He börje ve ett BU.

Helgen

inleddes med att jobba fredagkväll,

vilket inte var en helt otrevlig upplevelse trots mycket att göra de sista timmarna. Tillsammans med min kollega O. blev det en spontanskrämt av vår kollega D, som hade oturen att jobba till 22 och därmed är sisten från jobbet.

Tänk att stå i en mörk skrubb och säga BU! till nån som har varit dåraktig nog att berätta att han är mörkrädd, för två galna inlandsbor som

båda född ovanför odlinggränsen.
 Där det är mörkt från mittidagen till mittidagen från september till april.

Så fredagskvällens arbetspass slutade med ett rejält garv - även han vi skrämde skrattade efter han hade fått skrika av sig och kalla oss jävla idioter och skäggiga monstret - det sistnämnda var inte jag (hoppas jag då),
innan

man åkte hem med den sköna tanken att man hade semesterledigt.

 

Lördag

som blev en helt fantastisk slappardag med pepp inför kvällens 40+40 kalas.

Min fine låtsaslillebror Lars och hans sambo hade bjudit in till gemensam 40 års fest för ca 45 personer - det kan ha varit fler eller någon mindre, jag räknade inte så noga och/eller så glömde jag bort hur många jag fick det till.

Kanongod mat, 

fläskfilé

och

lax

med rotmosgratäng

och

två goda såser.

Kladdkaka till efterrätt.

 

Roliga tal och fyndiga presenter.

En massa men-hej-känn-du-han-du-å?!

Världen är ju hur liten som helst en sån gång.

Intressanta diskussioner.

Nya bekantskaper.

Och att få se en säl göra plankan.

Hur man kan dra ut en mjölktand med hjälp av en fotboll.

Vad man kan använda hårtorkar till mer än bara blåsa hår.

Varför Lars inte ska åka husbil.

Vilken fot som är större.

Vad kungens morfar hade för sig en gång i tiden.

Å så en massa massa annat roligt som inte lämpar sig för skrift.

Sjöng en sång.

Summertime.

Det gick kanonbra.

Sen började jag -

 lite senare -

sjunga en sång till och då gjorde jag en Skifs och glömde texten.

 Det gjorde succé.

Även om jag inte var av den åsikten.

Men man får ju bjud på sig själv.

 

Levande musik var det också.

Fast jag kommer inte ihåg vad bandet hette.

Men det rimmade på alsheimers?!

 

 

Inga bilder blev det heller. Eftersom det inte var min fest.

 

Skojigt  nog avslutades festen med en tur förbi blåkulla(vägen).

 

Söndag.

Ägnades åt att sova sig i form inför kvällens arbetspass

som

inte var så ansträngande då vi var lite fler som jobbade

än vad vi hade att göra.

 

Och nu

har måndagen passerat och månadens långhelgspass är till ända -

om än det blev kort för den här fröken som hade semester lördag och söndagsförmiddagen.

 

Det känns som helgen har varit jättejättelång och hur händelserik som helst!

 

Även fast det har gått fort.

 

Tänk va ti´n gå fort när man har roligt!

 

 

~ L.