Schwoooosh!!

'

Tänk att den här krabaten fyller 1 år idag. Tjårven Tjårvensson alias Mucka Grälinen alias AB Stök & Bök alias Prassel i påsen alias Mattes Lillprins. Ett år av mycke mycke kärlek å gos, förstörda sovmornar, gardinklättring, upptäcksfärder på ställen med livet som insats, goa pussar, massor av glädje, stulna plättar och massor massor av ostbollar och krokar!

Är han inte fin min lille gosgubbe!?



Tack Nancy för att jag fick förtroendet för denne underbare lille Tjårv!

~ L

Höstreflektioner.

De vackra träskulpturerna är formade av Gardikens vatten de senaste 50 åren. Smidet gjorde jag i somras när vi hade möhippa för min fina Suz.

De vackra lyktorna köpte jag på Indiska.

~ L

Oooh, Vilken Dag!

Sola ha skiiint hele da´n och förgyllt de färgranna trädens löv - som exploderat i grönt, gult, rött och orange. Nyklippt. Jobbet bjöd på lunch på Norrlandsoperan. Massaaaaaaaaaaaaaage.  Sushi till middag. Hämtat ut lite fina framkallade bilder. En kopp java och halv chokolaaaade croissant till dessert.

Å så en finfin bok som väntar på nattygsbordet. Mr Tjårven Tjårvensson  som ligger vid mina fötter och sover. Symaskinen är lagad.

He jer gött å leva.

Jomen.

~ L

Godnattsång 2.

Har lyssnat på vacker och avslappnande musik hela dagen och här är ännu en ängel som sjunger.

Såååååå så så vackert!

Och hör sen.

~ L

Me Like.

När man varit bosatt största delen av sin vakna tid i soffan under denna snörveltid och med näsan i en bok eller en av DN´s helgbilagor och man kan sitta upprätt utan att det är som att öppna kranen på vid gavel då kan man döda lite tid och kolla in nya roliga bloggar och hemsidor.

Voilá!

www.jagblommar.se

Å hon jer pitebo.

~ L

Slarvmajan korrigerar.

Fick härförleden ett litet mail från en väninna som beklagade sig över att det inte gick att lämna kommentarer. Nu har jag hittat felet. Nämligen jag själv. Hade tydligen klickat bort att Samtliga får lämna kommentarer i nåt tillfälligt temporärt förvirrande tillstånd, men nu är detta åtgärdat så fritt fram igen.

Amen.

~ L

Spill.

Har just slagit igen pärmarna efter att ha läst sista ordet i Sigrid Combüchens Augustprisbelönta bok Spill. 

Allt detta börjar med att författaren  en dag får ett brev av denna Hedwig, sedan hon sett ett foto av sig och sin familj i en bok som Sigrid Combüchen tidigare skrivit.

Att följa Hedwig (- eller Hedda som hon kallas i vardagligt tal), på hennes resa från Lund som enda dotter av fyra barn under tjugotalets början, till Stockholm är onekligen spännande.  Hedda gick ut med högsta betyg, men då hon är just en Hon, så förväntas det av henne att stanna hemma och stötta modern och den väldigt egocentrerade fadern (som när man tror att han är döende i cancer visar sig lida av inget annat än laktosintolerans), när hennes yngste bror Åke blir sjuk i just cancer.

Men Hedda har trots allt - pga hennes "fina handlag",  fått anmäla sig en ettårig kurs i tillskärning och handlag på Tillskärarakademien, driven av en fru Borg-White. Kan ju komma till användning i hushållet sen tänker man. Hon blir inackorderad hos en inte så släktvänlig och rätt så excentrisk faster till hennes pappa. Då är Hedda 19 år.

Hon inleder ett hemligt förhållande med den 13 äldre Luigi. En vän till hennes bror Tom.

Att vara 19 år och ung kvinna i slutet på 1920- talet är ingen lek och det förväntas att man som flicka sätter plikten framförallt. Att man ska sätta sitt eget liv på stickspår för att alltid ställa upp för familjen. Detta särskilt i den övre medelklassen där Hedda är uppvuxen. Spelar ingen roll att man har ett läshuvud.

Sigrid C kallar sin bok en Damroman - som en känga till Georg Brandes för dennes  kommentar till Victoria Benedictsson för hennes Fru Marianne. Rätt tänkt, för det är onekligen en av de mest berörande böcker jag läst på länge skriven av en svensk författarinna. Den innehåller allt; Skandaler, familjedraman, vackra naturskildringar, beskrivingar av den tidens epok, och inte minst även en och annan erotisk skildring som en och annan dam skulle rodna av att läsa.........


~ L

Godnattsång.

När man haft en tuff dag och hjärnan går för högvarv och du inte kan sova. Tänd ett ljus, kura ihop dig under en filt och Lyssna på In Loves Domain.

Som en ängel sjöng.
~ L

Liten solskensstund i Snorland.

m ,jhnnFortfarande hostar och snorar man och däremellan känns det som om man ska brinna upp. Men när det känns som mest bedrövligast, så kommer min kära svägerska Lena förbi med nybakade vaniljbullar!

och de var fantastiskt goda!!  Den ser ut som en liten Solskensbulle och att till den få dricka kaffe till ur finkopparna - som  jag köpte på BusIdas loppis en regnig sommardag i juli,  gjorde inte det hela sämre. 


Och,

att jag har tre såna där gobullar till att längta efter, mitt i detta snorliga tillstånd,  är bara Så

Alldeles  Alldeles 

Underbart!!

Tack för det Kära Svägerska!

~ L

Efter Regn kommer Solsken.

När det känns som man ätit taggtråd, snoret rinner  och bihålorna håller på och bråkar,  är det skönt att veta att, det finns en del glädjeämnen som, när jag blir frisk, ska röja till på dansgolvet .

Amen.

~ L

Lyckad 50 års fest.

Lördagen den 18 september.

Det var stjärnklart med en måne som - trots att den bara var "halv"  - lyste starkt över frostnupet gräs, där jag traskade hem barfota vid 5 på morgonkvisten. Ett band som spelade så att taket nästan lyfte. God mat och dryck. Många glada och dansanta människor, varav 3 kom ända från Norge. Fina tal. Födelsedagsbarnet fick en massa fina presenter.

Och inte en enda bild tog jag.

~ L

The Only Way is Up.

Pelargon med samma dröm som Jakobs bönskälk månne?

~ L 

Schlapp´n å.

Något att tänka på nu när vi är tillbaks i vardagslunken med jobb eller plugg och de där soliga dagarna under grönskande träd på en filt med picknickkorgen full med godsaker och med näsan i en bra bok är ett minne blott.

~ L

Ängelns Lek.

Helt fascinerande. Här kommer fortsättningen på Vindens skugga. Som egentligen utspelar sig före. Där många av personerna som finns med i  Ängelns lek bara nämns i förbifarten i den första boken.

Även i denna berättelse så spelar De glömda böckernas kammare en central roll och om att skriva besjälade böcker. Både på gott och ont.

Men trots utsikterna om ett långtifrån lyckligt slut så kan man inte sluta läsa. För det är verkligen så, att man vet inte hur det kommer att sluta.

Och jag kan då säga en sak, att dom som håller på och svamlar om att den fysiska boken är ett utdöende fenomen och läsplattor är the shit, kan ta och stoppa upp sina läsplattor där solen inte skiner. För jag vill kunna gå på biblioteket eller bokaffärer och känna och läsa på bokryggar. Nötta sidor som visar att det är en välläst bok:

Det här stället är ett mysterium. Ett tempel. Varje bok, varje volym du ser här är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla som har läst den, levt sig in i den och drömt om den. För var gång en bok byter ägare, för var gång som en ny läsare låter sin blick glida framöver sidorna i den, växer sig bokens själ allt stackare. Böcker som ingen längre minns, böcker som har gått vilse i tiden, de lever vidare här i väntan på att en dag få hamna i händerna på en ny läsare, en ny själ...

Gör om det med en sån där elektronisk bokmojäng om du kan.



~ L

Å vad ska du göra när du fyller 100?

Om du har en skitdålig dag och tycker att livet är öken, ta dig till närmaste bibliotek eller pressbyrå och införskaffa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
Kryp ner under en filt eller täcket, läs denna bok, som tar en ut på en resa genom hela Europa via USA och där både presidenter, en elefant vid namn Sonja och klantiga smågangsters samsas. Och allt detta på grund av en väska innehållande 50 miljoner och en 100 åring som tröttnat på att sitta på rummet och aldrig få sig en grogg.

Jag lovar dig att du får följa med på en resa som är så osannolikt fantastiskt rolig och ger dig många sköna garv som, vem vet får dig att leva tills du är 100.

~ L