onsdag 29 juni 2011

Ja kära värld så dåraktig man kan vara.

Har just beskådat senaste avsnittet om Henry och hans frubekymmer. Sannerligen var det som hallåan varnade för, obehagliga och otäcka scener. Utdragandet av naglar, lite lätt hängning gånger 2 och sen lite snitt med glödgad storkniv och utdragna tarmar. Medan blodet flöt i strida strömmar.

Och så hon Katarina. Man tänker sig att om man vet ödet för en del av de föregående fruarna så skulle man nog tänka sig för både en och tjugo gånger innan man inledde äktenskap med Henrik nummer åtta. Om man hade en sån bakgrundshistoria som fröken Katarina hade. Och sen inleda en het affär med kungens kammarjunkare.

Illa illa.

Hur tänkte hon?

Hur tänkte han?

Och hur tänkte mr Dereham som kom och mutade till sig en anställning hos Dronningen mot att inte skvallra om hennes tidigare hejhoppsansa i sänghalmen med densamme innan hon började dejta kungen. Om han hållit sig på sin kant av England och inte förtalt det ovannämnda hade han ju sluppit bli skenhängd ett antal gånger för att sedan bli levande uppsprättad. Uppenbarligen hade han inte läst eller hört bullentinerna om kungens förkärlek för våldsamma slut för di som int hade skött sig.


Jag skulle nog istället ha sagt som Christina av Danmark när Henrik nummer åtta stötte på henne; " Om naturen hade utrustat mig med två huvuden hade jag nog hjärtans gärna ställa det ena till kungens förfogande".


~ L

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar