Blindgång.

"Gode Gud, viskade församlingen i Östmora kyrka i skräck när de såg två barn sakta lyfta mot taket, måtte de inte slås sönder mot muren. Spontant klädde de sin häpenhet  i konkreta ord av ogripbar oro. De såg taket lyftas av en vind och kände hur en tjutande storm drog genom rummet och drev ut kyrkolukten.
   Alla väntade sig att den unge prästen skulle säga något som återförde dem till tryggheten. Men han bara stod där med ansiktet lyft mot det åter slutna taket - och log. Han hade börjat sin dag i bön till den Gud han hade svårt att tro på - en bön utan hopp om ett mirakel som skulle ge honom tilliten åter. Nu förmådde han inte få fram någonting - för han hade just hört Gud skratta..."
                                                                                             Ur Marianne Fredrikssons Blindgång.

En berättelse som tar sin början i en tioårig flickas försök att "hålla isär" "saga" och verklighet.

En berättelse som vävs samman till ett vackert mönster av både sorg och glädje hos 

en grupp människor.

 En berättelse som värmer.

Och som inger hopp om att trots en sargad bakgrund finns det lycklig slut. 

 Och nej,

 jag har inte blivit religiös på kuppen.

~ L.