I väntan på Kung Bore.

Jaha, 

Kung Bore verkar köra med på och av ett tag till innan han bestämmer sig för att det ska bli

 Vinter På Riktigt?!

Nu är ju jag en sån som tycker att vädret kan jag inte göra något åt så det är int´ lönt att reta upp sig på om det nu regnar för mycket, är för varmt eller kallt eller vad det nu kan vara som folk tycker illa om i väderleksväg. Men det är när det går dagar utan att man ser solen skymta fram ens ett liiitetlitetlitet tag som jag känner hur beroende man är av solen. Man är trött nästan och det jämt. Även om man skulle sova varvet på klockan så är man tröttare än en gammal gnu. Det är vid sådana tillfällen det är så förbaskat fint att hitta på saker att göra med nära och kära för att hitta några ljuspunkter i tillvaron då soleländet vägrar visa sig. 

Så i helgen har jag roat mig med finfina vänner i dagarna två. 

Så att det varit trist och alldeles alldeles grått och ruggigt ute idag har inte gjort mig det minsta. 

Sen hjälper det ju att ha ett stort lager av värmeljus att tända och softa i soffan med hemlagad pizza och reprisen av senaste avsnittet av Downtown Abbey.

Och att de serverar dumpling på kinarestaurangen vi åt på igår. 

Halleluja!

~ L.