Det har varit mest grått och vått veckan som gick och min höft bråkade lite mer än vanligt. Kanske är vädret som gör det.
Är dock inte synd om mig, då jag äntligen har fått besked om operation.
Japp.
Jag kommer om 2-4 månader vara en av alla dom som går omkring med en reservdel i kroppen. Känns lite overkligt att efter all denna väntan ska det Äntligen Bli Av.
Har varken haft lust eller ork att sitta framför TV eller dator, istället har jag plöjt 3 böcker på 4 dagar. Har även hittat inspiration/materialet till årets julkort. Det är mycket klipp och klistra och jag är lite orolig för att något eller några av min fyrbente assistents morrhår ska ryka då han gärna vill vara involverad i allt jag gör.
Annars har han mest suttit och spanat på alla vackra sidensvansar som suttit och mumsat bär i träden utanför fönstret. Så nära och ända så långt borta. Det märks att han också saknar Lisa. Han kan ligga och bara titta rakt fram och ser moloken ut. Även om de inte var bästa kompisar alla dagar så hade de varandra när jag inte var hemma. Han har ju aldrig varit ensam heller och nu märks det att han verkligen är en kille som vill ha sällskap. Så inom sinom tid ska jag skaffa en kompis åt honom, men för nu sörjer vi och minns vår kära gamla dam.
Som förhoppningsvis sitter på sin eviga blomsteräng och luktar på blommor
och njuter av solskenet.
Och här får vi njuta av att kung Bore har låtit vintern göra entré.
Japp.
Jag kommer om 2-4 månader vara en av alla dom som går omkring med en reservdel i kroppen. Känns lite overkligt att efter all denna väntan ska det Äntligen Bli Av.
Har varken haft lust eller ork att sitta framför TV eller dator, istället har jag plöjt 3 böcker på 4 dagar. Har även hittat inspiration/materialet till årets julkort. Det är mycket klipp och klistra och jag är lite orolig för att något eller några av min fyrbente assistents morrhår ska ryka då han gärna vill vara involverad i allt jag gör.
Annars har han mest suttit och spanat på alla vackra sidensvansar som suttit och mumsat bär i träden utanför fönstret. Så nära och ända så långt borta. Det märks att han också saknar Lisa. Han kan ligga och bara titta rakt fram och ser moloken ut. Även om de inte var bästa kompisar alla dagar så hade de varandra när jag inte var hemma. Han har ju aldrig varit ensam heller och nu märks det att han verkligen är en kille som vill ha sällskap. Så inom sinom tid ska jag skaffa en kompis åt honom, men för nu sörjer vi och minns vår kära gamla dam.
Som förhoppningsvis sitter på sin eviga blomsteräng och luktar på blommor
och njuter av solskenet.
Och här får vi njuta av att kung Bore har låtit vintern göra entré.
~ L.
Härligt att du får hjälp med din "gnöliga" höft..så den slutar klaga och lämnar dig ifred Gläds med dig..och ser fram emot din tystlåtna och rörliga höft DÅ kanske du kan ta dig hit för lite rekreation här i skogen med mig och mina djur KRAM
SvaraRadera