I år hade man inga gymnasiestudenter att fira. Men ändå så har man inte kunnat undgå det då man har sin arbetsplats mitt i centrum. Kanske var det inte så uppskattat av personalen på lill-Ica, vars väggar vibrerade rejält, när ett traktorlass med studenter åkte förbi med den största baslåda som hittills har hörts. Och i år hade ett gäng tjejer införskaffat mikrofon så dom sjöng karaoke i kapp med Veronica Maggio om att komma och falla överallt. Som tur var höll dom sig kvar på flaket.
Var ute och gick med en dam på 90 plus - som jag frågade när ungdomarna åkte förbi, om hon åkte flak när hon tog studenten. Men nej, det var lugnare på hennes tid. Men ändå så såg jag något drömmande i hennes blick när vi stod och tittade på när följe efter följe passerade. Lika fullt så längesedan är det inte sen jag tog studenten, men jag insåg idag att det är faktiskt 25 år sedan. Ett kvarts sekel.
Jag känner ingen sorg över detta längesedan. Jag gick ut en linje som jag inte skulle ha börjat ens. Är nog varken den första eller sista som valt helt fel linje. Vem fan vet egentligen vad man vill jobba med när man är 15 år? Inte visste då jag det då. Men jag sörjer inte det heller. För tack vare dessa tre ganska vilsna år i en för mig ganska tråkig stad, så lärde jag känna en av de mest fina människor. Nämligen min kompis Elvy. Vi har hängt ihop sedan dess. I vått och torrt.
Fy fan va Hon är Bra!
~ L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar