Livets gilla gång.

Så har då  januari månad passerat med både glädje och sorgligheter. Livet som sådant med andra ord.
Min käre kusin Y. som vi följde till sista vilan och som jag fick hedern att sjunga till himlen. Det var minnesvärt med många fina berättelser om Y. Av människor som kände honom på ett annat sätt än jag. Ännu fler nyanser till en människa som redan gjorde starkt avtryck bland de han mötte. Och han var min kusin. Fantastiskt.

Vi går mot ljusare tider. Fåglarnas sång som börjar höras allt oftare.

Har hunnit in på andra semmelstöpet ( gjorde bara 10 st förra gången). Sy nytt draperi till lillrummet. Virkat en ny mössa då den "gamla" visade sig vara lite för trång. Jag är visst lite tjockskalligare än vad jag trodde.
Detta  medans jag sett intressanta program på Kunskapskanalen;

Om Mohawkindianer som egentligen heter någe annat och man blir alldeles förbannad över att höra om; den sista generationens Mohawk-indianer verklighet. Ett särskilt system fasar sakta men säkert ut de enda kvarlevande indianerna. Vi får följa en ung kvinna vars kulturella arv står på spel. Hennes enda alternativ att föra indiankulturen vidare, och att få fortsätta att kalla sig för indian, är att gifta sig med en helindian. Ska hon tvingas släppa sina band till Mohawk-kulturen? Helt jävla absurt att en uråldrig lag skapad av trångsynta idioter 1800-kallt ska få fortsätta gälla.
Sen fick jag tack vare frk Jane nys om dokumentären  Om att heta Göring, som handlar om de efterlevande till de där galna polarna till Hitler.

Mitt nya tv - projekt är ett par vantar, som jag ska försöka sticka efter en lite egen idé.

 Och i kvällom så fann jag en ny intressant hemsida med allsköns trevligt stug snusk .

 Å så var detta års februaris första måndag snart slut.

Va nu snälla mot varandra. 

~ L.