Fick ikväll se en film som jag längelänge velat se. Kautokeino - upproret. Har läst om det en hel del och tänkte se den på bio men den gick då inte länge. Och jag blev inte besviken. Den där surhandlarn Ruth och hans gäng var sannerligen inga glada gossar. Ej heller särskilt trevliga heller för den delen. Liksom fegprästen. Snacka om klubben för inbördes beundran. Att åklagarn dessutom var svåger med surhandlarn. Ordet jävighet fanns tydligen inte på den tiden.
Man vet ju hur det slutade - men det var verkligen vackert berättat. Och Mari Boines underbara musik på slutet.
O ja.
~ L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar