Modig. Modigare.

Stina Wollter

~ L.

Virtuellt konstgalleri.

Jag har förmånen att kalla henne en riktig kompis.

Hon är viljestark och vacker. 

Och  fantastiskt duktig på att måla tavlor!!

 ~L.

Idag

är det sju år sedan.

Fortfarande svårt att fatta,

men universum hade nya planer för Dig och det är bara att gilla läget, 

även om jag inte förstår meningen med det alla gånger.

Jag är glad att jag fick lära känna dig och kalla 

Dig Min Vän.  

Frid syster från en annan moder.

~ L.

Med tankens kraft.

Snön kom och for.

Har passat på att ta ett par turer ut i skogen.

Skönt att bara gå där och rensa skallen.

Fick se en ekorre som satt alldeles vid spåret. 

Tyvärr kom det en gångare med stavar ångandes och den lille parveln flydde upp i ett träd. 

Passade även på att plocka lite blåbärsris att hänga på dörren.

 Försökte mig på en krans men hade ingen stomme, gav upp och det blev på detta viset istället. 

Lite som en grön kärve.

När jag gick därute bland träd och mossa stannade jag upp en stund och blundade, drog in den friska luften djupt i lungorna (det är gott om skägglav) och tänkte mig att jag 

stod däruppe hemma på fjället istället. 

Eftersom jag vackert får hålla mig hemmavid för nu känns det fantastiskt att med tankens kraft förflytta sig till de ställen man längtar till. 

Och tänker att jag om några månader kommer att kunna stå däruppe bland dvärgbjörk och fjälltoppar. På riktigt.

Amen.

~ L.

Kanske i en skog nära dig..

Kanske du hittar små magiska ting.

~ L.

Mississippi.

Det Vackra Södern var inte så vackert på 40-talet.

Som svart hade du inte mycket att säga till om och de inskränkta synsätten om lägre stående varelser var fortfarande djupt förankrade i Mississippi-deltats mylla.

Trots att slaveriet upphört många år tidigare.

Förväntar du dig en ljuv kärlekshistoria  under lummiga träd i solen och rosa filter 

 med lyckliga slut så är detta definitivt inget för dig.

Men vill Du ta del av en av de största skämmigheterna i den amerikanska historien 

ska du läsa denna bok.

 Word.

~ L.

Du måste lyssna.

Garmarna & Maxida Märak 

Mina Damer och Herrar.

~ L.

Från grått till vitt.

Det har varit mest grått och vått veckan som gick och min höft bråkade lite mer än vanligt. Kanske är vädret som gör det. 

Är dock inte synd om mig, då jag äntligen har fått besked om operation.

 Japp.

Jag kommer om 2-4 månader vara en av alla dom som går omkring med en reservdel i kroppen.  Känns  lite overkligt att efter all denna väntan ska det Äntligen Bli Av.

Har varken haft lust eller ork att sitta framför TV eller dator, istället har jag plöjt 3 böcker på 4 dagar. Har även hittat inspiration/materialet till årets julkort. Det är mycket klipp och klistra och jag är lite orolig för att något eller några av min fyrbente assistents  morrhår ska ryka då han gärna vill vara involverad i allt jag gör.

Annars har han mest suttit och spanat på alla vackra sidensvansar som suttit och mumsat bär i träden utanför fönstret. Så nära och ända så långt borta. Det märks att han också saknar Lisa. Han kan ligga och bara titta rakt fram och ser moloken ut. Även om de inte var bästa kompisar alla dagar så hade de varandra när jag inte var hemma. Han har ju aldrig varit ensam heller och nu märks det att han verkligen är en kille som vill ha sällskap. Så inom sinom tid ska jag skaffa en kompis åt honom, men för nu sörjer vi och minns vår kära gamla dam.
Som förhoppningsvis sitter på sin eviga blomsteräng och luktar på blommor
och njuter av solskenet.


Och här får vi njuta av att kung Bore har låtit vintern göra entré.

~ L.

Inte allom givet.

Jag är så otroligt lyckligt lottad som får bo i detta land. 

För jag kan röra mig fritt, prata fritt, köra bil om jag vill,  och välja Själv vem (och Om) jag vill gifta mig. 

Vilket inte är en självklarhet i andra delar av världen.  

Detta hindrar dock inte dessa fantastiska kvinnor/flickor att försöka 

förändra och kämpa för att få samma rättigheter.

Heja!!

~ L.

Fördelarna med en kollaps.

Att vara avdankad frånskild 44-årig rockstjärna vars nuvarande tillvaro tillbringas till största delen på ett ungkarlshotell med det icke-så- likt- originalet-namnet Versailles, vid en pool med två andra medelålders figurer som sett bättre dagar, och de största spelningarna numera är som trummis på bröllop är det kanske inte det liv Silver hade drömt om men men.

Som om det inte räckte för hans självömkan som redan ligger på lägsta nivå, ska hans exfru gifta om sig med en framgångsrik kirurg, den 18-åriga dottern (som han naturligtvis inte har den bästa relationen med) kommer och berättar att hon blivit på smällen på sitt första ligg.

 Så Silver får en stroke.

Ett spricka i aortaväggen måste opereras snarast
 (naturligtvis av exfruns blivande man)
om han ska överleva.

Fast Silver vill inte.

 Till sin familjs och vänners förvåning (och ilska), men då  han lider av svåraste graden av självömkan så tycker han inte har något liv värt att leva. På köpet (stroken) har han börjat säga högt vad han tror att han bara tänker - vilket inte alla
 blir så glada åt.

Hur det slutar?

Det får du läsa själv.

Och du får garanterat skratta på kuppen. 

~L.

Tulpanfeber.

Hett kärleksdrama anno 1600-tal i Amsterdam.
Den unga frun och den gamle rike gubben ska bli avporträtterad av en ung snygg målare.
Frun och målaren blir betuttade.
Den stackars pigan och hennes lover fiskargossen blir oförskyllt indragen i detta kärleksdrama av Shakespearska mått.
Förutom ovanstående karaktärer spelar en suput till målarassistent
  och en hett eftertraktad tulpanlök en stor roll i hur det hela slutar.

~ L.

Resa med lätt bagage.

Att öppna en bok är som att få följa med på en resa ut på okänt vatten.
Här får jag följa med på fler än en resa.
Man får möta intressanta personer som kan göra en oerhört
irriterad eller glad eller ledsen. Och en och annan fågel.

Tove Jansson är Så mycket mera än bara Mumin.

Nåjo. Nog är det så alltid.

~ L.

Marina.

 

Ännu en vacker berättelse från Carlos Ruiz Zafón där Du 

 får följa med på en resa in till Barcelona, staden med många ansikten och Òscar och Miranda, som  försöker ta reda på vem den gåtfulla kvinnan är, som vid samma tidpunkt varje månad besöker en grav vars sten endast pryds av en svart fjäril. 

Och jag har sagt det förut.

En dag ska jag resa dit till denna stad och vandra på de gator  och bese platser som det 

berättas så mycket spännande om. 

Och jag är säker på att jag kommer att skymta de två huvudpersonerna,

om jag tittar riktigt noga.

~ L.

Älskade Farsgubben.

Det känns som igår att du gav dig av på den där resan som ingen av oss levande kan följa med på, lika mycket som det känns som att det är en hel evighet sen. 

Men minnet av dig i hjärtat är lika starkt oavsett tidsperspektivet. 

Den enda skillnaden är att smärtan är inte lika intensiv varje gång jag tänker på dig.

Och eftersom du avskydde slips så skulle du inte ha fått en sån.

 Jag är så Stolt och Glad att jag kan kalla dig Min Pappa.

~L.

När man glömmer bort Sin Sång.

A friend is someone who knows your song,

 and sings it to you when you’ve forgotten it yourself."
                                                                              Alan Cohen

Tur att jag har gott om vänner som kan hjälpa mig ifall detta skulle hända. 

Det känns tryggt i hjärtat. 

~  L.

Konsten att skapa en tjej.

Att vara en okysst överviktig 14-årig tjej i en familj (där en värkbruten farsa  som oftast är full lever på minnen från fornstora dar om att leva på sin musik istället för att gå på bidrag och en morsa som ideligen blir gravid och man får dela rum med 3 av sina syskon), i en  fattig del av Wolverhampton i början på -90 talet kan säkert ses av många som dåliga odds här i livet. 

Men inte för Johanna Morrigan.

Hennes längtan efter att vara någon annan är så stark att hon bestämmer sig för att skapa en annan tjejversion av sig själv.  Nämligen Dolly Wilde. En tjej som killarna vill ha och vill kyssa. 

För är det något Johanna längtar efter så är det att bli kysst. 

Och få ett jobb där hon tjänar bra pengar. 

Om du har lätt för att dra fram skämskudden ska du inte läsa denna bok, som inte har någon som helst farstu när det kommer till hämningar. 

Men jag lovar dig 

att du kommer att få skratta så tårarna rinner samtidigt som du

 är full av beundran över det driv denna unga fröken har 

och att hon inte

 är det minsta rädd

 för att göra bort sig. 

~ L.

Vad gjorde du under kriget?

Alla som läser Aftonbladet har säkerligen ögnat igenom några av hans skildringar från olika oroligheter runt om i världen men inte lagt hans namn på minnet direkt. Även jag.

Sen 

när jag röjde i mina bokhyllor härom veckan och "hittade" denna bok (som någon vänlig själ gett mig för längesen och som jag stoppat in bland alla andra böcker och glömt bort), tänkte jag att det var dags att läsa den. 

Att sitta på balkongen  med en kopp kaffe i den sköna höstsolen med fågelkvitter och lövprassel som enda bakgrundsljud och läsa om alla dessa människor och platser som vi alla läst om på första sidan av kvällstidningarna kändes lite surrealistiskt. 

Massakern på Himmelska fridens torag, kriget i forna Jugoslavien,

 Iraks invasion av Kuwait, Albanien, Afghanistan m.fl.

Jag bor i ett land som inte varit i krig på över 200 år.  

Även om det finns en del knasgökar som skulle vilja skapa oreda, är det ingen risk att någon kuppar in sig och utropar vårt land till en diktatur och /eller får för sig att vi ska börja rensa ut folk som inte är som dom själva. 

Och jag kan säga vad jag tycker utan att jag blir hämtad mitt i natten

och ingen skulle veta vars jag tagit vägen. Eller att min familj skulle straffas för det jag sagt eller gjort för att kämpa för frihet.

Jag fattar aldrig hur folk orkar hata och lägger sån energi på att förtrycka andra bara för att de själva ska vara högsta hönset. Att vara så girig på makt så att man är beredd på att gå över lik. 

I alla fall, 

så tycker jag att alla borde ta sig en kaffetår (eller om du föredrar te) och sätta sig ner och läsa denna högst aktuella bok. 

Som är berättelser om människorna bakom alla de där rubrikerna. Som har/hade drömmar och hopp om en bättre framtid. Precis som Jag. Och Du. 

~ L.

Som ett paket på posten.

Häromdan fiskade jag upp dessa fyra böcker ur min brevlåda.

Det var min vän Jane som fått för sig att överraska mig och skickat ett paket bara för att 

hon tycker att jag är en bra kompis emellanåt (ja jag vet att jag skryter nu, men det måste man få göra ibland när nån säger att de gillar en).

Hon hade varit på loppis och fyndat ett gäng pocketar för några korvören och jag blev verkligen jätteglad, för de två i mitten har jag gått och funderat på att köpa. De två andra blev ju bonus. 

Bara att sätta igång och läsa! 

~ L.

Söndagsro.

När jag tittar ut genom fönstret 

ser jag att träden har nästan tappat alla sina löv och det blåser.

Himlen är grå och gatorna våta av nattens regn.

Tänder ljuset  i vardagsrumsfönstret.

Av grannarna hörs det nästan ingenting.

Dricker mitt morgonkaffe och i bakgrunden hörs P4.

Tjårven ligger och slumrar på massagebänken.

 

Tror alla skulle behöva "ta lite höst" i sitt liv.

Dvs stanna upp och bara vara nu.

Utan att fundera så mycket på vad som varit och vad som komma skall. 

Har äntligen fått en tid på ortopeden, så att göra min dagliga träning  känns ännu mera meningsfull. Att det lilla jag kan göra leder till något större och bättre så småningom. 

Jag hoppas att Du får lite söndagsro också.

Sätt på någon vacker musik som du tycker om och tänd ett ljus.

Drick en kopp te/kaffe och njut.

~L.

Min lille charmör.

 

Jag blir fortfarande gråtfärdig av saknad, när jag går ut på balkongen och

 upptäcker att fröken L. inte ligger i solen på sin vanliga plats.  

Att varje morgon inte öppna balkongdörren för att hon vill gå ut och vädra pälsen oavsett väder.

Men sakta har den här "lille" krabaten börjat anpassa sig till en tillvaro utan sin "bråkarkompis" (dvs. han som muckade med henne för det mesta, fast ibland så dängde hon till honom 

med tassen så han blev alldeles paff).

Han har legat på de ställen hon har legat på - förutom bredvid mig på högersida huvudkudden. Tills häromnatten. Då kom han och la sig. Han har sörjt henne precis som jag och första kvällen så låg han och höll fast sig med båda tassarna i hörnet på massagebordet och hängde med huvudet. Kan en katt se moloken ut så var det då. 

Han har heller inte velat gå ut på balkongen för att hon inte fanns där som hon brukar, men för en vecka sen hade han satt sig på samma plats som hon brukade ligga på i solen. Sedan lade han sig där och låg länge. 

Jag är glad att jag har honom att komma hem till,  det är ett enormt tomrum efter lilla fröken. 

Men jag och Tjårven försöker trösta varandra så gott vi kan.  

Och så länge vi har varandra så känns det inte helt hopplöst.

Tack för det Min lille charmör.

~L.

Fotokonst.

Om Du som Jag 

Gillar häftiga bilder och historia 

Är Rebecca Bathory´s fotografier  nåt för dig!

 

~ L.

Gott på laxen.

Tänkte jag skulle försöka bli lite smartare (plötsligt en dag kan det ju hända), och åt lax häromdagen. Gillar att göra det enkelt för mig så jag rörde ihop:

4-5 st soltorkade tomater i marinad som du klipper ner till små bitar.

2 msk Philadelfiaost 

2 msk Créme fraiche

1 tsk Sambal oelek

1 tsk ingefärspulver

lite salt och grovmalen saltpeppar.

Har du persilja hemma släng i det också. 

Rör om mumman släng det på det på 2 portioner lax och in i ugnen på grill, 200 grader i 20 minuter ca eller tills laxen är helt genomgräddad.

Till detta serverade jag ugnsrostade morötter, rödbetor och pären.

Enkelt. Det jobbigaste är  att skala pären allt annat går som gerschwint. =) 

~L.

Man har tur.

Helgen har gått i solens tecken och sista fönstret är putsat så när det är dags för julstjärnan kan man hänga upp den utan att skämmas. 

Det är en veckan nu sen min älskade fröken L fick tassa vidare och fortfarande så vill hjärtat krympa ihop och tårarna komma när jag går ut på balkongen och hon inte ligger i solen och sover på filten  som vanligt. Fast efter att ha undvikit att vara ute på balkongen så mycket sedan hans (Tjårvens) compadrina försvann fick jag till min glädje se honom ligga 

på hennes filt i lördags.

Ny generation men hennes minne lever Alltid kvar. 

Förutom en gofika på en av Sveriges största second hand shop med frk C, fick jag igår besök av fina Karolina som läser till sjukgymnast. Hon har lärt sig akupunktur och behövde en försökskanin och jag ställde villigt upp. Jag är verkligen stolt över att få känna denna fröken. 

Finns inte ett ont ben i hennes kropp (fast hon kan vara riktigt busig). Hon är klok som en bok och man blir alltid Glad i hennes sällskap.

Som tack för att hon gav mig akupunktur (ja jag överlevde och kan berätta att hon kommer bli duktig på det hon ska jobba med) bjöd jag på nybakade bullar med vanilj.

Mitt i detta besök kom en av mina andra solstrålar förbi för att byta till sig nya böcker  om Rutan och Nelson. Har nämligen fått frk Lippe att börja läsa om dessa två.

Helgen avslutades på bästa sätt med senaste avsnittet av Bron och Homeland. 

Man hade tur med både väder och sällskapet den här helgen helt enkelt. 

Amen. 

~ L.

Låt den rätte komma in.

Bättre sent än aldrig.

Har aldrig varit någon fan av böcker eller filmer/serier som handlar om vampyrer eller zombies. Tycker världen kan vara otäck nog som den är ändå utan att den skulle befolkas av blodtörstiga och/eller hjärnätande odöda. Fast nu när jag ändå hade denna bok i min bokhylla - utan att jag visste om det (ibland är folk snälla och donerar böcker till mig),  var det ju lika bra att läsa den.


Jag kan förstå att den blev populär, fick priser och blev filmad.
Trots all brutal blodtörstighet  har den en hel del humor och jag, som är uppväxt på det glada 80-talet,  känner igen mycket av det som beskrivs- förutom att jag slapp vampyrerna.


Så är du less på att läsa kärleksromaner och vill vidga din litterära horisont ska du släppa in denna bok över tröskeln.

~ L.

Sov i Ro Min Älskade Prinsessa.

Denna min

 allra  finaste, modigaste och klokaste lilla fröken

 har lämnat oss

 i stor sorg och saknad efter ett långt (och förhoppningsvis lyckligt) liv,

 efter att de senaste två månaderna tappat i vikt och börjat kissa lite här var och
hon blev lättare än en fjäder och innan hennes värdighet fullständigt skulle tappas och hon hade slutat tvätta sig och kunna röra sig ordentligt kändes det inte mer än rätt att låta henne tassa vidare till katthimlen.

Hon lämnar ett enormt tomrum efter sig så liten hon var.

 Hon hade mycket integritet och modig som få.

Jag är Så Tacksam att jag  fick vara hennes vapendragare i nästan 12 år.
Hade äran att bli adopterad av henne när hon fyllt 3 år.

Jag hoppas hon fortsatt får massor av kärlek dit hon begett sig
och
att hon får sitta på en blomsteräng i solsken och bara lukta på blommorna
 utan att bli störd av
 nån jobbig tonårig  kattkille.

Hon får nu vila i en skogsglänta som har sol hela dagen.

Fröken Lisa

2001 - 2015

Du Fattas Oss!

~ L. 

Äntligen!

En nobelpristagare i litteratur som JAG faktiskt har läst! 

Svetlana Aleksijevitj

blev årets lyckliga vinnare av detta eftertraktade pris.  

Och hon är verkligen värd det.

~L.

Fortsätter att drömma.

Går fortfarande i väntans tider (nej, ingen bebis på gång).

Under dessa tider får jag lov att drömma mig bort 

på väg mot äventyr där höften inte är ett problem utan jag kan 

röra mig obehindrat.

Över berg och djupa dalar.

Över hav och sjö.

Att sitta längst ut på en klippa, dingla med benen och njuta av utsikter så häftiga 

att de tar andan ur en. 

Tack vare

  dessa äventyrares fantastiska bilder

kan jag verkligen känna motivationen för att 

bli bättre.

Och som min väninna Carina L. brukar säga:

"He orn sä".

~L.

What a wonderful world.

I en tid

när vi varje dag möts av nyheter om miljöförstöring och allehanda annat elände

känns det skönt att få vila ögonen på dessa bilder av en värld

som vi (åtminstone jag) önskade var allenarådande.

Fri från miljöförstöring, troféjakt, djurplågeri och all annan skit som vi männskobarn
 har spridit omkring oss.

~ L.

Hur man hanterar vägtroll.

 Lindsey Swift från Barnsley, England, var ute på en joggingtur när hon  blev häcklad 

 av en herre vit van som passerade som tyckte att hon var så fet.

Hon har nu gett detta vägtroll på hjul

 svar på tal.

Touché säger jag bara!

~ L.

        

Rörande framtidsplaner.

 

Fredagseftermiddagen står för dörren och solen skiner utanför fönstret.

Träffade farbror doktorn (eller farbror och farbror, han är yngre än jag) igår, och det var inge annat göra än förlänga sjukskrivningen i väntan på ortopeden.

Just nu kör jag kärringgympa då jag är väldigt begränsad i min rörelseförmåga.

Eller som min kompis Erika sa; " du är inget att ha när det brinner va?" 

Men Gott Folk,

när jag väl kommer på banan igen - för det räknar jag med, 

ska jag jädrar dansa så det ryker om fotsulorna.  

En riktig Dancing Queen.

Amen.

Min Mormor.

Signe hade namnsdag igår. 

Hon lever inte längre, men om hon hade gjort det så skulle hon ha hunnit få brev från kungen.

104 år hade hon nämligen blivit detta år om hon hade levat.

När folk frågade henne hur gammal hon var brukade hon svara;

 " jag är född -11 sen får du räkna själv!".

Min relation till mormor var inte helt komplikationsfri, och tyvärr fick hon Alzheimers så de sista åren var det inte mycket som var klart, förutom att hon i klara toner kunde sjunga en sång av en Donald Bergagård utan att snubbla på orden en endaste gång. 

När hon var 11 år dog hennes mamma i TBC.
Kvar blev mormor med sina många syskon (de var inalles 11 styckna varav 1 dog i späd ålder, en dödfödd i 8:e månaden, och en blev vådaskjuten av en av sina bröder) och pappan och bodde i det närmaste väglöst land i en timrad stuga bland fjällvärldens vidder.
Den yngste var 2 år och när det var dags att göra rekryten i Gumboda  och han fick permis vägrade han åka dit igen, blev tvångshämtad och det slutade med att han
 hamnade på det hispan.
 Men det är en annan tragisk historia.

Min mormor var strängt religiös (vilket många gånger ledde till heta konflikter med mina föräldrar som gillade att vara ute på dans och var festligt folk), och de sista tio åren hon levde - efter att jag avverkat tandställningar och hållit efter mina gaddar så de var jämna och fina, började kommentera att jag Måste Ha Löständer varje gång
 vi sågs- " för sä fina tändren kunn ingen männisch ha!"   -  blev jag rätt less på att dementera och svarade jag till slut att :"Jag kunde svära på bibeln att det var mina egna tänder" - i tron att detta skulle få tyst på tanten.

Men icke.

Istället hötte hon med fingret (hon mätte ca 152 cm i strumplästen- alltså 10 cm kortare än mig) och sa: "Gud ser och han vet att du ljuger!".
 
Och så var det ofta, hon hade - trots ökande demens, oftast så fyndiga svar på tal att man fick verkligen hålla sig för skratt för att hon inte skulle bli förnärmad.
Eller sa hon bara: '"nå vet ja de nå! " , när man svarade på något hon frågade (ofta vems jänta man var osv).


Så jag gav upp att försöka neka till mina "löständer". Men, när hon dog ( hon sa: "ja lev tills ja ä 90 sen dö ja!" och så blev det. 1,5 månad efter att hon fyllt 90 ( hon sjöng sin Donald B låt då också) dog hon), så passade jag på när jag skulle ta farväl framme vid kistan:
- " Nu mormor kan vår att Herre tala om att jag Inte Har Löständer!"

Och jag kan höra henne nånstans där från ovan förnärmat säga:

"Nå vet ja de nå!"

~ L.

Hur lång är preskiberingstiden för parkeringsböter?

Ni som ser Hela England bakar vet vem Sue Perkins är.
Hon har även ett twitterkonto som är värt att kolla upp.

För er - liksom mig, gillar engelsk humor.


Have a Nice Day Y´all!!

~L.

Sköna typer i mitt sommarvardagsrum.

Den här fagra tösen gjorde mig tillsammans med 4 andra sköna typer sällskap i mitt sommarvardagsrum (dvs min balkong) i lördags.

Förutom att hon är jädrans snygg och trevlig är hon en duktig jägare, och generös som hon är, hade hon med sig en finfin älgfilé (gissa om mina två fyrfota sambos satt i köket och dreglade) som vi helgrillade och åt tillsammans med ugnsrostade rotsaker, paprika och tomater.

En av de andra sköna typerna hade med sig marshmallows, så till efterrätt blev det att grillade vi dessa. Har faktiskt aldrig gjort det förut men Så Gott!!

Där satt vi sedan inlindade i filtar och tröjor i ledlampors  & mina  ljuslyktors sken och myste tills klockan nästan närmade sig midnatt.
Och
Med sådana här vänner kan man faktiskt glömma bort att man för närvarande
befinner sig i ett ganska begränsat rörelseutrymme.

Namaste!

~ L.

Vägen mot Bålberget.

HÄR BRANN HÄXOR 1675
KVINNOR DOG
MÄN DÖMDE
TIDENS TRO
DRABBAR MÄNNISKAN

Detta ovanstående står skrivet på en stor minnessten rest på Bålberget
 för de
71 personer som miste livet 
i den största massavrättning i Sveriges historia.

Jag vet, det verkar helt ofattbart.
Jag har själv stått däruppe på det där berget, framför den där stenen
 tillsammans
med min brorsdotter Karin och försökt
ta in det fasansfulla som hände för 340 år sedan.

Att sen få läsa Therése Söderlinds Vägen mot Bålberget, där hon
ger liv åt de kvinnor och män som levde på den tiden, är verkligen som om att
 jag vore där och ser allt utspela sig framför mig.
 

Att födas som kvinna i en tid då hon i det närmaste var rättslös och utelämnad åt en make (eller husbonde eller far) som kanske misshandlade både sin fru och barn - och värre en så,
 begick incest.
Att du som kvinna/hustru/mor inte hade så mycket att sätta emot när sådant skedde.
Eller om någon var avundsjuk/svartsjuk på dig så kunde man jävlas genom att anklaga dig för att vara häxa utan att förstå följderna.

 Parallellt får vi följa nutida (fiktiva) ättlingar till några av de som drabbades  och hur de kan tänkas ha påverkats av det som skedde 1675.


Therése har dessutom vävt in berättelser om dåtidens skrockfullhet och hur människors fantasi kunde skena iväg rejält och få horribla följder. Händelser som du och jag skulle ha helt naturliga förklaringar till och inte vara ett dugg rädda för att det rörde vare sig om
 Guds straff eller djävulens påhitt.


Observera att Vägen mot Bålberget  är en blandning av fiktion och verkliga händelser.
Men ett är säkert. Det är På Riktigt att vi människors rädslor och fantasier kan
få katastrofala följder.
 Då som Nu.

~ L.

Seriedeckerska.

Jag hör inte till den stora skara som när sommaren kommer laddar mina lata läsardagar med ideligen deckarböcker.

(Har aldrig läst vare sig Mankell, Guillou eller herr G  W och kommer icket göra det heller).

Men nu har jag plöjt fyra På Raken.

 Av samma författarinna. 

 

Elly Griffiths otippade hjältinna, den forensiska arkeologen Ruth - boendes ensligt vid Norfolks kust i ett litet hus, tillsammans med sin lilla dotter och katten Flint, hamnar i den ena galna mordgåtan efter den andra tillsammans med en Kommissarie Nelson (inte helt utan invecklingar, men vill du veta mer får du läsa själv). 

Förutom Rutan och Nelson får vi lära känna en druid vid namn Cathbad och ett gäng andra intressanta personligheter. 

Griffiths har hittills skrivit 7 böcker om denna Ruth.  Ett tips är att börja med första boken, Flickan under jorden, för karaktärerna utvecklas så mycket för varje berättelse. 

 

Nä, nu har jag inte tid att sitta här.  Jag måste få tag i de 3 böcker jag inte läst än.

 

~ L

Hyllning till en riktig Lejonkung.

Ingen med tillgång till någon form av nyhetsflöde kan ha undgått den majestätiske Cecil 

och dennes tragiske öde till följd av en skjutkåt tandläkare från USA. 

Nu har den fantastiske tecknaren Aaron Blaise - som tecknade Lejonkungen, 

en fantastisk hyllning till den riktiga Lejonkungen Cecil.

Majestätiskt.

Det är precis vad det är. 

~ L.

I skymningen sjunger koltrasten.

Tre Trasiga människor i en trappuppgång. 

Som alla Tre behöver en Massa Kärlek.

Och Varandra.

Bra upplägg för en fantastisk berättelse.

Men ( som Tony Irving brukar säga), 

det blir för mycket förutsägbart kliché.

Läs någon av hennes andra böcker istället

~ L.

Logiskt tänkande.

How could we have ever believed that it was a good idea to grow our food with poisons? 

— Jane Goodall, Harvest for Hope

~ L.

Den här killen.

kan verkligen konsten

att fotografera.

Inget för trångsynta. 

~ L.

Konsten att höra ett hjärtslag.

Alla kärlekshistorier är inte som en amerikansk klichéfilm.

Tack Jan-Philipp Sendker för det.

Ni andra som vill ha det klichéiga alternativet, läs en Barbara Cartland roman istället.

~ L.

Igår.

Var det 4 år sedan.

Vi ett gäng lyckliga tjejer som firade möhippa för en kompis som skulle gifta sig.

Samtidigt som vi simmade omkring i denna vackra idyll ovetandes om de 100 - tals ungdomar som kämpade för sina liv på en ö i grannlandet.

Vi som inte var där kommer aldrig någonsin att förstå den skräck de upplevde.

Men den här bilden, som jag tog den kvällen,  kommer för alltid att påminna mig om

den där känslan av vanmakt och ilska när vi dagen efter fick vetskap om allt de där hemska som skedde därborta.

~ L.

Vackert på Djupet.

Den här fröken 

hon kan verkligen konsten att ta bilder som 

inte bara är vackra på ytan 

utan även på djupet.

 

~ L.

Alkemistens dotter.

Sverige Anno 1800-tal.

Fröken Drakenstierna har fötts med enda uppdrag här på jorden.

Nämligen att förinta densamma.
 

Om du inte är kräsmagad (Anckarströms avrättning väldigt detaljerad återberättad och diverse andra otrevliga blodsutgjutelser), och gillar alkemins mysterier så varsågod och läs.

~ L.

Oceanen vid vägens slut.

Om du.

Som Jag.

 

Har fantasi nog att tro att 

En Hel Ocean 

Faktiskt kan rymmas i en 10 liters hink.

Då är detta en bok

 För Dig.

~ L.

Stuglängt.

Har tagit min dagliga promenad till brorsan för att kolla posten och blommorna.

När jag traskar hem igen öser regnet ner över mig och bäst vad det är får jag
en enorm stuglängtan.
Att få åka till en fjällstuga, fiska lite, göra upp eld i kaminen/öppna spisen,
koka kaffe i "sotupanna" och känna värmen sprida sig i kropp och stuga samtidigt som jag hör ljudet av regnet som smattrar mot tag och fönster.
Karva lite torkat renkött och ha i det nykokade kaffet. Kanske en tunnbrödsmörgås till.

Man sover Så Gott i en fjällstuga.
Myggen får man mota med en sån där grön spiral och beckolja.

Men.
Eftersom min kropp och jag inte riktigt är överens för tillfället får jag fortsätta längta.
Klarar inte av att sitta någon längre bit i en bil eller buss för tillfället får jag
 hålla mig hemmavid. 

Tack och lov har jag med hjälp av brorsan m. fru fått ordning på balkongen. När det blir lite skymning (bor ju i den del av landet där det aldrig blir mörkt sommartid), tänds min fina nya utebelysning och jag kan sitta där och längta mig bort att någon annanstans.

I en stuga.
I fjälls.

~ L.

I kroppen min.

Jag Hoppas verkligen att Du -  på din resa genom rymden,
Fått svar på Alla de frågor du hade.

 ~ L.

Sofie Scholls korta liv.

Men allt annat än ett meningslöst liv.

För

Den här tjejen - endast 21 år gammal, vågade tillsammans med sin 3 år äldre bror och en vän, livet för att få folk i Tyskland under andra världskriget att vakna upp och börja kämpa mot Hitler och hans regim.

Med hjälp av flygblad som nådde till och med Norge!

~L.

Se blomman.

Kerstin Ekman är inte bara en författare av otroliga berättelser. 

Hon är även en hängiven amatörbotanist.

Tillsammans med Gunnar Eriksson 

 har hon skrivit en bok om deras  vandringar  (var för sig och tillsammans)  i skog och fjäll och fantastiska berättelser om alla dessa botaniker som gått före. Inte bara en viss herr Linné -  utan en mängd andra blomsterälskande som tjavat land och rike runt, över stock och sten - för att leta upp små och stora växter. I en tid när det inte fanns goretex -kängor, skavsårsplåster, och/eller vandringskläder som andas och så vidare.  Och Faktiskt. Det är ett och annat fruntimmer som hör till denna tappra skara.  Men som det sällan pratas högt om. Som vanligt skulle jag väl kanske tillägga. Och gör det.

Är du en betongblomma som avskyr att vistas någon annanstans än bland höghus och asfalt är inte denna en bok för dig, men Du som vill veta mer om Sveriges botaniska historia och kanske ett och annat namn på en växt som du sett ofta nära dig och icket haft en susning om vad den kan tänkas heta så kommer du att tycka om denna verbala vandring bland blomster och blader och med på vägen får vi oss en stor dos av sådant som hur skalder - såväl kvinns som mäns - har upplevt vår vackra natur.

~L.

Hellre regn än krig.

Ute strilar regnet ner för fönstren och  man ser inte hur skitiga fönster jag har.
Borta är de varma dagarna midsommarhelgen bjöd på med många timmar på balkongen.
I väntan på den nya högen med böcker från Adlibris ska dyka upp har jag börjat läsa böcker som jag fått/lånat som legat och väntat i bokhyllan på att bli lästa.
Jag har ju en aningens begränsad rörlighet så det är bra att hjärnan i alla fall får stimulans.

I övrigt så tar jag hellre regnet än den hemska värmeböljan i Pakistan där folk dör i mängd.

 När
 jag  lyssnar på den fantastiska  Terese Christiansson `s sommarprat i P1 så tycker jag att regniga dagar är en piss  (ursäkta franskan)  i oceanen jämfört med det elände hon har fått bevittna som utrikeskorre i länder som Afghanistan och Gaza.
Hon gör dessa reportage med livet som insats. För att i hopp om att vi som lever i en fredlig avkrok av världen lyssna på det hon och alla andra dessa modiga journalister har att berätta och att vi kan hjälpa till på något sätt.

Jag hade ingen aning om vem hon var när hon började prata idag. Nu kommer jag att berätta för alla jag känner (och för den delen inte känner ) om denna fantastiska kvinna!
Jag
kommer att kolla upp det hon har skrivit hittills och hädanefter hålla koll på det hon gör.

För det hon sysslar med är äkta Girl Power!

Amen.

~ L.

Kärlekens är dödens motsats.

För ett par år sedan fick jag en bok i födelsedagspresent av min fina vän Louise.

Den har legat i min bokhylla sen dess utan att bli läst. 

Jag har flera gånger tänkt att börja, men sen har jag ändrat mig och börjat läsa något annat.

Nu när jag haltar omkring hemma och i brist på andra böcker fick jag ändan ur. 

Det är en av de vackraste och smärtsammaste kärlekshistorier jag läst. Skriven av Roberto Saviano - mest känd för sin bok Gomorra (som jag inte heller har läst).

I alla fall, en ung italiensk flicka vars pojkvän, i arbetslöshetens Italien, tar värvning för att de ska ha råd att gifta sig, åker till Afghanistan och tyvärr sprängd i luften.

Hur hanterar man en sådan sorg? 

När man står där på tröskeln till livet och allt ska vara så ljust och vackert och glatt?

Och istället sitter där med bröllopsinbjudningarna som du aldrig får skicka ut.

Gör inte som jag och vänta flera år med att läsa den. 

Tack Fina Louise för att du gav mig denna berättelse!

~ L.

Färgrann pippi.

Ibland önskar jag att min kamera skulle ha värsta objektivet eller att jag kunde vara bättre bevandrad i att riktigt fina närbilder (inte bara blommor och humlor vill säga). 

Då hade denna bild kunnat ge bättre rättvisa åt den färgranna pippin som huserade i trädet utanför mitt vardagsrumsfönster. Har lyckats luska ut att det är en grönsiska. Jag borde ju - född vid foten utav ett fjäll och föräldrar som hade skogen som sitt andra hem, ha koll på det här med fågelsorter och deras läten men skamligt nog har jag inte det. Men det tar sig!

Den är så otroligt vacker!
Och enligt mina två fyrfota sambos säkerligen en riktig mumsig stek.

Tur att det är en glasruta emellan och ett par meter bort. Så att jag får fortsätta beundra den och njuta av dess vackra sång tidiga mornar.

~ L.

Midsommar med fröken Selma.

Det blev sol och värme till slut.

Och tillsammans med mina två fyrbenta sambos och fröken Selma njöt jag 

av Midsommarens intåg och uttåg på min "nya" balkong.

Borta är kyrkbänken. 

Den har fått ett nytt liv ute vid havet, vid en vacker röd knuttimrad stugas gavel.

Där den ser ut som den stått  i all evigheter. Tror den kommer att trivas.

Det blev ett stort tomrum efter den, men inte negativt sett. 

Har fått mera "rymd" efter en rejäl ommöblering och nytt golv som är betydligt lättare att  hålla efter.

En som bryr sig föga om detta är fröken Lisa. Hon är bara glad att sommar´n är kommen och hon äntligen får sitta och lukta på blommorna samt ligga och slumra gott på utesoffan. 

Nytt för i år är lite solcellslampor. 

Har satt en i en gammal lampglaskupa som jag tagit hemifrån. Tror det kommer att bli ett vackert sken när det blir lite skummare kvällar.  

Hann med att läsa fröken Selmas två sista berättelser, som handlar om Löwensköldska ättens jämmer och ve i 1800-talets Värmland, samt fortsättningen som handlar om Anna Svärd. En dalkulla som är gårdfarihandlerska och har oturen att råka på den unge fagre Karl-Artur, överste-son och prästämne som är en riktig självcentrerad skitstövel. Som erbjuder henne giftermål på stående fot (Du får själv läsa hur detta gick till)!!  Det skulle kanske ha gått bra om inte organist frun Thea gick och trånade i lönndom efter Karl-Artur och ställde till djävulskap i smyg för att få rå om karl´n själv.  Tro inte att det var tråkigare kärleksdraman förr!  Ej heller att fröken Selma var någon liten tråkig sagotant!

 Nåväl,

Jag hoppas din/er Midsommarhelg var lagom dramatisk och fylld med trevligt sällskap, god mat & dryck och bra väder!

Och kanske en och annan spännande berättelse i bokform.

~ L.

Uppladdning och naturliga intryck.

Näst sista helgen i maj

 åkte jag, brorsan m fru och kära mor upp till fjälls för att fixa lite grejor och bara allmänt njuta av vackra vyer, frisk luft och ladda batterierna. 

På fjällsluttningarna låg snön fortfarande kvar i mängd vilket resulterade i att en del fåglar -som brukar häcka lite längre upp ovanför trädgränsen, mellanlandade på vår lägda istället i väntan på snöfria fjällvidder. 

Och det var inte bara en eller två fåglar som landade, det var cirkus närmare hundratalet. 

Den ena var inte svår att ta igen på det säregna lätet; nämligen storspoven. Den andra var desto knivigare att få kläm på. Men efter en hel del googlande på svartvita fjällfåglar så fick vi ett resultat; Lavskrika. 

Det var en fantastisk vy att ha alla dessa fåglar på lägdan i full fart med att kurtisera sina respektive. Allt detta medans jag grillade en massa gotter på lördagskvällen. Fast min svägerska var inte lika nöjd när det var sovdags och hon hade en kärlekskrank lavskrika utanför fönstret som kilade fram och tillbaka och kvittrade ut sin kärlekslängtan.

Solen lyste större delen av tiden med sin frånvaro. Förutom när vi skulle och besöka kyrkogården för att göra vårfint och ställa ut krukan med nya taklökar på pappas grav. 

Annars regnade det och blåste mestadels. 

Förutom rikt fågelliv på tomten hade vi besök av fru älg som höll sig i och i närheten av byn. Förmodligen för att slippa bli uppäten av herr björn som vaknat och uppehöll sig i skogarna runt byn. 

Sent på lördagskvällen såg vi en stor vit hare skutta in i skogen på ovansidan vägen. 

Och

 på vägen hem till stan såg vi förmodligen en mindre björn försvinna in i buskarna vid vägrenen.  

Sånt får man inte uppleva i en storstad när vintern övergår i vår.

~ L.