Så har man tagit sig över måndagspasset.
Tack och lov.
För helgens golvliggande var definitivt inte hälsosamt för min rygg.
Har hela dagen gått och omkring lika sne och vinglig som betjänten i Grevinnan & Betjänten - fast utan alkohol. Och ont så in i jävlars.
Man är inte 20 längre och kan sova varsomhelst. Eller hursomhelst. Som han grabben för 2 somrar sen, som vi upptäckte låg och sov en söndagmorgon på en sån där blå sandlåda med sluttande lock utanför huset mittemot jobbet.
Vi var först inte säkra på att han ens var vid liv för han låg helt stilla. Länge. Hur man nu kan göra det på en låda med väldigt sluttande lock och dessutom är mindre till ytan än en barnsäng. Efter några timmar rörde han sig och vände på sig. Han låg nästan och sov i samma ställning som han Sid i Ice Age brukar göra.
Själv kan jag ju inte ens ligga stilla på en madrass på golvet. Och inte ens om jag var aspackad skulle jag lägga mig och sova på en blå sandlåda. Möjligtvis öppna locket och lägga mig i lådan då. Fast, näää. Sova säng säng säng.
Var bekant med en kille en gång i tiden som - hur full han än var, skulle hem och sova. Han bodde 3 mil från själva centrum. En sommarnatt gick han efter järnvägsspåret hem då han inte fick tag i nån taxi. Tror nog att han idag inte skulle göra samma sak.
Den tröstande tanke jag hade idag var att imorgon ska jag till min undergörerska, Osteopaten och att jag när kom hem idag efter jobbet skulle jag lägga mig i badet. Varmt som attan. Gött som attan.
Och tack till min kära kollega som mitt i vårt prat om OS - grenar, gav kast med liten kula en helt ny dimension. Och fick mig att glömma ryggen ett tag.
Thank you käraste C.
~ L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar