

Förrätten bidde som vanligt gjord på  . 
Krämig saffranskryddad laxsoppa toppad med lite lime, gräddfil, löjrom och 
en och annan kvist dill på topp.

Varmrätten glömde jag att föreviga; oxfilé i mycket god kryddning, ugnsrostade rotsaker med en hemkörd bearnaisesås -  som tyvärr skar sig till min brors stora frustration, men smaken var det icket någe fel på och jag tröstade honom med att det kunde ha varit värre, som Nobelfest och ett antal fler gäster och en skuren bea.

Desserten var det då inte något att klaga över heller,  mousse strösslad med finhackad mandel och granatäpplekärnor. 

På maten
blev det traditionellt alfapetspelande. 
Sen kom en liten charmig fyrbent herre -  iklädd röd fluga kvällen till ära, på besök tillsammans med sin husse och matte. 

Klockan slog midnatt som den skulle på utsatt tid och 2015 skålades in
 (same procedures as last year)
 med
 rosa skumpa och tomtebloss.

Inga nyårslöften avgavs, men vi skålade för att det skulle bli ett något gladare (och för min del rörligare) 2015 än det året som passerat.

Och vips hade det nya året fyllt  3 1/2 timme  och det var  dags för tant att traska hemåt. Som tur var hade jag inte så långt att gå. Ganska skönt med  en liten promenad. Det var inte mycket folk i farten kan jag säga.

Och när jag väl kommit mig i säng somnade jag ovaggad.

Så på det hele gick allt som smort utom såsen.

Hoppas Du/ Ni/ Hon/ Han/Hen/Den/Det
hade ett gott slut på det gamla och ett härlig start på det nya året

samt

Att det blir ett
Absolut Helt Fantastiskt 2015
för er
 Allesammen!

Amen!

~ L.

 




måndag 5 januari 2015

Expeditionen. Min kärlekshistoria.

Det började med
 ett sommarprat

Sen var jag lika fast som hon som sommarpratade.
Hon blev så fast att hon har forskat om vad som egentligen hände.
Med denna expedition med tre män  i luftballong, som redan från starten började gå åt helvete.
En expedition som med facit i efterhand aldrig skulle ha fått genomföras.
En expedition som fascinerat omvärlden ända sedan den där dagen i juli 1897 när den lyfte från Danskön för att försöka flyga över Nordpolen.

Hon har verkligen gjort sin forskning grundligt och allt detta fantastiska arbete har resulterat i en bok.


Liksom Bea Uusma
skulle jag gärna göra resan till den ogästvänliga Vitön där de
 tre ballongfararna till slut gick sitt ödesdigra öde till mötes.
De tre återfanns endast utav en slump drygt 30 år senare.

Jag kan tänka mig att Nils Gustav Ekholm tackade sin lyckliga stjärna
 för att han hoppade av denna katastrofala ballongfärd,  han var väldigt skeptisk till att ballongen verkligen skulle hålla tätt.
Ack så rätt han hade.

~ L.