I morse satt jag i lite drygt 45 minuter på första parkett på flygplatsparkeringen och väntade på min käre bror med fru som skulle återvända från sin första barnfria utlandssemester på 25 år. Under dessa 45 minuter fick man verkligen se hur mänskligheten beter sig som egoister. Som om dom vore ensamma i hela universum om att hämta och lämna folk som kom eller for med flyget. Ingen jävla ordning alls. Och höjden av lathet. Man parkerade mitt i körfältet fastän det stod bilar bakom och väntade. Man kom från "fel" håll och tyckte att har man en stor fet dyr bil då kan man ju köra hur fan som helst. Och man då tydligen har nån sorts förkörsrätt. Sen breder man ut sig med hela sitt anhang och traskar mitt i vägen där bilar ska köra.
Är kanske inte så konstigt att vi aldrig har fred här på jorden då varenda jävel tror sig vara den enda som ska nånstans? Och att man därmed inte Behöver Se Sig För och Visa Hänsyn. Var ju ett under att det inte blev några krockar eller påkörningar av fotgängare.
Gick förbi en kille som hämtat sin flickvän (förmodar jag), han sa att " jag står lite längre bort - orkar fan inte kriga om att stå först". Tänk om alla tänkte så?
Samma sak på andra större parkeringar, folk är så förbaskat lat att skulle det gå skulle man helst säkert vilja kunna köra in ända in i butiken.
Drive in - inlämning kanske vore nåt? Då behöver man inte kliva ur bilen och slipper gå längre än nödvändigt. För det kan ju vara farligt att måsta röra på sig. Och hur skulle man må om man nån gång lämnade företräde till någon annan medmänniska och insåg att man hinner ändå dit man ska.
Och det där fruntimret i en blå Nissan Bluebird med registreringsnumret jag nu tyvärr har glömt. Dig skulle jag vilja ge en liten lektion i trafikskyltar. För vad jag såg så var det ingen i ditt sällskap som verkade handikappad - men likt förbannat så parkerade du längst ut på en handikappsparkering. Skämmes i Kvadrat!
~ L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar