måndag 30 april 2012

Vintern ej har rasat ut.

Det är sista dagen på april anno 2012.
Snöhögarna ligger fortfarande kvar och vinden som blåser utanför är allt annat än varma sommarbrisar.
Ingen ryssvärme som i Moskva med 29 plusgrader celsius minsann.

Men likväl så ligger våren i luften.

Fågelkvitter i var buske och trädtopp.
Man ser vårglada mänskor
i gathörn
på bussen
på jobbet.
Krokusen blommar.
Veteranbilarna börjar synas på vägarna.
Man hör ljudet av mc´s som drar iväg i en jäkla fart.

Och för att dra mitt strå till stacken tänkte jag bjuda på lite skönsång från två av våra allra mest fantastiska artister som tyvärr  inte finns bland oss.




Det värmer längst in i hjärteroten och man känner att det finns hopp om en vår i år också.


Hoppas Du har en riktigt skön Valborgsmäss!


~ L.

lördag 28 april 2012

I detta nu.

Att ibland stanna upp och känna efter.
Att vara tacksam för det man har.
Att njuta av njuet.
Att njuta av fåglarna som från tidig gryning börjar sjunga om vårens ankomst.
Att känna vårsolen värma i ansiktet.
Att känna lyckan över att ha så fina vänner
som man får dela med sig till av all denna glädje man känner.
Att ta vara på varje dag, timme och sekund.
För
Man vet aldrig när det tar slut.
Även om man inte vill att det ska ta slut.



Önskar er alla en fin vårlördag
med mycke
kärlek
värme
&
ljus


~ L 

måndag 23 april 2012

Var ska det sluta?

Hade inte tänkt se nåt av den där nya serien som börjat visas på svt.
 Om dagens skönhetsideal och allt som blir runtomkring. För jag visste att jag skulle bli
Upprörd. Arg. Ledsen.
 Att det dom skulle visa var något jag redan visste.
 Men likt förbannat var jag tvungen att tjuvkika.
Och jag blev mycket riktigt
Upprörd.
Arg.
Ledsen.
Så Ledsen att jag började Gråta.

Av förtvivlan över hur en del av dagens unga tjejer gör en massa ingrepp på sin kropp, innan dom ens har växt färdigt. Att de gör det är ingen enkel ekvation.
Det finns tonvis med anledningar till Varför.

Att många med dålig självkänsla klankar ner på andra för att bekräfta sig själva. Att skriva på nån tjejs facebooks sida att hon är en fet kossa, har skitfult hår och/ eller andra elaka tillmälen som kan tänkas ut.

Har en väninna vars döttrar som går i lågstadiet redan börjat prata om när dom ska börja raka sig under armarna.

Varifrån har det kommit?
Hur får man slut på det?
Varför är det så djävla svårt för folk att få arslet ur och börjar göra nåt åt det?

En tjej berättar för sin f.d svärmor att hon funderar på att göra ingrepp på sina blygdläppar för att det är sånt man gör nuförtiden.
 För att man ska se ut som en bebissnipa där nere.

?!?!?!?!!!!!!!!!!!????!!

Jajjemän.
Du läste rätt.
Att hon har hört och läst att  man ska se ut som en bebis där nere.
Och att om man nu inte tycker om hur man ser ut därnere kan man ju lika gärna skära bort det.

Just det.
 Skära bort är ordet hon använder!

Tack och lovom för den sunda fd. svärmodern som ger henne det motstånd och de argument hon behöver för att hon ska förstå hur tokigt det hela låter.
Mera såna förståndiga kvinns!!

Sen den där slemmige plastikkirurgen som intervjuas skulle jag ju vilja fråga om han skulle göra sådana ingrepp på sina egna döttrar.
Eller frun.
 Att han inte skulle vilja ligga om frun inte gör om sig därnere.

Och det är nu jag börjar Gråta.
För att här försöker folk att kämpa för att könsstympning av kvinnor i tredje världen ska upphöra, pga av allt jävla lidande det medför,
och så börjar unga kvinnor i västvärlden betala för att få göra det i tron att det skulle bättra på självkänslan.
Att de blir mera attraktiva då.

Vi i väst är så duktiga på att påpeka på hur förtryckta tjejer är som måste bära slöja och dölja sig och det ena med det andra.
Men det är inte ett dugg bättre på hinsidan.
Den där pressen att du måste göra si och så och se ut si och så för att annars så duger du inte.


Jag har gått och funderat hela helgen på det där jag såg och jag kände att jag var tvungen att lugna ner mig innan jag skrev nåt för jag blev så förtvivlat förbannad och ledsen över att unga tjejer - och även äldre kvinnor hela tiden måste göra ingrepp i tron att man blir älskad mer.

För annars blir Du inte Älskad Mer.
Att Du inte Duger.
Som Du Är.

Den där förnuftiga fd. svärmodern frågar till slut tjejen:

Och när du gjort det där ingreppet:
Vad ska du göra då?
När tar det stopp?
Var ska det sluta?

Med detta sagt vill jag "ge" er denna fina video som är lika aktuell nu som när den kom 1999.


För Du Duger.
Som Du Är.

Den som säger något annat kan dra..........

Kärlek i massor!


~ L






onsdag 18 april 2012

På påsklovets sista dag.



Idag är sista dagen på ledigheten som jag tog efter att ha jobbat hela påskhelgen.

Inledde lovet med att åka hem till mams ett par dagar.
 Hade ju lite jetlag efter den där fjortisfylleringningsväckningen jag råkade ut för påskaftonsnatten så det var  hur gött som helst att få åka hem hem för att inandas fjälluft och baravara.
Förutom baravara hann jag sträckläsa ut Sjöjungfrun av Camilla Läckberg en natt, grilla korv ute,
hälsa på faster M., tända ljus på farmors, farfars och papps grav,
göra en lov på plass´n i Tärna,
inhandla en bit torkat renkött
 och
 äta mammas flatpalt med smör, lingonsylt och stekt fläsk.

Så var nu den här långledigheten slut och jag har gått och varit sugen på gifflar med mandelmassafyllning ett par dagar så jag slog till på att sätta en deg.
Mina små älsklingar hade pausvila i jagandet av varandra och tog en tupplur medans jag bakade.

Om det blev goda gifflar?

Mycket!

~ L.





Heldag med Andlig spis och konstutställning på köpet.



Vad gör man när man blir justerad pga dåliga höfter?
Jo, istället för att sitta och glo på tv börjar man måla tavlor.
Med längtan efter varmkorv och tårta, som man inte bara kan traska iväg och köpa själv  när man har svårt att gå.
Giraffer som fiskar men som själv inte äter fisk.
Kossor som gillar limpmackor med prickikorv men som inte gillar varmkorv.
Sköna sjöjungfrur och en och annan sjökossa.
Näsgetter.
Som konstnären själv säger det är bara din egen fantasi som sätter stopp för vad för tokigheter man kan måla.
Tokigheter som man blir glada av.

Här har ni konstnären själv i egen hög person. Johan m. Skägget Holmlund.

"Somliga målar sin ångest, och rädsla, medan jag målar den sol som nästan alltid lyser o värmer i mitt hjärta. Om jag med med mina smått galna bilder kan locka fram ett leende så är mycket vunnet!"

Hans tokroliga verk finns att beskåda i Martasalen i Umeå Stads kyrka under hela april månad.

Denna häftiga konstutställning fick jag och min kompisa L. på köpet, när vi närvarade vid nattvardsgudstjänsten i Stadskyrkan i Umeå i söndags.
Och det var en lika häftig predikan. En väldigt personlig sådan. Känner ju prästen ifråga också så det var därför vi gick dit.
 Om att känna skam och att ändra på det.
Att våga ställa sig upp och säga, nej, jag håller inte med.
Utan att känna skam för att man är annorlunda. Eller tycker annorlunda.

Och.
 Att man ska tydligen inte säga att man gillar att jobba med människor när man ska intervjuas inför antagningen för att bli präst?!?

Mycke´ Kärlek till er allihop!


Amen.

~ L



måndag 16 april 2012

He´s just a little dick.



Den söte killen från Pappa vet bäst; Kirk Cameron har tydligen blivit "lite" skruvad evolutionsteoretiker och skaffat sig en snevriden syn på kristendomen.
Men.
Tack och lov.
Så har en hop av Hollywoods barnstjärnor från den tiden herr Cameron också var barnstjärna bildat en protetsgrupp mot
herr C´s homofobiska uttalanden.

Me Like.


~ L.

tisdag 10 april 2012

Säg jag ingenting så har jag ingenting sagt.

Whoever woke me up





Några minuter strax före kl 2 natten mot söndag, då jag vaknade av att telefonen ringde. 
Sov så hårt och fattade inte riktigt vad som lät först, sen hann det rusa en hel del tankar genom min übertrötta hjärna att nu hade det hänt morsan någe hemskt osv osv osv.
Som tur var hann jag inte svara,  för hade jag hunnit svara så hade jag sagt en 
hel del otrevliga saker.
Lyssnade av telefonsvararen och hörde då att det var en s.k. vän till fyllekaja som ringde ett riktigt fjortissamtal.

Sen tog det över två timmar innan jag var så somna om igen. För att vakna mer än halvers medvetslös när väckarn började väsnas så där 10 minuter i 6.
Jobbade delad tur och förmiddagen gick i töcknets tecken.
Tack och lov kunde jag åka hem och sova 2 timmar så jag var lite mera med när det var dags för pass nummer två.

Att en del människor är så små inombords att dom måste söka bekräftelse på sina vänners bekostnad det är så jävla patetiskt och tragiskt.
Särskilt om personen i fråga är fyllda 40, är gift och har barn.

Sådana s.k. vänner kan jag vara utan.

Men känslan jag hade efter den där osympatiska påringningen där mittinatta, tycker jag sammanfattas väldigt bra med ovanstående bilds hjälp.

Och.

Nu när påskhelgens arbetspass är slut, så får jag dra på semester till mamsen några dagar.

Tack för det alla ni fina vikarier som jobbar för mig istället.

Och.

Till er övriga så hoppas jag innerligt att ni haft en underbart härlig påsk.

Kärlek i massor.


~ L.