lördag 14 september 2013

Ockupering.



Där ser man.
Hann bara jobba 4 dagar efter semestern innan ett skitvirus bestämde sig för att ockupera mina luftrör. 
Tänk att såna där nanosmå organismer ( eller vad de nu kallas för) kan slå ut en hel männisch på dette viset.
Två veckors vila blev det, orkade inte mycket mer än ligga på soffan under täcket, sova, lyssna på klassiskt i P2, läsa lite DN. och sova ännu mera.

Tv´n erbjöd inte så mycket roligheter heller - förutom den häftiga renoveringen av denna lilla stuga  och Ellen. Lagom ansträngande att titta på när ens hjärna är lika seg som nykokt kola.

Den sistnämnda har en förmåga att hitta de mest fantastiska förmågor. Fattar inte hur hon hinner med allt. Men har man en skitdag - eller skitveckor som jag hade, är hon ett garanterat uppåtmedel. 


Och det säger jag att hade jag en promilles av dessa två fröknars vighet när jag var i deras ålder då......



~ L.

onsdag 21 augusti 2013

Konsten att vara kvinna.

""Man föds inte till kvinna - man blir det", har Simone de Beauvoir sagt. Men det är lättare sagt än gjort.

Under de 22 år som gått sen jag fyllde 13 har jag fått en betydligt ljusare syn på att vara kvinna - det hela började ta sig när jag fixade ett falskt leg, en bärbar dator och en snygg blus - men på många sätt finns det ingen taskigare eller olämpligare present att ge ett barn än östrogen och ett par stora tuttar. Hade jag blivit tillfrågad på förhand hade jag nog bett att få ett presentkort på böcker eller kläder istället.
Just då hade jag (som synes) alldeles för fullt upp med att käbbla med mina syskon, dressera hunden och titta på alla klassiska musikaler på teve för att hinna ägna nån tid åt kvinnoblivandet. Det började jag med först när hypofysen tvingade mig. "

                                                                    Caitlin Moran.



Allt tar sin början på Caitlins 13-års dag, hon väger 80 kg, blir jagad genom en park av några pojkar som kastar grus och skriker öknamn efter henne. Hon har inga vänner, ingen pojkvän och hon delar en 3- rummare med sina 7 syskon och föräldrar i Wolverhampton. Eftersom Caitlins föräldrar är riktig hippies får hon sin utbildning hemma från 11 års ålder. 

Men Caitlin´s intelligens och humor är det sannerligen inget fel på.
 När hon är 15 vinner hon The Obeservers pris som Årets unga reporter. Sen får hon jobb på Melody Maker i London.

Hon har festat med Lady Gaga, intervjuat en hel drös med popartiser  (en del mer knasiga än andra), varit på strippklubbar (med slutsatser som vi alla behöver höra),
 försökt shoppa sig till kvinnlighet (inget lätt göra).

 m.m    m.m    m.m


Allt detta och om Konsten att vara kvinna berättar hon om i denna sköna bok, som innehåller både allvar, humor och ocensurerad ärlighet. Inget för den finkänsliga/e,  fast de borde också läsa den. 

Amen.

~ L.

söndag 18 augusti 2013

Väckarklocketid.


Så har man avverkat första veckan jobb. Visserligen mjukstartade jag eftersom jag inte började förrän onsdag, men jääälar så segt det har varit att komma sig upp på morgonen. Kan bero på att jag fick masa mig upp lite tidigare, då jag förutom mina egna 2 fyrbenta sambos skulle se till att frk. Sofias 2 missar och  2 råttor (jo, de samsas tydligen alldeles utmärkt, så länge de hålls åtskilda). 

Har inte ställt väckar´n på en månad - förutom då jag skulle på bröllop den 20 juli och skulle med bussen tidigt. Är inte så förtjust i väckarklockor. Detta ända sedan min mor fick nog en gång i min tidiga ungdom en morgon - då jag i vanlig ordning var en aningens svårväckt efter att inte haft vett att gå i säng i tid, ställde en sån där gammaldags väckarklocka, satte den intill mitt öra när den började ringa och jag höll på att ramla ur tvåvåningssängens övre slaf av ren förskräckelse. Men effektivt var det. Tog bättre än att hon skulle ha skrikit åt mig.

Nu är man i alla fall tillbaks på jobbarbanan, men med lite roliga saker att se fram emot i höst. En Stockholmsresa inkl. dop bl. a.





 De här två älsklingarna är lite sura dock för att matte inte är hemma hela dagarna och passar upp på dem.
 Men vi får leva på alla minnen från mysiga sommardagar. 

Amen.

~ L.



onsdag 14 augusti 2013

Fågelbadsmakeover.

Mitt gamla fågelbad som jag var för lat att ta in i vintras sprack. 
I stället för att kasta och köpa nytt limmade jag ihop det, rotade reda på ett gäng gamla överflödiga kaffefat, som jag slog sönder i lämpligt stora bitar och tillsammans med lite mosaikplattor i olika storlekar och färger fick jag till ett nytt fågelbad. 


Ja tyck he vart ganska fint!

~ L.

tisdag 13 augusti 2013

Humleskådning.

Sen i går har jag hittat tre humlor som,  av någon underlig anledning - fått för sig att ta ett dopp i ett av mina små vattenbad.

Senast i dag tack vare att Tjårven satt och spanade så koncentrerat på en av mina blommor. Trots att jag tömde glaset i går för att förhindra att det skulle hända igen så fanns det en liten ynka skvätt vatten i glaset - förmodligen p.g.a nattens skyfall och vem låg inte där och flöt om inte herr/fru humla. 
Tack och lov vid liv. Fick ut den ur glaset och upp på kanten av en av krukorna så den kunde sitta och torka en stund innan den flög iväg på fortsatt pollineringsrunda. 
 
 
Den jag plockade upp igår var lika blöt som en nybadad katt och fick sitta och putsa och torka sig länge och väl innan den till slut till min glädje flög iväg. 
 
Men det var helt fascinerande att titta på den när den satt där och tvättade och torkade sig. 





Förhoppningsvis undviker den fler sådan där badäventyr.
Kanske jag måste sätta upp små varningsskyltar. 

Men Glad blev Jag i alla fall att den flög iväg till slut torr (och ren). 


Hallelujaaa!!


~ L.

lördag 10 augusti 2013

Unnad.

Det är tack vare min prenumeration på DN. ´s helgbilagor jag har ynnesten att få läsa sådana här




Amen.

~ L.

Humlevyer.

Har haft glädjen att se flera humlor  flyga runt och "lukta" på mina blommor.
En dag hade jag 4-5 st samtidigt i balkonglådorna!

Jag försöker plantera sådana blommor som humlor gillar. Så att de får fortsätta leva. För utan humlor och bin inga blommor och växter. Utan blommor och växter ingen mat och inget liv.
Dessa små flygare som verkligen trotsar tyngdlagen är livsviktiga.






Fint att tänka att liten kan ha väldigt stor betydelse.



~ L.