Även i denna berättelse så spelar De glömda böckernas kammare en central roll och om att skriva besjälade böcker. Både på gott och ont.
Men trots utsikterna om ett långtifrån lyckligt slut så kan man inte sluta läsa. För det är verkligen så, att man vet inte hur det kommer att sluta.
Och jag kan då säga en sak, att dom som håller på och svamlar om att den fysiska boken är ett utdöende fenomen och läsplattor är the shit, kan ta och stoppa upp sina läsplattor där solen inte skiner. För jag vill kunna gå på biblioteket eller bokaffärer och känna och läsa på bokryggar. Nötta sidor som visar att det är en välläst bok:
Det här stället är ett mysterium. Ett tempel. Varje bok, varje volym du ser här är besjälad. Besjälad av den som en gång skrev boken, av alla som har läst den, levt sig in i den och drömt om den. För var gång en bok byter ägare, för var gång som en ny läsare låter sin blick glida framöver sidorna i den, växer sig bokens själ allt stackare. Böcker som ingen längre minns, böcker som har gått vilse i tiden, de lever vidare här i väntan på att en dag få hamna i händerna på en ny läsare, en ny själ...Gör om det med en sån där elektronisk bokmojäng om du kan.
~ L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar