Spill.

Har just slagit igen pärmarna efter att ha läst sista ordet i Sigrid Combüchens Augustprisbelönta bok Spill. 

Allt detta börjar med att författaren  en dag får ett brev av denna Hedwig, sedan hon sett ett foto av sig och sin familj i en bok som Sigrid Combüchen tidigare skrivit.

Att följa Hedwig (- eller Hedda som hon kallas i vardagligt tal), på hennes resa från Lund som enda dotter av fyra barn under tjugotalets början, till Stockholm är onekligen spännande.  Hedda gick ut med högsta betyg, men då hon är just en Hon, så förväntas det av henne att stanna hemma och stötta modern och den väldigt egocentrerade fadern (som när man tror att han är döende i cancer visar sig lida av inget annat än laktosintolerans), när hennes yngste bror Åke blir sjuk i just cancer.

Men Hedda har trots allt - pga hennes "fina handlag",  fått anmäla sig en ettårig kurs i tillskärning och handlag på Tillskärarakademien, driven av en fru Borg-White. Kan ju komma till användning i hushållet sen tänker man. Hon blir inackorderad hos en inte så släktvänlig och rätt så excentrisk faster till hennes pappa. Då är Hedda 19 år.

Hon inleder ett hemligt förhållande med den 13 äldre Luigi. En vän till hennes bror Tom.

Att vara 19 år och ung kvinna i slutet på 1920- talet är ingen lek och det förväntas att man som flicka sätter plikten framförallt. Att man ska sätta sitt eget liv på stickspår för att alltid ställa upp för familjen. Detta särskilt i den övre medelklassen där Hedda är uppvuxen. Spelar ingen roll att man har ett läshuvud.

Sigrid C kallar sin bok en Damroman - som en känga till Georg Brandes för dennes  kommentar till Victoria Benedictsson för hennes Fru Marianne. Rätt tänkt, för det är onekligen en av de mest berörande böcker jag läst på länge skriven av en svensk författarinna. Den innehåller allt; Skandaler, familjedraman, vackra naturskildringar, beskrivingar av den tidens epok, och inte minst även en och annan erotisk skildring som en och annan dam skulle rodna av att läsa.........


~ L