Att låta det vara långsamt.

 

 Hej hå vad tiden går.

Fast i år känns våren ovanligt långdragen. 

Men det som var för några veckor sedan några ulliga videkissar har nu sakteligen 

börjat slå ut till vackert gröna blader.

Fint att det inte går för fort så man hinner njuta av alla dessa vårens stadier.

Vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om.

 Åkte och tränade istället. Hade hela lokalen för mig själv.  

Känner verkligen att det ger resultat det jag gör. 

Det lilla jag gör ska jag väl säga. Hjärnan skulle gärna springa en mil, men resten av kroppen har inte den viljan. Och eftersom jag är rädd för att jag ska göra för mycket och hamna på noll igen, så låter jag saker och ting ta tid. 

Avslutade med att ta en promenad hem i det vackra morgonvädret, ackompanjerad av kvittret från alla dessa vackra fåglar som finns i vår herres hage. 

Fantastiskt att något så litet kan låta så vackert. 

Det är gött å leva en sådan här dag.

~ L.