tisdag 10 april 2012

Säg jag ingenting så har jag ingenting sagt.

Whoever woke me up





Några minuter strax före kl 2 natten mot söndag, då jag vaknade av att telefonen ringde. 
Sov så hårt och fattade inte riktigt vad som lät först, sen hann det rusa en hel del tankar genom min übertrötta hjärna att nu hade det hänt morsan någe hemskt osv osv osv.
Som tur var hann jag inte svara,  för hade jag hunnit svara så hade jag sagt en 
hel del otrevliga saker.
Lyssnade av telefonsvararen och hörde då att det var en s.k. vän till fyllekaja som ringde ett riktigt fjortissamtal.

Sen tog det över två timmar innan jag var så somna om igen. För att vakna mer än halvers medvetslös när väckarn började väsnas så där 10 minuter i 6.
Jobbade delad tur och förmiddagen gick i töcknets tecken.
Tack och lov kunde jag åka hem och sova 2 timmar så jag var lite mera med när det var dags för pass nummer två.

Att en del människor är så små inombords att dom måste söka bekräftelse på sina vänners bekostnad det är så jävla patetiskt och tragiskt.
Särskilt om personen i fråga är fyllda 40, är gift och har barn.

Sådana s.k. vänner kan jag vara utan.

Men känslan jag hade efter den där osympatiska påringningen där mittinatta, tycker jag sammanfattas väldigt bra med ovanstående bilds hjälp.

Och.

Nu när påskhelgens arbetspass är slut, så får jag dra på semester till mamsen några dagar.

Tack för det alla ni fina vikarier som jobbar för mig istället.

Och.

Till er övriga så hoppas jag innerligt att ni haft en underbart härlig påsk.

Kärlek i massor.


~ L.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar