Grand old Lady.

Om Du missade Skavlan igår så ska jag tipsa dig 

om denna häftiga dam  

 som 

-  sin höga ålder till trots - 

verkligen har skärpan kvar!

Ord. 

 ~ L.

Stina och Berth.

En fantastisk konstnär möter en annan 

i

Söndagarna med Stina

I take a bow.

Amen.

~ L. 

Modig. Modigare.

Stina Wollter

~ L.

Virtuellt konstgalleri.

Jag har förmånen att kalla henne en riktig kompis.

Hon är viljestark och vacker. 

Och  fantastiskt duktig på att måla tavlor!!

 ~L.

Idag

är det sju år sedan.

Fortfarande svårt att fatta,

men universum hade nya planer för Dig och det är bara att gilla läget, 

även om jag inte förstår meningen med det alla gånger.

Jag är glad att jag fick lära känna dig och kalla 

Dig Min Vän.  

Frid syster från en annan moder.

~ L.

Inte allom givet.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som får bo i detta land. 

För jag kan röra mig fritt, prata fritt, köra bil om jag vill,  och välja Själv vem (och Om) jag vill gifta mig. 

Vilket inte är en självklarhet i andra delar av världen.  

Detta hindrar dock inte dessa fantastiska kvinnor/flickor att försöka 

förändra och kämpa för att få samma rättigheter.

Heja!!

~ L.

Fotokonst.

Om Du som Jag 

Gillar häftiga bilder och historia 

Är Rebecca Bathory´s fotografier  nåt för dig!

 

~ L.

Hur man hanterar vägtroll.

 Lindsey Swift från Barnsley, England, var ute på en joggingtur när hon  blev häcklad 

 av en herre vit van som passerade som tyckte att hon var så fet.

Hon har nu gett detta vägtroll på hjul

 svar på tal.

Touché säger jag bara!

~ L.

        

Sofie Scholls korta liv.

Men allt annat än ett meningslöst liv.

För

Den här tjejen - endast 21 år gammal, vågade tillsammans med sin 3 år äldre bror och en vän, livet för att få folk i Tyskland under andra världskriget att vakna upp och börja kämpa mot Hitler och hans regim.

Med hjälp av flygblad som nådde till och med Norge!

~L.

Hellre regn än krig.

Ute strilar regnet ner för fönstren och  man ser inte hur skitiga fönster jag har.
Borta är de varma dagarna midsommarhelgen bjöd på med många timmar på balkongen.
I väntan på den nya högen med böcker från Adlibris ska dyka upp har jag börjat läsa böcker som jag fått/lånat som legat och väntat i bokhyllan på att bli lästa.
Jag har ju en aningens begränsad rörlighet så det är bra att hjärnan i alla fall får stimulans.

I övrigt så tar jag hellre regnet än den hemska värmeböljan i Pakistan där folk dör i mängd.

 När
 jag  lyssnar på den fantastiska  Terese Christiansson `s sommarprat i P1 så tycker jag att regniga dagar är en piss  (ursäkta franskan)  i oceanen jämfört med det elände hon har fått bevittna som utrikeskorre i länder som Afghanistan och Gaza.
Hon gör dessa reportage med livet som insats. För att i hopp om att vi som lever i en fredlig avkrok av världen lyssna på det hon och alla andra dessa modiga journalister har att berätta och att vi kan hjälpa till på något sätt.

Jag hade ingen aning om vem hon var när hon började prata idag. Nu kommer jag att berätta för alla jag känner (och för den delen inte känner ) om denna fantastiska kvinna!
Jag
kommer att kolla upp det hon har skrivit hittills och hädanefter hålla koll på det hon gör.

För det hon sysslar med är äkta Girl Power!

Amen.

~ L.

Till Åminne av ett hjärta som slutat slå.

 

På alla hjärtans dag 

för 6 år sedan 

gick en av de häftigaste damer jag någonsin känt 

ur tiden.

Jag hade äran att få ha henne till granne.  

Många visdomar gav hon mig. Liksom många glada minnen. 

 På köpet fick jag lära känna hennes goa döttrar.

Man kan säga att hon tajmade rätt dag då det var denna dag som hennes

 redan så sköra hjärta slutade slå.

Men hennes livsvilja var det absolut inget fel på.

Där kan man snacka om Lady Power.

 

Nu får du göra allt det du såå längtade efter när inte kroppen riktigt ville vad sinnet önskade.

Som att Gå barfota på en havsstrand.

Tack Valda för allt det Fina.

 

 

Blomsterlängt och balkonglat.

Så var då sista helgen i maj snart till ända. 

Efter en vecka med gårdsstäd, middagsbjudning på balkongen och en hel del sol får mig att känna sommarspritt i benen. Både jag och gammkatta längtar efter att få massor av blomster och blader i vår lilla 7 x 2 meters trädgård. I väntan på det får man nöja sig med att skåda grönskans framfart runt omkring. Grannens rabarber har skjutit ur jorden som om den blivit vattnad med raketbränsle.

Lördagen var det tänkt att den skulle spenderas bland Kullar& Klang vid Vindelälvens strand, men det blev till att stanna himme. Fick istället lunchbesök igår av Frk. Katarina och större delen av dagen spenderades på ovannämnda balkong. Läsandes, ätandes frukost, dricka kaffe och njutandes av grönska & fågelkvitter.

 Var så trött och nöjd igår kväller att det bidde ingen läsning utan jag somnade omedelbums.

 Trots jag spenderat dagen med att göra lite och ingenting. 

Fast jag har inte det minsta dåligt samvete för denna latardag.

 Eller snarare helg skulle jag väl säga, då jag inte gjort mer knop än nödvändigt idag heller. Det måste man göra ibland för att ladda batterierna ordentligt. 

Såg K Special om Siri Derkert.  Hon var en riktig hippie långt innan det begreppet ens fanns. Med starka åsikter om både samhälle och konst. Di där gamla konstknarrarna från 180-kallt fick sig en och annan känga av denna häftiga donna. Sevärt!

                                        Fjolårets upplaga av blomster och blader.

Vill man se mera grönt  kolla här .



Vad jag bjöd på för lunch?

Det blev en skruvad pasta kokad i gurkmeja. Bacon och svamp i en sås på créme fraiche, philadelfiaost, sambal oelek, svartpeppar, salt och balsamvinäger. Till det hemgjort focacciabröd med oliver och rosmarin.




 ~ L.

Stilla veckan.

Som tidigare skrivits så är det ju den Fantastiska Påsken som härjar som värst. Och jag har ju nu under min konvalescens legat halvslumrande (mellan host & snörvel) och lyssnat på radion om innebörden med påsken. Att man ska fasta och ta det lugnt i största allmänhet och reflektera över livet och tron. Ingen kan då komma och säga att jag gjort något annat. Om än det har varit ytterst ofrivilligt. Eftersom mina smaklökar är i det närmaste bortdomnade av förkylningen så smakar inget gott. Och då jag har varit så tätt i näsan så är det har det varit jobbigt att äta överhuvudtaget då det känns som man skulle kvävas när man ska tugga. Då är aptiten inte den största nej. Så fastat kan man nog säga att jag har gjort. Det enda som har gått åt i stor mängd är Bisolvon.
       Sen har jag ju hållit mig i karantän större delen av denna vecka och mest sovit, så tagit det lugnt har jag också gjort.

     Reflekterat över tron och livet har jag också hunnit göra lite. Såg dokumentären Gud är inget lyckopiller .

                                                           Ja vad säger man?

Det är så fantastiskt (inte det minsta) med präster som ska förespråka om kärlek och respekt har en sådan inskränkt attityd.

Därför blev jag Så Glad över alla dessa människor som gav Kristina beröm efter gudstjänster och andra förrättningar. Även äldre personer gav sitt djupa gillande till den unga prästinnan. Och så fick jag se ett av det vackraste dopen. De som skulle döpa sitt lilla barn, faddrar och prästen Kristina stod med bara ben i en havsvik vid Käringön och den lilla/lille blev döpt den största dopfunt jag sett. Nämligen havet. Som ju också är en del av skapelsen. Nu ska ingen tro att jag är jättereligiös. Långt ifrån. Tror inte på en Fader utan det är något större än så. Att det inte är någon snubbe i skägg eller ens har något med kön alls att göra. Vilket var det Kristina vill säga. Ungefär. Vilken fantastisk kvinna! Kloka reflektioner över tron och om att den faktiskt inte är statisk.

Om du vill se den (gör det!) så finns den tillgänglig på SVT Play fram till 27 april. 

Nej, nu är det dags för lite medikament.

Fortsatt önskan om en Skön Påsk till er allesammen .

 Prosit.

~ L.

The good mrs Goodall.

Under dessa dagar när jag laddat batterierna inför månadens jobbhelg har jag haft glädjen att lära känna denna fantastiska kvinna lite närmare. En fantastisk kvinna som jag bara hört om men inte visste så mycket om. Tack vare Kunskapskanalen så vet jag mycket mycket mera nu. Och det säger jag eder, att världen vore en bättre plats om det fanns massa flera av henne. Och världen är redan en mycket bättre plats tack vare henne. Det vet jag nu.


Det finns hopp!

~ L.