En dag som gjord för surdegsbak.

Efter mina arbetstimmar gjorde jag en liten tur förbi en av mina gamla tanter som flyttat  och på väg dit tittade solen fram och några sekunder tittade solen fram och gav mig rejält med energi. 

Längtar upp till fjälls. 

 

Men. 

Nu sitter jag och väntar på

  att surdegen ska "dra sig" en timme innan jag börjar knåda den ordentligt för 

att sedan slänga in den i kylen på ett dygns jäsning.

När jag berättat för folket i min nära omgivning att jag börjat med surdegsbakning så är det en del som blir lite aviga och börjar prata om att det ÄR JU SÅ JOBBIGT! 

Varför då? Undrar jag.

För det tar ju SÅN TID!

Jaha.

Själv måste jag säga att det är VÄLDIGT LITE ANSTRÄNGNING för MYCKET SMAK.

Så att jag får röra ner lite mjöl och vatten i en burk 3 dagar i rad för att sedan göra en deg som ska ligga i kylen och jäsa ett dygn eller två tycker jag är en peaceofcake när resultatet blir godare än gott. Men folk (en del, INTE alla) av idag vill ju att allt ska gå fort.

 Vilket inte alltid är det bästa resultatet. 

Som Monsieur Bodet ungefärligen  säger; 

                       under tiden man väntar kan man dricka ett gott vin och äta lite goda oliver. 

 Och/eller läsa en bok, sticka en mössa, kolla på en bra engelsk deckare 

och naturligtvis

sova ett par timmar också. 

Man blir nog lite FÖR glad i hatten av att dricka vin fyra dagar i rad  utan att sova något.

Ha Ha.

Ute blåser det rejält idag.

Det är som gjort för lite surdegsbak så jag

Har nu satt en ny surdeg och låtit  den  "dra sig" en timme, knådat den ordentligt och nu ligger den i kylen i en uppochnervänd tårtkupa för ett dygns jäsning.

Så nu får jag väl plocka fram vinet. 

Blås inte bort kära medmänniskor.

och

 ha en bra fortsatt måndag den 16 februari 2015, för den kommer aldrig mer igen. 

För er som haft en bedrövlig måndag dito får jag hoppas att det blir bättre i alla fall.

Om inte annat är den ju snart slut. 

~ L.