Man har tur.

Helgen har gått i solens tecken och sista fönstret är putsat så när det är dags för julstjärnan kan man hänga upp den utan att skämmas. 

Det är en veckan nu sen min älskade fröken L fick tassa vidare och fortfarande så vill hjärtat krympa ihop och tårarna komma när jag går ut på balkongen och hon inte ligger i solen och sover på filten  som vanligt. Fast efter att ha undvikit att vara ute på balkongen så mycket sedan hans (Tjårvens) compadrina försvann fick jag till min glädje se honom ligga 

på hennes filt i lördags.

Ny generation men hennes minne lever Alltid kvar. 

Förutom en gofika på en av Sveriges största second hand shop med frk C, fick jag igår besök av fina Karolina som läser till sjukgymnast. Hon har lärt sig akupunktur och behövde en försökskanin och jag ställde villigt upp. Jag är verkligen stolt över att få känna denna fröken. 

Finns inte ett ont ben i hennes kropp (fast hon kan vara riktigt busig). Hon är klok som en bok och man blir alltid Glad i hennes sällskap.

Som tack för att hon gav mig akupunktur (ja jag överlevde och kan berätta att hon kommer bli duktig på det hon ska jobba med) bjöd jag på nybakade bullar med vanilj.

Mitt i detta besök kom en av mina andra solstrålar förbi för att byta till sig nya böcker  om Rutan och Nelson. Har nämligen fått frk Lippe att börja läsa om dessa två.

Helgen avslutades på bästa sätt med senaste avsnittet av Bron och Homeland. 

Man hade tur med både väder och sällskapet den här helgen helt enkelt. 

Amen. 

~ L.