Du måste lyssna.

Garmarna & Maxida Märak 

Mina Damer och Herrar.

~ L.

Häftigt.

Så var Sveriges mest älskade/hatade program slut för i år. 

 Som vanligt var det strul med tekniken m.m och den eviga följdfrågan "vann rätt låt?"

Jag tyckte inte det, fast som syrran sa; Det är väl hans tur att vinna nu. Och det kan hon ju ha lite rätt i (men säg det inte till henne att jag sagt det). Min favorit var naturligtvis han som kom tvåa. Den adopterade killen från Colombia, som jag tror bara föddes i fel världsdel men sen såg universum till att han hamnade där han verkligen hör hemma. I Sápmi. 

Där han har fått övriga mänskorna i Svea rike att upptäcka denna häftiga musiktradition som kallas jojken. 

När jag nu så här dagen efter sitter och ströläser lite på nätet  hittade jag av  en slump

  den här artikeln  av Gunilla Brodrej.

Och visst har hon rätt,

 det har blivit häftigt att lyssna på jojk och likt fågeln Fenix reser den sig ur det förtryck som funnits sen Gustav Wasa fick för sig att han ägde Sápmi.

~ L.

Umefolk.

Lördagen gick i musikens tecken.

 Jag och polare Karro mötte upp för gå på årets Umefolk.

Vilket jag icket ångrar det minsta. 

En kvinnlig duo 

 spelade en en häftig "bröllopstango" skriven med den ena duons egna bröllopserfarenhet som grund (hon stack dagen efter bröllopet).

Denna sköna trio 

 fick rycka in när ett av de andra huvudnumren var tvungen att ställa in med kort varsel. Inte blev jag ledsen för det (lite, kanske, men de fyllde ut skorna eller fiolerna kanske jag skull säga!) Deras berättelser om hur en del av låtarna kommit till var fantastiska. Som Huvudet i sandlådan, som handlar om Mia Marins 90 + farmor, när hon stöp i en av de där blå sandlådorna när hon skulle böja sig ner för att skopa upp grus och sanda. Locket slog igen, men som tur var hade tanten med sig mobilen och kunde ringa sin granne som kom och hjälpte henne upp.

en samisk jojkare & en skicklig gitarrist  

stod för ett verkligt annorlunda sound. Så enkelt. Så mäktigt.

Å så till sist, innan vi kände att vi var nöjda och gick hem såg vi dessa fyra tjejer.

 En svensk tös och 3 amerikanskor som hade en av de mest udda sångtexter för kvällen. 

Men det är väl det bluegrass verkligen handlar om. Lite udda texter och levnadsöden.

På köpet fick vi se ett par som dansade vid sidan av scenen med en betydligt modernare tolkning av folkdans. De tre småkillarna som försökte göra likadant gav oss en hel del skratt kan jag säga.

 

Så vid midnatt kände vi oss mer än nöjda och det blev hemgång.

Med hjärtat fullt av nya melodier och intryck. 

Tack fina Karro för att du följde med! 

~L.

 

Ljuva stämma.

När Du behöver sätta dig ner och bara vara, ta några djupa andetag, koka dig en kopp kaffe och lyssna på denna ljuva stämma.

Ha en Fin Dag.

~ L.

Höstgåva.

Så kan man väl säga officiellt att sommaren 2014 har tackat för sig. 

Dagarna börjar kännas som "gå-i-skogen-och-filosofera"-dagar. 

Plockningen slutar med bär och börjar med svamp.

Bikinin får krypa in i garderoben.

Ut kommer raggsockor och sticketröja.

Man börjar hamstra värmeljus (ej paraffin förstås).

Blommorna på balkongen har blommat ut och färdigt.

Frostiga morgnar.

Rapporter från älgskogen.

o.s.v.

För att pigga upp er stackare som  har lite (alt. ofantlig)  ångest över sommaren är slut 

tänkte jag "ge" er en

 en vacker liten sång

 

Håll till godo.

~ L.

 

Till Minoritetsfolkens Lov.

Förra onsdagen hade jag tur med både väder, sällskapet (Louise & Kusin Maja) och utsikten.

Det var Holmö visfestival som firade 20 år och ställde till med Jubileumskonsert i Döbelns Park.
 

 Ronny Eriksson med komp hade diktat ihop en del fina samhällskritiska visor och berättade som vanligt med skön humor om både de ena och andra dråpliga från sin hembygd.
 Samt att han agerade konferencier - med den äran.

Det var finsk/romsk musik med en riktig dragspelsvirtous. Farsgubben hade  gillat denne snubbe då pappa var en duktig dragspelare själv. Det enda trista var att de aldrig presenterade något om sångerna på svenska så trots vacker stämma och komp var det lite miss då man inte hade ett hum om vad det handlade om då alla sånger var på finska.

Idol Fagervall / Vinnare av Stjärnor på is,  har bildat duo med en Björkenvall och bjöd på skön stämsång med assist av en elgitarr. Som var sproilans ny. Gitarristen  hade gått för att köpa strängar och kom ut med en ny gitarr.... De här grapparna från Tornedalen sjöng även en sång på Mielänkeli.

 Den här tösabiten i gula klänningen, Louisa Lyne härstammade från Härnösand men huserar numera i Malmö med detta fantastiska komp, di Yiddishe Kapelye. Jiddish var det språk hon sjöng på och när hon berättade om en av författarna till en av sångerna hur denne 1943 framträdde med den sången under en föreställning i ett lerigt getto inför Gestapo och SS och hur författaren efter föreställningen skickades till koncentrationsläger då kan jag säga att det soliga vädret med ens kändes väldigt avlägset...
 Men sången som blivit en frihetssång. Det kan jag förstå.

 Sara Mariella Gaup i denna vackra utstyrsel jojkade vackert både sin pappa, "styggt vaer" och om att inte laga mat mittinatten för då kan man bränna sig....

... Detta tillsammans med en av Norges bäste jazzmusiker på Kontrabas som spelat med Bobby McFerrin och andra kända musiker på andra sidan pölen. Hans egna sånger hade integrerats med Sara Marielles så det blev en häftig mix av samisk jojk och djuplodande engelska texter a lá Bruce Springsteen. Kolla upp dem båda vettja!

Och så kvällens huvudnummer.


Buffy Sainte-Marie .

Jag säger bara

WOW.

Bara hon var värd de 300 kronorna som biljetten kostade.
Och jag säger då bara det att kommer hon fler gånger till detta nordiska land kommer jag att vara där och se henne.

Denna fantastiska kvinna som är 73 bast och sjunger med sådant röj.

Amen.

 

~L.

  



Jag cyklar runt i världen.

Sommarn står för dörren och efter dagar och veckor av idel solsken nästan hela tiden så öser regnet ner. Tack och lovom för att jag hann hem från jobbet innan dess. Har ju fått köpa mig en cykel till vrakpris.Och nej, det är inte stöldgods, bara en gosse vid namn D -  som i kombination av latochliteohändig - inte orkar byta däck när han fått punka, utan köper en ny på Biltema i stället. Så efter byte av pangat däck, höjdjustering av styre och sadel så är man med en alldeles egen tvåhjuling. Som tar en runt på lite och ingen tid. Inga bussar att passa. Min röda cykelkorg har kommit till användning igen.

Känner mig som Hedvig i ABC när hon är ute och trampar. Att kunna cykla är livet. 

Och den går som en raket.

 Så idag när jag trampade hem från jobbet fick jag denna sång på hjärnan:

~ L.

Norrländska solrosor.

I helgen som var tog jag ledigt och gjorde inte mer än nödvändigt. Förutom att göra en visit på Kulturnatta och kolla Hoven Droven så var mitt programblad för helgen alldeles blankt. Det blev spontanhäng med en kompis och jag blev bjuden på middag både lördag och söndag. Tack för det Frk C. Kände mig väldigt bortskämd över att inte behöva laga käk själv. Naturligtvis såg jag hockeyn. Kanske till grannarnas förtrytelse då jag hade oändligt svårt att sitta tyst och stilla när det blev mål och spännande straffomgångar. Lyckligtvis till Sveriges fördel. Kan säga att min hjärtfrekvens var på MAX. Tjårven glodde lite misstänksamt på mig och undrade om det helt slagit runt.
   Blev lite eurovisonstittande också och denna Petra Mede var ju helt fantalastisk! Ingen stel skönhetsmiss som bara står och ler utan har hjärna också. Även Sarah Dawn Finers alter ego Linda var ju helt kanoners.
 Loa Falkmans nationalsjungande blev ju en ny tradition som vi gärna kan fortsätta med. Likt nyårstalet på Skansen. Däremot den där bönan som framförde USA´s nationaltrall kunde man ju ha lämnat hemma. Tror till och med de amerikanska skridskogossarna hade svårt att hålla sig för skratt när hon klämde i och det lät rent förj-gt tragikomiskt. Hujjedamej. 

Helgens vädergudar var ju välvilligt inställda också och lät solen flöda över hela Svea rike.
Som toppen på all denna fantastiska kavalkad av trevliga händelser så kom mina söta små granngossar till lintottar Erik och Axel och gav mig dessa fina "Solrosor".

Kan man bli annat än varm i hjärtat?!



~ L.

Så kan det gå.

                              Påven har sagt upp sig. Nöten var en häst. Bananen till final.

Visst är livet är verkligen en fest.

~ L.

Slow motion.

HA!

Äntligen fick jag som jag ville!

Det har snöat mängda i helgen!

Kung Bore har anlänt!

För övrigt,

efter några tämligen långlånga dagar med kattvaktande av en liten gråpälsad dam morgon och kväll, lördagsjobb,

 massage i fredags  och  - precis som massörskan sa - skulle ge mig rejäl träningsvärk

(känns som jag dragit en pråm alldeles själv),

har jag nu änteligen fått lite sovmorgon och kunnat njuta av att softa i min nya fina morgonrock - som jag köpt i födelsedagsjulklapp till mig själv, snyftat in senaste delen av Downton Abbey på svt play med en liten fyrbent lurv sovandes vid mina fötter på en filt. Så nu har man rensat tårkanalerna lite.

En riktig Slow motion söndag, som fortsätter i liknande tempo som den börjat. 

Som en arbetskollega så fint uttryckte sig en gång; jag vilar mig i form inför kvällen, då jag ska och kolla in Umeå Musiksällskaps julkonsert till vilken jag har fått en fribiljett till av Frk Hansson som spelar cello i nämnda sällskap. Jag får väl tacka hennes kära sambo för att han inte gillar såna tillställningar.

Fast han kanske ångrar sig när han vet att det även är med en massa tyllbeklädda brudar som ska dansa runt på scenen bara en bit ifrån där jag sitter. Nämligen på första parkett. 

En recension av ovan nämnda händelse kommer. 

Var snälla mot Varandra!

~ L.

 

Sång och glädje.

Veckan som gick innehöll ett farväl till ännu en person som gett sig ut på sin sista resa.

Har fått lära mig en ny vacker psalm. 

Fått Mycket Kärlek.

Bakat en fullständigt misslyckad citron och vallmofrökaka. Platt fall kan man säga.

Sjungit födelsedagssånger x 3.
Fått en helt ny syn på majskolvar tack vare mina lika eminenta arbetskamrater. 
Skrattat så tårarna runnit. Flera gånger. Jag kommer att leva LÄNGE!
Förhoppningsvis även de som skrattade med mig lika mycket som jag.
 Har upptäckt Weebl & Bob .


Och hittat en ny irriterande bisarr melodi som tenderar att fastna på hjärnan.

Psalmen då?
Nr 304.


Ta hand om varandra och ha en bra vecka!

~ L.

Soluppgång och stjärnklart.

 

Då har man överlevt ännu en jobbarhelg.

En helg fyll med både glädje och sorg.

Sorgen för att en av våra fina har lämnat oss. 

Vila i frid.

Glädjen

 

över att få umgås med fantastiska människor.

att få och ge glädje.

över att få bevittna vackra soluppgångar när man väntar på bussen en tidig lördagsmorgon.

över att få äta middag hos min bror och vår mamma.

över att få skåda en stjärnklar himmel och en lysande stor månskära 

när man är på väg hem från jobbet en mörk söndagskväll.

Livet har stått stilla i helgen, men ändå fortsätter det sin gilla gång.

Tänder ett ljus till minne.

Var rädda om varann er därute.

~ L.

Kvistar och Palt.

Hade verkligen tänkt å ta en riktig latardag idag.

Ligga på sofflocket och göra lite och ingenting.

Eller mesta ansträngning skulle vara att läsa den spännande boken jag håller på med och dricka en kopp te med lite lugn musik strömmande ur mina högtalare.

Men det är klart att det inte blev så.

Mitt i ett samtal med systeryster börjar Tjårven hulkas framför mina fötter och upp kommer en hel liten hög med gamla kvistar och blommor blandat med skum.
Den armade katten slänger sig omkull och pupillerna är alldeles uppspärrade, han låter konstig och kissar ner sig och kryper under soffan.

 Jag slänger på luren och försöker få fram den stackars kissen.

Lyckas till slut få fram honom och håller i honom för att se hur han mår och om han är kontaktbar.

Ut på balkongen för att kolla vad det är han har käkat på och naturligtvis är det den hoptorkade blåklinten som stått bakom balkongdörren som jag glömt att slänga.

Ringer veterinärn som tycker jag ska ringa giftcentralen.

Blåklint är absolut inte giftig - Tack och Lov.

 Men att käka gammal torkad blomster är väl inte att rekommendera.

Det är ju helt otroligt att hela sommaren har gått och kattskrutten har lyckats klara sig från såna här händelser.

 En jäkla tur att jag var hemma.

Dessutom fick jag veta i förrgår att Tjårvens morsa blev överkörd  på  midsommardagen i år och hans ena syster också har fått sätta livet till.

Då blir man ju som extra förskräckt.

Och minnet efter Lisas helvete för två år sedan när jag trodde hon skulle dö, gör sig rejält påmind och man har varit rätt nojig hela dagen för hur han ska bete sig.

Jag tänker att det är en jävla tur att jag har skaffat försäkring på den där fyrbente äventyraren.

 

Nu mår han bara bra, även om han har varit ganska lugn.

Och.

Förhoppningsvis har han lärt sig att ge sjutton i törrblommen och håller sig till ostkrokar och tuggpinnar i fortsättningen.

Och

 förhoppningsvis har han kvar sina nio liv ett bra tag till. 

 

 

 



~ L.



Skjut upp igår vad du kan göra idag.

Vaknade upp igår morse supertrötter och inte med den minsta lust att tvätta.

Beslutet blev inte svårare att ta om skippa tvätten när jag upptäckte att jag

inte hade något tvättmedel och var alldeles för lat för att masa mig till affären för  inhandling detsamma.

Till min stora lycka fanns det tid idag
 så istället
stämde jag träff med min kompis L.

för en fika på stan
och

 kolla in VIP - galan som Öppen Gemenskap & Svenska Kyrkan anordnade.
 

Vi lyssnade bl.a. på dessa sköna bönor som hade ett jäkla röj på scen.

+

att de bjöd in tre unga umetjejer som var så urbannat duktiga på att rappa.
 Jag är vanligtvis inte så där überälskare av rap
men
 när det handlar om respekt och girlpower
me like
 a Lot.  

 

 

Vädret visade ju sig inte från sin bästa sida och kaféet vi valde var inte heller riktigt vad det brukar vara.

 Dessutom så har de nån jäkla konstig möbelplacering med den störande effekten att mitt i fikat kunde man få ställa sig upp för att de som satt vid bordet bredvid skulle komma sig fram.

Som när man sätter sig ytterst i kyrkan och alla andra ska längst in.

 Typ.

Och skruva fast de små små borden så att det kändes som att man hade en mil till tallriken gav ju inte heller pluspoäng till inredningen direkt.

 Samt att man verkade ha dåligt med bestick så maten hann nästan kallna innan

 man kunde äta. 

 Jäkligt dyrt ställe - om än rättvisemärkt,  så ger jag det bara en sol och känner att dit går jag bara om det är en lugn vardag och definitivt inte en lördag när alla andra är ute och man är hungrig och vill äta i lugn och ro. 

 

Trots detta störningsmoment vi fick solsken ändå jag och L. då ett par med sin lille son till charmtroll kom och satte sig vid bordet bredvid oss.

 Ungen var sååååå söt och hans minspel gjorde verkligen dagen.

Nåt att minnas och ta fram de dagar när livet känns skit är när denne lille unge sa Åååååhh!!!

med alltid samma glada förväntan så fort

hans pappa plockade fram nåt ur ryggsäcken.

  Det är ju inte säkert det håller i sig tills han blir tonåring.

 Men man kan ju alltid hoppas.

 

Nu

ska jag iväg och gratta en annan sötunge. 

 

Ha det.

 

~ L.



Smashing Tisdag.

 

   Vissa lediga dagar vill man göra absolut lite och ingenting.

Inte umgås och inte ens gå utanför döra - förutom att hämta posten.

I tisdags var det definitivt inte så.

 

Började med ett tidigt besök hos min kära osteopat A-K  som som vanligt utförde mirakel så att man kan rör sig som en männisch.

Sen hade jag turen att min kompis S. var himme - hon bor en trappa upp i huset där min osteopat håller till.

S. bjöd på kaffe, nybakta bullar och en uppdatering på vad som hänt under sommaren.

Jag och L. körde restauranghopping.

Käkade lunch på Rost och tog kaffet på B.C.

Lite shopping och hem en vända

innan

det var dags att bege sig till frk K. på middag.

Hon mötte upp vid busshållplatsen och så gick vi sista kilometern efter älven till hennes nya lya.

 Som var jäkligt mysig.

Högt i tak och grönska utanför alla fönster.

Som vanligt hade vi det trevligt och hann prata om allt mellan himmel och jord.

Planerade lite inför då jag ska följa henne på älgjakten om två veckor.

Längtar verkligen. Har aldrig varit med på älgjakt. Min pappa var jägare så jag känner ju till alla förberedelser och jag har varit med när man tagit reda på älgen.

Tyvärr hann jag aldrig följa honom då han gick bort innan jag fick chansen att följa med.

Kvällen avslutades med en stor kopp te och sen följde hon mig till bussen.

 

Hade alltså nöjet att få umgås med 3 av mina fina kompisar på min lediga dag

och

jag kan säga att jag somnade ovaggad när jag la mig.

 

 

Med denna fantastiska röst i minnet.

 

 



 

 

~ L.

 



 

 

He börje ve ett BU.

Helgen

inleddes med att jobba fredagkväll,

vilket inte var en helt otrevlig upplevelse trots mycket att göra de sista timmarna. Tillsammans med min kollega O. blev det en spontanskrämt av vår kollega D, som hade oturen att jobba till 22 och därmed är sisten från jobbet.

Tänk att stå i en mörk skrubb och säga BU! till nån som har varit dåraktig nog att berätta att han är mörkrädd, för två galna inlandsbor som

båda född ovanför odlinggränsen.
 Där det är mörkt från mittidagen till mittidagen från september till april.

Så fredagskvällens arbetspass slutade med ett rejält garv - även han vi skrämde skrattade efter han hade fått skrika av sig och kalla oss jävla idioter och skäggiga monstret - det sistnämnda var inte jag (hoppas jag då),
innan

man åkte hem med den sköna tanken att man hade semesterledigt.

 

Lördag

som blev en helt fantastisk slappardag med pepp inför kvällens 40+40 kalas.

Min fine låtsaslillebror Lars och hans sambo hade bjudit in till gemensam 40 års fest för ca 45 personer - det kan ha varit fler eller någon mindre, jag räknade inte så noga och/eller så glömde jag bort hur många jag fick det till.

Kanongod mat, 

fläskfilé

och

lax

med rotmosgratäng

och

två goda såser.

Kladdkaka till efterrätt.

 

Roliga tal och fyndiga presenter.

En massa men-hej-känn-du-han-du-å?!

Världen är ju hur liten som helst en sån gång.

Intressanta diskussioner.

Nya bekantskaper.

Och att få se en säl göra plankan.

Hur man kan dra ut en mjölktand med hjälp av en fotboll.

Vad man kan använda hårtorkar till mer än bara blåsa hår.

Varför Lars inte ska åka husbil.

Vilken fot som är större.

Vad kungens morfar hade för sig en gång i tiden.

Å så en massa massa annat roligt som inte lämpar sig för skrift.

Sjöng en sång.

Summertime.

Det gick kanonbra.

Sen började jag -

 lite senare -

sjunga en sång till och då gjorde jag en Skifs och glömde texten.

 Det gjorde succé.

Även om jag inte var av den åsikten.

Men man får ju bjud på sig själv.

 

Levande musik var det också.

Fast jag kommer inte ihåg vad bandet hette.

Men det rimmade på alsheimers?!

 

 

Inga bilder blev det heller. Eftersom det inte var min fest.

 

Skojigt  nog avslutades festen med en tur förbi blåkulla(vägen).

 

Söndag.

Ägnades åt att sova sig i form inför kvällens arbetspass

som

inte var så ansträngande då vi var lite fler som jobbade

än vad vi hade att göra.

 

Och nu

har måndagen passerat och månadens långhelgspass är till ända -

om än det blev kort för den här fröken som hade semester lördag och söndagsförmiddagen.

 

Det känns som helgen har varit jättejättelång och hur händelserik som helst!

 

Även fast det har gått fort.

 

Tänk va ti´n gå fort när man har roligt!

 

 

~ L.

 

 

 

 

 

 



 

Ave Maria.

Ja,

om de hade gått bärsärkargång och slagit sönder altaret och dylik inredning,

och/eller

pucklat på nån nunna eller munk

då

hade jag förstått att någon typ av påföljd skulle vara nödvändig.

 

Men nu bad di där töserna en bön

om än  lite alternativ till vad man är van att höra i bönväg.

 

Så,

jag tycker det är åt helvete vänt som arslet på prästen - som

mamma brukar säga.

Och därför vill jag nu framföra en stilla protest genom att spela denna alternativa bön

för er.

 

Jag är ju ingen anhängare av musikkonceptet punk men nog tycker jag att det svänger ganska bra.

 

Och ber Jungfru Maria att hon ser till att di där sjungande fröknarna släpps.

 

 

 

 

Amen.

 

~ L. 

Ha den äran.

Idag fyller en av mina bästa vänner år. Vi har hängt ihop ända sen gymnasiet och det var på det glada åttiotalet. En av de få positiva upplevelser jag har av den tiden. Gymnasietiden alltså. Att jag lärde känna denna fröken. Hon är inlandsbo som jag. Men uppväxt än mer i obygda än jag. 3 kilometer till närmaste granne.

Fick inte strömmen förrän på 70 -talets början.

Hon är en av de mest jordnära, sköna och humoristiska typer jag känner.

Ställer alltid upp i vått och torrt. I solsken och snöstorm. Genom åska och drivis.

Så.

 Happy Birthday

You absolutely fabulous bitch troll from Brännbacka.

Vi tar champagnen när vi träffs nästa gång.

~ L.



Prinsessan på ärten.

Tackomochlovom att jag hade bara halvdag på jobbet idag.

 Inte ens en halvtimme till hade jag klarat. Har fortfarande jetlag efter söndagens jobbravader.

Att jag sedan upplät sängen till min kära mor och likt prinsessan på ärten knölade ner mig i soffan för att sova i natt har nog också spelat in en smula.

 Nåja, va är väl en bal på slottet en sån gång när man får finfrämmen.

Då får man offra sig lite.

Fick dock skjuts hem av mina kära arbetskamrat C. som fortfarande har semester.

Hämtade mams och sen iväg ner på stan för lunch och lite klädshopp.

Är som trevligt att få rå om henne ett par dagar.

Ikväll blir det lyxmiddag m. rostbiff och potatissallad och ladda inför morgondagens begivenheter.

Sen att jag berättade en historia för en kollega som kanske (läs troligtvis) förstörde dennes aptit på honung för ett tag framåt var väl lite oväntat.

 Men kanske bilden med hett potatismos i läderbyxor gör att han förlåter mig.

Och med denna fina partyhöjare önskar jag er alla en finfin fredagskväll.

~ L.

When you have a shit day.

Spela lite Pink och livet blir genast en bättre plats att vara på.

~ L.