Ode.

Idag har det varit Förintelsens minnesdag. Igår var det ett en dokumentär på SVT2 som heter Hoppets Hamn. Det var berättelsen om tusentals judar som räddats under förintelsen och kom till Sverige 1945. En del av dessa var bara spädbarn. Födda i förintelseläger. En del var ombord på det tyska fartyg som var tänkt att sänkas mitt ute på öppet hav med över 2000 judar ombord. Men båten blev jagad av engelsmännen ända in på svenskt farvatten. Till slut anlände båten till Malmö hamn. Den syn som mötte röda kors arbetare m.fl var förfärlig. Lastutrymmet fullt med människospillror, varav vilka man inte kunde urskilja vilka som var döda eller levande. En stank som var nästan outhärdlig.

En stank och en syn som vi som lever här idag i i-landet Sverige inte ens kan ha en jävla susning om. Nej vi har istället i-landsproblem som att gnälla på vädret. Är det inte för kallt så är det för varmt eller eller eller osv. Jag tycker vi varje år behöver påminnas genom dessa dokumentärer, om det som utspelat sig inte alltför så längesedan. Att varje generation behöver påminnas om hur jävligt det var. Hur ondskan fanns inpå oss. I ett civiliserat samhälle.

Till minne för alla dessa miljoner människor som föll offer i dessa djävulska hemskheter som vi aldrig kommer att ens med en susning kunna vara nära att förstå, vill jag spela denna vackra låt.

Jag hoppas att ni nu får vila i frid.

Amen.

~ L

Döden Döden.

Jag prenumerar på DN.´s helgbilagor fre, lö och sö. Då läser jag alltid dödsannonserna. Bakom varje namn finns det ett levnadsöde. En människa vars vandring på denna jord är avslutad.  Det är alla åldrar. Jag brukar undra över hur de var som personer. Dessa människor - varav en del föddes i ett annat århundrade och i ett annat land. Mitt under brinnande världskrig kanske.  Eller varför dom valde att flytta hit till Sverige. Alla dessa vackra namn.

Jag brukar trösta mig med att man inte är ensam när det är dags kommer att tacka för sig. I dessa annonser finns också vackra dikter och hyllningar till den bortgånga/e. En del har man läst många gånger förut, en del aldrig. En del väldigt personliga. En gång läste jag i en dödsannons om en man att han lagt ut sin båt från denna strand för att anträda resa mot okända nya mål.

En del kan bli besvärad av att man talar om döden. I mitt jobb får man inte vara rädd för det. Jobbar man med gamla människor så är det ju vad som kommer en dag. Att man lägger ut för att anträda sin sista resa.

Astrid Lindgren och hennes systrar brukade på ålderns höst alltid börja sina samtal med att säga Döden Döden, så var krämporna avklarade. Sen pratade man roliga saker.

Den 18 december läste jag i DN. en dödsannos denna vackra vers ur Helgdagskväll i timmerkojan:

Då sova vi alla på granris tungt

och drömmer om bleka mör,

och snarka och vända oss

manligt och tungt

medan stockelden falnar

och dör.

Stillsamt och vackert eller hur?

Han kunde verkligen skrifta den där Dan Andersson.

~ L

Ps. För di som undrar om jag går i mörka tankar kan jag bara säga att inget kunde vara mera fel. Jag är en envis och livsnyfiken fjällstinta som tänker leva länge. 

Liekkas.

Nástegokčasa vuolde
mon ráhkadan luottaid
Guovssahasa sánit
libardit dáivahis

Jaskatvuođa hálddus
mu vuoigŋamat dávistit
Juoga savkala munnje
ahte leat boahtime

Doala mu gieđa
Njávkka mu niera
savkal čáppa sániid
jeđđe litnasit
Leage nu liekkas vai mon in galbmo
Juoiggas vel munnje...

Beneath a starlit sky
I make traces
As signs of the northern light
dance above

In the care of silence
my breathing echoes
Something whispers to me
that you are on your way

Hold my hand
Stroke my cheek
Whisper beautiful words
Comfort me tenderly
Please, be warm so I woun't freeze
Give me also a yoik...

Så vackert eller hur? Liekkas betyder Varm på nordsamiska.

Det var verkligen så jag kände mig, Varm, när jag i fredags var i Saxnäs på en begravning,  av en fantastisk samekvinna vid namn Siv. Och denna sång av och med Sofia Jannok spelades som avslutning på ceremonin.

Varje gång jag tänker på mina möten med Siv så kommer jag att känna mig Varm.

Och varje gång jag lyssnar på Varm så kommer jag att tänka på Siv.


~ L


 

Intressant Läsning.

http://www.tidningenfarm.se/ 

~ L

Mot Ljusare Tider.

När jula är slut och nyåret välkomnat och man står där på utkikspost med vy över det nya året som man inte har en susning vad det har i behåll för en. Men ett vet jag. Vi går mot ljusare tider. När man öppnar balkongdörren på morgonkvisten för att släppa ut katten så möts man av vacker fågelsång och skådar solen som nästan tar sig över takkrönet på huset mittemot.

 Ljusterapi á naturell utan otrevliga tillsatser och gratis.

~ L

Tjugondag Knut var visst jula slut.



 

 

Men trots ljusare tider ute så behåller jag min vintermysfaktor inne lite längre.

Liks.

~ L

Sista Måltiden.

Jaha, så har Anno 2011 övergått i Anno 2012 och några dagar. Ännu ett år av glädje, sorg och nya upplevelser osv osv osv har passerat. Året känns som det gick i ett huj och december flög förbi fortare än ett expresståg, så när det väl var dags att säga adjö till det gamla och tjoa in det nya hade jag inte funderat ut några nyårslöften att ge. Men god mat och trevligt sällskap hade jag i alla fall av brorsan, hans fru och hennes moder.



Som vanligt hade brorsan me fru lagt ner mycke hjärta på dukningen. Även finsilvret kom fram.

Fördrinken något suddig, men väldigt god. Blodapelsin, egenkokad sockerlag och Prosecco.

 Förrätten stod jag också för. Blev en röra på philadelphiaost, pepparrot, creme fraiche, rödlök, svartpeppar, gräslök, persilja och rökt renstek på en "runda björn". Till det en kall öl. He va mumma!

 Varmrätten var inte helt fel den heller. Lax & kräftstjärtsmousse inlindad i rödspätta med vitvinssås samt potatismos, garnerad med ett västerbottensostkex.

Man bara Ooooh La La!!

 Till dessert: Färska fikon marinerade i nån god spirituosa och sockerlag och som grädden på moset var det Sabaionnesås.

Till det serverades det nymalet espressokaffe....

 .... å så en god konjak från Braatens.

 Framåt tolvslaget plockade vi fram Alfapetet.

Sen blev det till att skåla i mousserande italienskt på tolvslaget. Det var vackra såna där ljusballonger som seglade över en stjärnklar himmel och däremellan en och annan nyårsraket. Vi glömde dock tomteblossen.

Sen fick jag stryk i Alfapet av min älskade broder.  Det vart han himla glad över, för han är ordblind.

Så slutet blev gott och början likaså. Sen vandrade man hemåt i den stjärnklara natten när 1 januari 2012 var endast 2 timmar gammal. Och det var alldeles alldeles stilla.

Gott Nytt År!

~ L

Älskade.

Att hellre döda sina barn än att låta dom bli slavar och själv bli tvingad till slaveri i Amerikas 1800-tal. Det är valet Sethe gör när hennes slavägare hittar henne igen efter att hon lyckats rymma och hållit sig undan i 28 dagar hos sin svärmor - vars son köpt henne fri genom att jobba extra varje söndag i tio år.  28 lyckliga dagar då piskrappen som slet upp hennes rygg och lämnade sår likt trädgrenar läkt. Lyckliga i ett hus som varit fullt med glädje och värme, 124:an kallat. Ett hus som blir hemsökt av det döda barnet. Dottern som fick namnet Älskade inristat på gravstenen. Ett hemsökt hus som driver bort alla.

En berättelse med verklighetsbakgrund, om känslan av att inte äga sina egna tankar ens. Om att bli behandlad som en människa och man så länge du inte går utanför tomtgränsen hos den du är slav hos. En så mörk del av amerikas historia berättat med sån känsla av denna Toni Morrisson. Om människor som miste förståndet pga all den förnedring de utsattes för. Människor som inte sågs som människor utan hade lägre värde än djur.


Jag förstår att hon fick Nobels litteraturpris för denna bok. Toni Morrisson.

~ L 

He va på ti´n!!

I mer än 22 år har jag och min vän Lippe känt varandra, och inte en endaste gång har vi dragit iväg på nåt litet äventyr tillsammans, bara pratat om att göra det. Men nu har vi kommit oss i väg och hem igen.

Det blev en resa med massor av möten med trevliga och roliga människor. Förutom den sure busschauffören på buss nr 2 mot Sofia vid 15-snåret, som såg ut som han just krupit upp från nån surhåla och missat dagen när man hade kursen i vänligt bemötande. Samt inte sett en rakhyvel och en dusch på ett par dagar.

 Den här skönheten fick vi flyga med ner.

 Dessa härliga skulpturer finns att skåda på Skeppsholmen utanför Moderna Muséet

 och Östasiatiska,  dit vi kom för att skåda Inkafolkets guld. Man fick ju inte fota inne så vill ni se får ni åka dit själva.

Här bodde vi. Och när vi checkade in frågade de om vi skulle på Idol finalen eller vadenuvarförartist som uppträdde, vi svarade att vi skulle på Nobelfesten, och si va di blev storögda....

 Girlpower på riktigt.

 Årgång 1 av det som räddat många liv.

Nå det närmaste Nobelfesten vi kom var självaste Nobelmuséet och en varm korv me bröd som vi köpte på den lilla lilla julmarknaden utanför, sen skådade vi Mlle Curies karriär och olika fantastiska informationsmontrar för varje årtionde sedan han Alfred instiftade priserna. I taket cirkulerade på rad alla nobelpristagare sen prisets begynnelse på bild.

Sen när vi i det stilla kunskapsinsupandet hörde höga rop och en massa ho! ho! ho! utanför ingången till museét så trodde alla först att det var di där galna högerextrema gaphalsarna som tänkte storma byggnaden, men det visade sig vara ett gäng glada tomtegubbar som hoade.

Hade vi orkat stanna lite lite längre hade vi fått uppleva mingel med champagne kvällen till ära. Helt gratis. Men efter massor av spring i Gamla Stan´s gränder och gator (där vi bland annat fann - helt överraskande - Carl Larssons födelsehus), alldeles för mycke närkontakt med di där galna högerextrema gaphalsarna, ridande poliser och andra mer diskreta säkerhetsdito (vi hamnade i utkanten av det där bråkstaketåget när vi skulle uppsöka ett apotek då stackars Lippe började få besvär med njursten), så beslöt vi oss för att åka hem till hotellet och käka på vår lilla mysiga kvarterskrog vid namn Kina Thai Garden.





Nu har vi lovat varandra att det inte ska dröja 22 år tills nästa gång. Vi funderar på att åka till Happis i år.
Bara för att.


  ~ L