Näst sista helgen i maj
åkte jag, brorsan m fru och kära mor upp till fjälls för att fixa lite grejor och bara allmänt njuta av vackra vyer, frisk luft och ladda batterierna.
På fjällsluttningarna låg snön fortfarande kvar i mängd vilket resulterade i att en del fåglar -som brukar häcka lite längre upp ovanför trädgränsen, mellanlandade på vår lägda istället i väntan på snöfria fjällvidder.
Och det var inte bara en eller två fåglar som landade, det var cirkus närmare hundratalet.
Den ena var inte svår att ta igen på det säregna lätet; nämligen storspoven. Den andra var desto knivigare att få kläm på. Men efter en hel del googlande på svartvita fjällfåglar så fick vi ett resultat; Lavskrika.
Det var en fantastisk vy att ha alla dessa fåglar på lägdan i full fart med att kurtisera sina respektive. Allt detta medans jag grillade en massa gotter på lördagskvällen. Fast min svägerska var inte lika nöjd när det var sovdags och hon hade en kärlekskrank lavskrika utanför fönstret som kilade fram och tillbaka och kvittrade ut sin kärlekslängtan.
Solen lyste större delen av tiden med sin frånvaro. Förutom när vi skulle och besöka kyrkogården för att göra vårfint och ställa ut krukan med nya taklökar på pappas grav.
Annars regnade det och blåste mestadels.
Förutom rikt fågelliv på tomten hade vi besök av fru älg som höll sig i och i närheten av byn. Förmodligen för att slippa bli uppäten av herr björn som vaknat och uppehöll sig i skogarna runt byn.
Sent på lördagskvällen såg vi en stor vit hare skutta in i skogen på ovansidan vägen.
Och
på vägen hem till stan såg vi förmodligen en mindre björn försvinna in i buskarna vid vägrenen.
Sånt får man inte uppleva i en storstad när vintern övergår i vår.
~ L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar