Hemfärden.

I onsdags förra veckan satte jag mig på eftermiddagsbussen hem till fjälls.
 Att mötas av detta hus upplyst i mörkret värmde gott.
Och att det var stjärnklart ute gjorde inte saken sämre!

När jag vaknade på torsdagsmorgonen och drog upp persiennen,

 möttes jag av denna ljuvliga syn. Efter att stått ut med en väderlek som skiftat endast i grå, gråare och ännu mera grått var detta en syn som gav 

en REJÄL förhöjning av mina endorfiner som jag kommer att leva på länge!

 Mer endorfinkickande.

 Och ännu mer endorfinkickande.

Fredagen var det dags för att lasta sparken med en rejäl laddning deg på jäsning.

 Begav mig till denna röda stuga för att baka tunnbröd.

 Blev välkomnad av denna söta vovve.

 När bagarstugeägar´n äntligen fått fyr i spisen kunde jag sätta igång och baka.

 En stöpa gjord  på 2 L mjölk skulle bakas ut.

 På denna en "norsk hälla".

 Utanför fönstret visade sig denna vackra lilla blåmes upp sig tillsammans med vänner.

 Det blev ca 20 "kakor" i varierande storlek. De flesta lite större.

 Jag brände endast den sista, den blev mera knäckebrödig kan man säga. 

Vilken min mamma gillade att knapra på.

När jag kom hem så kokade vi varm choklad och gjorde mackor på det varma tunnbrödet.

Mycke smör, ost och rökt skinka.
Mmmmmmumma!

 Lördagen tog jag återigen sparken oppibyn för att hälsa på en fru som jag lovat hälsa på 

nu när jag var hemmavid. Vädret var betydligt vackrare på vägen dit.

 Hann bara hem så började det blåsa och dreva blötsnö. 

Hade bjudit in mammas bästa kompis på middag. Vi hade en liten tjejfest kan man säga. 

Jag lagade maten och så drack vi lite vin och letade fram hjortronlikören som mamma hade fått av mig och en kompis vid ett annat tillfälle. Spelade Elvis på cd och de båda damerna blev som unga på nytt! Sen mindes de danser från förr och allt tokigt de gjort i ungdomen. 

Jag tycker det är otroligt roligt att få höra om alla detta. I en tid som är en aningens olik den vi lever i nu, men ändå inte. Min mamma berätta också den här kvällen om hur det var när hon 16 år gammal blev piga hos en nybliven änka. På samma ställe som hennes mamma hade varit piga 25 år tidigare. Fascinerande historia!

Den vilda festen tog slut vid 19 tiden då det var dags för Tant mamma Ulla att bege sig hem "på bygget". Vi andra 2 festdeltagare drog oss till sängs vid 22.

Dagen efter var det denna vackra vy som jag satt och insöp på altanen några timmar. 

Till ljudet av droppande tak och fågelkvitter. 

Ännu mera endorfinkick!

Fick ett samtal från min brorson, som ville kolla snöläget tills de kommer upp till påsk. 

Fotade en bild av de snötäckta fjällen och skickade till honom som lugnade besked.

Tyvärr höll inte detta vackra vädret i sig när det var dags att åka hem till staden och jag hann börja frysa en hel del innan bussen kom. Busschauffören envisades med att dra ner värmen längst fram efter ett tag trots att jag bad honom höja den, så hurvandet gjorde att jag satt och spände mig en hel del. Vaknade på natten  och frös och hade fått ont i halsen, plus att musklerna i ljumsken krampade rejält, så det har varit till att stanna hemma från jobbet och

 ta det lilla lugna.

Misstänker även att sparkturerna inte var helt av godo heller, men tack vare övningarna som min fantastiska fysioterapeut Emma gett mig är jag nästan tillbaks till på banan och på måndag blir det jobb igen. 

Så på det hele har det varit en riktig go period. 

Och jag tror
 att alla dessa endorfinkickar gjorde att min förkylning gav med sig snabbt.

~ L.