Tiden går.

Idag är det 25 år och en vecka sen min pappa gick bort. Endast 62 år gammal.
Fast det är så längesedan kommer jag ihåg precis vad jag gjorde kvällen innan och vad jag gjorde när mamma ringde på morgonen för att berätta.

Ibland känns det som en evighet sen. Ibland som det hände igår.
Så mycket som jag ville veta och lära mig av dig.
Men vi har vår tid oavsett hur lång eller kort den är. En del tar bättre vara på den än andra.
Vet inte om jag hör till den kategorin, men jag försöker i alla fall.

Hursomhelst.

Jag är oerhört Stolt och Glad att Jag får kalla Dig Min Pappa.

~ L.