Konsten att vara kvinna.

""Man föds inte till kvinna - man blir det", har Simone de Beauvoir sagt. Men det är lättare sagt än gjort.

Under de 22 år som gått sen jag fyllde 13 har jag fått en betydligt ljusare syn på att vara kvinna - det hela började ta sig när jag fixade ett falskt leg, en bärbar dator och en snygg blus - men på många sätt finns det ingen taskigare eller olämpligare present att ge ett barn än östrogen och ett par stora tuttar. Hade jag blivit tillfrågad på förhand hade jag nog bett att få ett presentkort på böcker eller kläder istället.

Just då hade jag (som synes) alldeles för fullt upp med att käbbla med mina syskon, dressera hunden och titta på alla klassiska musikaler på teve för att hinna ägna nån tid åt kvinnoblivandet. Det började jag med först när hypofysen tvingade mig. "

                                                                    Caitlin Moran.

Allt tar sin början på Caitlins 13-års dag, hon väger 80 kg, blir jagad genom en park av några pojkar som kastar grus och skriker öknamn efter henne. Hon har inga vänner, ingen pojkvän och hon delar en 3- rummare med sina 7 syskon och föräldrar i Wolverhampton. Eftersom Caitlins föräldrar är riktig hippies får hon sin utbildning hemma från 11 års ålder. 

Men Caitlin´s intelligens och humor är det sannerligen inget fel på.

 När hon är 15 vinner hon The Obeservers pris som Årets unga reporter. Sen får hon jobb på Melody Maker i London.

Hon har festat med Lady Gaga, intervjuat en hel drös med popartiser  (en del mer knasiga än andra), varit på strippklubbar (med slutsatser som vi alla behöver höra),

 försökt shoppa sig till kvinnlighet (inget lätt göra).

 m.m    m.m    m.m

Allt detta och om Konsten att vara kvinna berättar hon om i denna sköna bok, som innehåller både allvar, humor och ocensurerad ärlighet. Inget för den finkänsliga/e,  fast de borde också läsa den. 

Amen.

~ L.

Väckarklocketid.

Så har man avverkat första veckan jobb. Visserligen mjukstartade jag eftersom jag inte började förrän onsdag, men jääälar så segt det har varit att komma sig upp på morgonen. Kan bero på att jag fick masa mig upp lite tidigare, då jag förutom mina egna 2 fyrbenta sambos skulle se till att frk. Sofias 2 missar och  2 råttor (jo, de samsas tydligen alldeles utmärkt, så länge de hålls åtskilda). 

Har inte ställt väckar´n på en månad - förutom då jag skulle på bröllop den 20 juli och skulle med bussen tidigt. Är inte så förtjust i väckarklockor. Detta ända sedan min mor fick nog en gång i min tidiga ungdom en morgon - då jag i vanlig ordning var en aningens svårväckt efter att inte haft vett att gå i säng i tid, ställde en sån där gammaldags väckarklocka, satte den intill mitt öra när den började ringa och jag höll på att ramla ur tvåvåningssängens övre slaf av ren förskräckelse. Men effektivt var det. Tog bättre än att hon skulle ha skrikit åt mig.

Nu är man i alla fall tillbaks på jobbarbanan, men med lite roliga saker att se fram emot i höst. En Stockholmsresa inkl. dop bl. a.

 De här två älsklingarna är lite sura dock för att matte inte är hemma hela dagarna och passar upp på dem.

 Men vi får leva på alla minnen från mysiga sommardagar. 

Amen.

~ L.

Fågelbadsmakeover.

Mitt gamla fågelbad som jag var för lat att ta in i vintras sprack. 

I stället för att kasta och köpa nytt limmade jag ihop det, rotade reda på ett gäng gamla överflödiga kaffefat, som jag slog sönder i lämpligt stora bitar och tillsammans med lite mosaikplattor i olika storlekar och färger fick jag till ett nytt fågelbad. 

Ja tyck he vart ganska fint!

~ L.

Humleskådning.

Sen i går har jag hittat tre humlor som,  av någon underlig anledning - fått för sig att ta ett dopp i ett av mina små vattenbad.

Senast i dag tack vare att Tjårven satt och spanade så koncentrerat på en av mina blommor. Trots att jag tömde glaset i går för att förhindra att det skulle hända igen så fanns det en liten ynka skvätt vatten i glaset - förmodligen p.g.a nattens skyfall och vem låg inte där och flöt om inte herr/fru humla. 

Tack och lov vid liv. Fick ut den ur glaset och upp på kanten av en av krukorna så den kunde sitta och torka en stund innan den flög iväg på fortsatt pollineringsrunda. 

 

 

Den jag plockade upp igår var lika blöt som en nybadad katt och fick sitta och putsa och torka sig länge och väl innan den till slut till min glädje flög iväg. 

 

Men det var helt fascinerande att titta på den när den satt där och tvättade och torkade sig. 

Förhoppningsvis undviker den fler sådan där badäventyr.

Kanske jag måste sätta upp små varningsskyltar. 

Men Glad blev Jag i alla fall att den flög iväg till slut torr (och ren). 

Hallelujaaa!!

~ L.

Unnad.

Det är tack vare min prenumeration på DN. ´s helgbilagor jag har ynnesten att få läsa sådana här

intressanta mejlväxlingar.

Amen.

~ L.

Humlevyer.

Har haft glädjen att se flera humlor  flyga runt och "lukta" på mina blommor.

En dag hade jag 4-5 st samtidigt i balkonglådorna!

Jag försöker plantera sådana blommor som humlor gillar. Så att de får fortsätta leva. För utan humlor och bin inga blommor och växter. Utan blommor och växter ingen mat och inget liv.

Dessa små flygare som verkligen trotsar tyngdlagen är livsviktiga.

Fint att tänka att liten kan ha väldigt stor betydelse.

~ L.

Hemhemma.

Anlände hem igår efter en fyra dagars vistelse hemhemma hos mamsen. 

 

Njöt som vanligt vackra vyer från vår fina altan.

                                                        Gamle  Tjepps fick jag också gosa med.

                                 Han har  hunnit bli hela 10 år.                                        

  Jämngammal med husse om vi räknar i människoår.

 

 Jag fick njuta också av denna Svala och dess fränder som har byggt bo under taknocken, där min pappa satte upp en planka så de kunde flytta in. Tack vare detta får vi år från år se dessa vackra fåglar när de flyger omkring på nära håll. Till och med att de gör en tur in på altanen. Tyvärr hann jag inte få fram kameran då, men när jag tog detta foto  "posade" hon/han på antenstolpen villigt i flera minuter.

 

Förutom dessa små fjäderfän har  herr & fru Trana bosatt sig nere vid tjänna, och tidig morgon och sen kväll har de väsnats nåt så kolossalt. Mer oväsen än det är i det engelska underhuset.  

 

Förutom naturupplevelser blev det som vanligt god mat och så sover man som en stock när man är däruppe tack vare den rena fjälluften. 

 

Precis som en semestertripp ska vara. 

 

Amen.

 

 

 ~ L.

 

 

Idrott var kanske roligare förr?

 Ja kära värld, i dessa tider av idrott både på längden och på tvären, så vill jag ge mitt bidrag till fina idrottsprestationer .

Läs och förnöjs!

~ L.

Den Store Gatsby.

Efter år av tänkt, så slog jag till. 

Man har hört en hel del om den där snubben Gatsby. 

Filmer har gjorts. 

Författaren levde ju inte lugnt och tillbakadraget heller direkt. 

Precis som de flesta jet -setare gjorde på det glada 20 - talet. 

Kan förstå att det pratas om denna Gatsby än.

~ L.

Uflykt.

Tack vare fina frk Katarina kunde jag dra iväg norröver på en liten minisemester till frk Jane och göra Boden. Har inte varit i den staden på mången mången år.

Båda dagarna började med regn och grå himmel men på eftermiddagen var det varmt och soligt.

Med frk J. som guide så åkte vi både kors och tvärs på spaning efter en tid som flytt, rättvisemärkt butik ute på vischan (Gunnarsbyn), gammal diversehandel i Överstbyn som numera var loppis & fik, retrocafé och lite konstnärlig bildning på Havremagasinet.


Fantastiskt gott thaikäk (och starkt!) på Arctic Thai & Grill åt vi.
 Tjejen som driver det kan man säga är en riktig askungesaga.

Samt en och en annan ekorre. Som vi inte åt utan såg alltså. Samt en uppochnervänd fågelholk. Undrar vem som bodde där? En fladdermus kanske?

Naturligtvis blev det även en tur upp till utkiken uppe vid Bodens fästning.

Vi letade min hädangångne faster Greta´s sista viloplats, Faster Greta som fram till sin död i fjol bott i Boden i evigheter.
Och eftersom jag nu ändå var i "stan" tyckte jag att det var på sin plats att säga hej. Jag blev så glad när vi äntligen "hittade" henne. Naturligtvis på sista raden vi letade och på kyrkogård nummer 2. Känslosamt då det var min pappas födelsedag och han inte heller finns i livet.
Vi passade på att sitta en stund i den vackra minneslunden som låg lite avskilt bakom en skogsdunge utom synhåll för själva kyrkogården.


Åkte tåg hem - vilket jag inte gjort på säkert 10 år. Billigt, bekvämt och  fort gick det.
Fast det är ju sommar.


Å så fick jag hänga med Tjårvens syrra Tippen. Den lurvige snubben heter Morris.

 
En trevlig utflykt som väckte minnen och med tid för eftertanke i den vackra minneslunden på Skogskyrkogården. Med en porlande liten fontän och fågelsång som enda bakgrundsljud.

Betydligt behagligare än frk Janes förfärliga köksklocka som slog dubbelslag vid varje hel timme hela första natten........

 ~ L.