Går fortfarande i väntans tider (nej, ingen bebis på gång).
Under dessa tider får jag lov att drömma mig bort
på väg mot äventyr där höften inte är ett problem utan jag kan
röra mig obehindrat.
Över berg och djupa dalar.
Över hav och sjö.
Att sitta längst ut på en klippa, dingla med benen och njuta av utsikter så häftiga
att de tar andan ur en.
Tack vare
kan jag verkligen känna motivationen för att
bli bättre.
Och som min väninna Carina L. brukar säga:
"He orn sä".
~L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar