Stilla veckan.

Som tidigare skrivits så är det ju den Fantastiska Påsken som härjar som värst. Och jag har ju nu under min konvalescens legat halvslumrande (mellan host & snörvel) och lyssnat på radion om innebörden med påsken. Att man ska fasta och ta det lugnt i största allmänhet och reflektera över livet och tron. Ingen kan då komma och säga att jag gjort något annat. Om än det har varit ytterst ofrivilligt. Eftersom mina smaklökar är i det närmaste bortdomnade av förkylningen så smakar inget gott. Och då jag har varit så tätt i näsan så är det har det varit jobbigt att äta överhuvudtaget då det känns som man skulle kvävas när man ska tugga. Då är aptiten inte den största nej. Så fastat kan man nog säga att jag har gjort. Det enda som har gått åt i stor mängd är Bisolvon.
       Sen har jag ju hållit mig i karantän större delen av denna vecka och mest sovit, så tagit det lugnt har jag också gjort.

     Reflekterat över tron och livet har jag också hunnit göra lite. Såg dokumentären Gud är inget lyckopiller .

                                                           Ja vad säger man?

Det är så fantastiskt (inte det minsta) med präster som ska förespråka om kärlek och respekt har en sådan inskränkt attityd.

Därför blev jag Så Glad över alla dessa människor som gav Kristina beröm efter gudstjänster och andra förrättningar. Även äldre personer gav sitt djupa gillande till den unga prästinnan. Och så fick jag se ett av det vackraste dopen. De som skulle döpa sitt lilla barn, faddrar och prästen Kristina stod med bara ben i en havsvik vid Käringön och den lilla/lille blev döpt den största dopfunt jag sett. Nämligen havet. Som ju också är en del av skapelsen. Nu ska ingen tro att jag är jättereligiös. Långt ifrån. Tror inte på en Fader utan det är något större än så. Att det inte är någon snubbe i skägg eller ens har något med kön alls att göra. Vilket var det Kristina vill säga. Ungefär. Vilken fantastisk kvinna! Kloka reflektioner över tron och om att den faktiskt inte är statisk.

Om du vill se den (gör det!) så finns den tillgänglig på SVT Play fram till 27 april. 

Nej, nu är det dags för lite medikament.

Fortsatt önskan om en Skön Påsk till er allesammen .

 Prosit.

~ L.

Attjoo Attjoo Proosit.

Ja så har Påsken anno 2013 sparkat igång. Det har den senaste tiden pratats mest om påskväder och påskpyssel och en stadig ström av reklam om bästa påskmaten och påskgodiset. De flesta jag känner är på väg till eller har redan landat på nordligare breddgrader med siktet inställt på fjälliv med skoteråkning, skotta ner sig i en snödriva, sätta sig på ett renskinn, göra upp en eld och koka kaffe i sotupanna. Förhoppningsvis i ett fantastiskt vårväder.

Själv skulle jag denna påsk för en gångs skull jobba. Såg fram emot storhelgsersättning och att det faktiskt inte är så himla tråkigt att jobba sådana helger. Men så blir det inte. I stället får jag lov att tillbringa påsken i hemmets vrå på grund av en rejäl flunsa. Det blir till att festa loss på Bisolvon, Bafucin, Alvedon och en nässpray så dunder att man får endast spraya i näsan en gång per dag. Näsan är så röd och fin av allt snytande. Ingenting smakar gott. Inte ens ogott.

Visst låter det som en mysig påskhelg?

 Tur att jag i alla fall har mina två fyrfota sambos. Fast de tycker jag har varit ganska tråkig, för den här veckan har jag mest sovit och legat nerbäddad i soffan snörvlandes och hostandes.

Nåja, vad är väl en bal på schlottä.

Ni som nu är friska och har undsluppit denna ytterst otrevliga snorepidemi vill jag önska en riktigt skön påsk med massor av sol och gotter!


Prosit!

~ L.

Annars då?

Här är det så tråkigt så klockorna nästan stannar. Har fått en envis feber. Ont i halsen. Inget smakar gott. Och jag vill mest bara sova. Och sova. Och sen sova ännu mer. O.s.v.

~ L. 

En kloker man.

Hade idag ett långt telefonsamtal med min kompis A-K, som brukar passa på och ringa och surra med mig när hon är ute på långkörningar med bilen. Vi började prata miljö och att köpa "rätt" varor. 

De senaste månaderna har väl ingen  kunnat undgå att  läsa i tidningarna om hur man har fått dra tillbaks flera ton kött och kyckling p.g.a av att det innehållit salmonella  och/eller andra basselusker som inte är så bra för oss tvåbenta att äta. Eller så är det inte vad det utger sig för att vara. Oxe som visade sig vara gris. Ko som visade sig vara häst. Snacka om slöseri med naturresurser. Att skrupelfria uppfödare sprutar in antibiotika och hormonpreparat för att förebygga, ha stor djurhållning och få djuren att växa så fort som möjligt. Ingen respekt alls för natur och djur. För allt som man preparerar djuren med får vi i oss när vi äter det. Sen när vi går på toa åker det ut i avloppet och sen ut i naturen.  Och vi blir lika förfärade varje gång över att läsa om eländet. Fast om vi hade lite hjärna så skulle vi fatta att fläskfilé som kostar mindre än 30 kr kilot kanske inte är den gladaste grisen i la´gårn. Likadant med grönsaker och annan växtlighet när det ska besprutas med allehanda gifter i stället för att använda sig av naturens egna metoder. Det kanske låter som ett kap nu men i långa loppet så kommer vi att bita oss själva i svansen och få betala ett ännu högre pris när allting är förstört. Bara för att vi vill ha det NU. Då är det så dags.

 I morgon ska jag sjunga i kyrkan. Temat är miljö och hållbarhet. Har därför kollat en del på nätet efter fina texter som hyllar naturen. Och så fann jag detta.

 Floyd Red Crow Westerman, du har min respekt.

~ L.

Så kan det gå.

                              Påven har sagt upp sig. Nöten var en häst. Bananen till final.

Visst är livet är verkligen en fest.

~ L.

Helgpreparering.

Så går det mot jobbarhelg och lediga dagar har varit precis vad lediga dagar ska vara nämligen lediga.
Sovmorgnar, långfrukostar, mittidagenlur, massor av värmeljuslyktor tända ( - givetvis 100 % stearin).
Ingen kan då anklaga mig för att ha för många lampor tända i vintermörkret.

Vant- projektet går framåt.

Hittade häftig sida om uppfiffade gator och hörn.
Kanske nåt för de som målade de urtrista beiga busskurer i höstas här i stan?

Enda dramat har varit att min lille fyrbente sambo blev lite för närgången med en värmeljuslykta igår och jag fick gnugga honom ren från stelnat stearin. Tack vare den fina borsten jag fått av min kära svägerska Lena så kunde pälsen borstas ren och jag slapp försöka klippa/raka den stackarn. Vi var två som hade hjärtklappning det kan jag säga. Han återhämtade sig dock ganska snabbt och nu är han tillbaks i aktion om man så säger. Men han har lärt sig att inte peta i allt som dinglar och hänger.

Just i detta nu så ligger den unge herrn i fråga och laddar i gungstolen inför nästa bus.
 Som förhoppningsvis inte blir lika dramatiskt som det igår kväll.

Va snäll med varandra.

~ L.

Livets gilla gång.

Så har då  januari månad passerat med både glädje och sorgligheter. Livet som sådant med andra ord.
Min käre kusin Y. som vi följde till sista vilan och som jag fick hedern att sjunga till himlen. Det var minnesvärt med många fina berättelser om Y. Av människor som kände honom på ett annat sätt än jag. Ännu fler nyanser till en människa som redan gjorde starkt avtryck bland de han mötte. Och han var min kusin. Fantastiskt.

Vi går mot ljusare tider. Fåglarnas sång som börjar höras allt oftare.

Har hunnit in på andra semmelstöpet ( gjorde bara 10 st förra gången). Sy nytt draperi till lillrummet. Virkat en ny mössa då den "gamla" visade sig vara lite för trång. Jag är visst lite tjockskalligare än vad jag trodde.
Detta  medans jag sett intressanta program på Kunskapskanalen;

Om Mohawkindianer som egentligen heter någe annat och man blir alldeles förbannad över att höra om; den sista generationens Mohawk-indianer verklighet. Ett särskilt system fasar sakta men säkert ut de enda kvarlevande indianerna. Vi får följa en ung kvinna vars kulturella arv står på spel. Hennes enda alternativ att föra indiankulturen vidare, och att få fortsätta att kalla sig för indian, är att gifta sig med en helindian. Ska hon tvingas släppa sina band till Mohawk-kulturen? Helt jävla absurt att en uråldrig lag skapad av trångsynta idioter 1800-kallt ska få fortsätta gälla.
Sen fick jag tack vare frk Jane nys om dokumentären  Om att heta Göring, som handlar om de efterlevande till de där galna polarna till Hitler.

Mitt nya tv - projekt är ett par vantar, som jag ska försöka sticka efter en lite egen idé.

 Och i kvällom så fann jag en ny intressant hemsida med allsköns trevligt stug snusk .

 Å så var detta års februaris första måndag snart slut.

Va nu snälla mot varandra. 

~ L.