Hipp Hipp Hurra!!

Idag skulle farsgubben ha fyllt 84 somrar. Det firade jag med att baka en gokaka. Som jag avnjöt på min blomstrande balkong.

Gokakan då? Jo:  3 ägg + 2dl socker, 3dl vetemjöl + 3 tsk bakpulver, 50 gr smält smör, 1,5 dl vatten. Häll  i en smörad form med sesamfrön som "bröning", som fyllning smälte jag 100 gr vit choklad, 2 msk creme fraiche och några droppar lime, samt blandade  lätt sockrade skogsbär. Till det en klick vispad grädde.

Gottgottigottgottgott blev det tillsammans med en kopp kaffe.

En fråga till gud.

 Vilken jag dock tvivlar högt på att du finns. Men i alla fall. Om du nu är så förbannat allsmäktig (och skulle mot förmodan finnas), undrar jag varför du inte kunde låta en blixt slå ner i den där ladan där den där galningen höll på och mixtra med bomber. Världen hade haft en galenpanna mindre och en massa fantastiska ungdomar fortfarande vid liv. Men som vanligt så får jag nog inget svar, för du finns ju inte så jag kunde lika gärna prata med en sten och få mera svar.


~ L

Tomrum.

Hade tänkt lägga in lite bilder från den trevliga möhippa jag var med på igår.

 Men inte idag.

~ L.

Oväntat besök. Tur jag hade kaffe himme.

I förmiddags mitt i diskandet så knackade det på min dörr och där stod min brorsdotter som är i stan på visit.

Gissa om jag blev jätteglad! Hon bor ju vanligtvis i vår huvudstad så man ser inte henne så ofta. Tur att jag har henne på bild i alla fall!

Och det är ju hon som är i rosa.

~ L

Balkongliv.

Frukost, Lunch och Middag varje dag i denna vackra oas. Naturligtvis vill Tjårven ha sin del av kakan också.

~ L

Mannen utan öde.

Jag kunde ha valt den lätsamma boken (som jag också påbörjat), om han hundraåringen Allan som stack från sin egen födelsedag, som läsobjekt denna soliga semesterdag på min blomstriga balkong. Istället började jag läsa boken jag hittade i min svägerskas bokhylla för några månader sen. Om Gyourka (Georg), en 14-årig ungersk jude, som en vårdag 1944 tvingas av bussen av en polis i Ungerns huvudstad Budapest, för att därefter sättas på ett tåg med flera tusen andra judar, till Auschwitz. Tack vare att han där hör någon säga att man - när man blir ombedd att uppge ålder, säga att han är 16,  gör han det och får därmed ta den andra vägen - istället för den mot gaskamrarna. Denne unge man får uppleva både Auschwitz, Buchenwald och Seitz innan han ett år senare blir befriad av amerikanerna.

Att sitta i den värmande solen och läsa om dessa helvetiska platser på jorden känns helt overkligt, men ändå - tack vare författarens målande beskrivningar - får man en bild av hur han överlevde, dag efter dag. Som i en liknelse beskrivs som " 7 dagar  hos mig är som 7 år". Och alla dessa människor som han möter i lägret som  till slut är som vandrande vålnader.

Imre Kertész, som skrivit boken fick nobelpriset 2002.  Boken är inte strikt självbiografisk - även om Kertész själv är överlevande från koncentrationslägret.
Men vill man läsa en bok som inte bara är en historiebeskrivning över ett av mänsklighetens största grymheter, utan även en som verkligen ger inblick i känslan av dessa upplevda grymheter - då ska man defintivt läsa den här.

~ L

Fjärilsjakten.

När Grace på sin födelsedag får hon med posten en tavla hennes bortgångne älskare köpt 2 år tidigare, men som kommer fram först nu. Detta är början på en berättelser om två kvinnor som haft en hel del elände i sina liv och uppväxta i två olika tidsepoker.

Det är andra gången jag läser denna bok. Och faktiskt blir jag lite sur på mig själv att jag hade glömt vad den handlade om, för den är riktigt gripande och välskriven, fast titeln på boken kunde ha varit en annan.

Författarinnan Marika Cobbold Hjörne är svenska. Men bor i England sen många år.
       Hon har även skrivit Guppy till kvällsmat en humoristisk bok med mycket allvar om hur det är att bli gammal och om att inkvartera en gammal tant i sitt barndoms hus medans den nye ägaren är på semester.

Så vill ni bli gråtmilda och reta upp er på galna svärmödrar, självupptagna pompösa äkta män och vackra kärlekshistorier: Läs!

~ L

Ur Stockholmsnattens Famn.

Sibiren är ett gammalt öknamn på Vasastaden i Stockholm som - när det bebyggdes i slutet av 1800- talet, ansågs vara en väldigt avlägsen stadsdel från själva Sthlm. Det var trångbott och oftast med stora familjer. Därför kändes det som att bli "förvisad" när man blev tvungen att flytta dit. Där växer den fantasifulle unge grabben Charles upp på 1930 talet med sina mostrar, varav den ena misstänker C. - karltjuserskan Lou, egentligen är hans mamma. Man får stifta bekantskap med fint herrskap, Glassmaria som kommer från Neapel, Polaren, ryska imigranter som bor på en kolonilott, samt en massa andra sköna och mindre sköna typer. En värld som man faktiskt inte fanns. Och där författaren själv växte upp.

Det är fint att ha fördelen att känna en massa äldre folk som har vänligheten att vilja donera böcker till mig när dom rensar bokhyllorna. Annars skulle man gå miste om en massa fantastiska berättelser och författare som man inte visste fanns.

Som denne Bengt Söderbergh. Så hittar du den i en boklåda nära dig, köp och läs.

~ L

Vinterdrottningen.

Det är sent 1800 - talets Ryssland.
En ung man skjuter sig själv i tinningen en vacker vårdag i Aleksandrovskijparken i Moskva. En annan ung man vid namn Erast Fandorin -  kollegieregistrator vid polisen, dras in i denna härva av komplicerade händelser som följer. Händelser som visar sig ha internationella anknytningar med ond uppsåt. Barnhemsskolor med mystiska aktiviteter. Som vidare leder till en ytterst osympatisk kvinna även kallad Vinterdrottningen.

Fandorin kan man säga vara Rysslands svar på  Sherlock och vid samma tid - fast utan drogerna. Och det är den första boken av hittills 5 om denne gentlemannadetektiv som snabbt stiger i graderna inom den ryska polisen.

Om nån skulle vilja läsa boken på dess originalspråk så heter den Azazel och författaren heter Boris Akunin.

~ L

Han i En Bäck.....

fingerfärdig     charmör  med  otrooolig  taktkänsla .


Lyssna och ni förstår vad jag menar. Om någon är gudabenådad så är det väl det denne grabb.

och

Ett Stort Tack till den som kom på idén att ge pojken en fiol.

Amen.

~ L

Pausfika.

Så där vid 14 tiden så är det ju kafferast och då är det alltid gott med någe gott till. Och nu är det ju sommar och vad är väl mer somrigt fika än en god glass.

I min smarriga glass bidde det gräddig jorgubbs/vaniljglass varvat med russin, chokladsås och sesamfrön. Och så en vacker gurkörtsblomma som garnering.

Jo, den går att äta.

Jo, den smakar lite gurka.

Mumma!

~ L

Pärlblomster

Man kan ju inte bara läsa dagarna i ända - även om det är en trefvlig sysselsättning. Man lyssnar på intressanta program på p1 webben och knåpar samtidigt. Har det efter farmora min, hon virkade och stack samtidigt som hon såg på tv eller lyssnade på radio.

Idén har jag kopierat av min goda vän, hon  med vänskapsänglarna. Hon gör nämligen såna här  alster hon med, men med mera finess. Jag kör på lite krokigt å vint. Tack för inspirationen finStina!

~ L

Att säga upp sig från samhället.

Varsågod och lyssna på Emelie Cajsdotter som går  sin egen väg.

Bevisat att det inte är den som har mest pengar när han/hon/det/den dör är rikast.

~ L

Likgiltiga fjäderfän.

Från Tyskland rapporteras det att polisen gjort ett försök med gamar - som ju allom känt är att di har ett otroligt luktsinne och syn, och därmed skulle kunna ersätta polishundar - i sökandet efter lik.

Skärpan hos denna trio fjäderfän verkar dock inte vara ens i närheten av deras namne: Gam nummer 1; Sherlock, vägrade att över huvudtaget flyga och de övriga 2 ; Miss Marple och Columbo bråkade med varandra mest hela tiden.
                                                                          Läst i DN´s NoN den 2 juli 2011

Vad säger man?

Dödläge?



                                                                                
~ L

Sommar Sommar Sommar.

Idag på min andra semesterdag av 21, njöt jag idag under parasollet på min soliga blommande balkong av Gustav Hammarströms sanslöst roliga prat i etern.

 Inget vanligt kontorsjobb där inte.


~ L

Glädjetjut!

Nu är det bara 61 timmar och 41 minuter tills det är dags för semester.

 Och

 vetskapen att jag inte har min långjobbarhelg igen förrän om hela 2 månader är nästan intill obeskrivbart underbar känsla!

Halleluja!

~ L