Vägen mot Bålberget.

HÄR BRANN HÄXOR 1675
KVINNOR DOG
MÄN DÖMDE
TIDENS TRO
DRABBAR MÄNNISKAN

Detta ovanstående står skrivet på en stor minnessten rest på Bålberget
 för de
71 personer som miste livet 
i den största massavrättning i Sveriges historia.

Jag vet, det verkar helt ofattbart.
Jag har själv stått däruppe på det där berget, framför den där stenen
 tillsammans
med min brorsdotter Karin och försökt
ta in det fasansfulla som hände för 340 år sedan.

Att sen få läsa Therése Söderlinds Vägen mot Bålberget, där hon
ger liv åt de kvinnor och män som levde på den tiden, är verkligen som om att
 jag vore där och ser allt utspela sig framför mig.
 

Att födas som kvinna i en tid då hon i det närmaste var rättslös och utelämnad åt en make (eller husbonde eller far) som kanske misshandlade både sin fru och barn - och värre en så,
 begick incest.
Att du som kvinna/hustru/mor inte hade så mycket att sätta emot när sådant skedde.
Eller om någon var avundsjuk/svartsjuk på dig så kunde man jävlas genom att anklaga dig för att vara häxa utan att förstå följderna.

 Parallellt får vi följa nutida (fiktiva) ättlingar till några av de som drabbades  och hur de kan tänkas ha påverkats av det som skedde 1675.


Therése har dessutom vävt in berättelser om dåtidens skrockfullhet och hur människors fantasi kunde skena iväg rejält och få horribla följder. Händelser som du och jag skulle ha helt naturliga förklaringar till och inte vara ett dugg rädda för att det rörde vare sig om
 Guds straff eller djävulens påhitt.


Observera att Vägen mot Bålberget  är en blandning av fiktion och verkliga händelser.
Men ett är säkert. Det är På Riktigt att vi människors rädslor och fantasier kan
få katastrofala följder.
 Då som Nu.

~ L.