1931 i Australien så bestämdes att alla barn som hade en vit förälder och en aboriginsk förälder skulle samlas ihop och uppfostras i ensligt belägna interneringsläger och förberedas för ett - som regeringen tyckte - "bättre liv i den vita gemenskapen. Tre av dessa s.k "halvblodsbarn" var trettonåriga Molly, hennes lillasyster och en kusin. Dom blev skickade nästan 200 mil bort från sina hem. Spelade ingen roll att deras vita fäder fanns med under deras uppväxt och tog ansvar för sina barn - dom skickades iväg ändå.
Dessa interneringsläger var inga roliga ställen. Lakanen togs bara fram när det kom prominenta personer på besök för att stökas undan så fort besökarna åkt. Man sov i stora kalla sovsalar med hänglås på. Det var urusel mat och prygel som gällde. Man fick inte prata sitt eget språk. Det var engelska som gällde. Sina kulturella traditioner blev man förbjudna att utföra. Försökte nån rymma eller ställa till besvär så fick man sitta i isoleringshus i allt från några dagar till flera veckor och fick bara vatten och bröd.
Mollys farsa var dock tillsyningsman för kaninstänglen som satts upp tvärs över hela Australien för att hindra spridningen av oönskade kaniner. Med hjälp av den kunskap hon fått från honom så rymmer hon med sin 9-åriga lillasyster och den 11- åriga kusinen, hela den långa vägen hem. Och detta tack vare att dom kan följa kaninstängslet. Alla som har lite koll på Australien vet att det är inte bara gröna berg och djupa sjöar. Ganska mycket ogästvänlig ödemark som kan betyda döden för den som inte är van.
Men mot alla odds så fixar dom det. Trots alla myndighetspersoner som försöker spåra upp dom. Och alla tips man får om vars flickorna kan befinna sig och var dom setts.
Boken är skriven av Mollys dotter Doris. Senare blev det en film av denna berättelse som är helt absurd. Det berättas också i boken att när Molly var 21 råkade hon ut för en blindtarmsinflammation och efter operationen blev hon tillbakaskickad till det där hemska lägret igen. Och hon rymde. Igen. Samma väg som 9 år tidigare. När Molly var 24 och en gift kvinna hade hon fött två döttrar; Doris och Annabelle. Och då kom man och förde bort den 3-åriga Annabelle - som skickades till ett barnhem i Queens Park och som Molly aldrig återsåg igen.
Alltså. Va fan är det för fel på en del människor?!?!? Hon var gift och nån kommer och tar hennes unge??!! Det var nog inget undantag. Har ju hänt både förr och senare i andra kulturer, där den vite mannen klampat in och snott landet och hävdat det som sitt. Man undrar ju varifrån detta översitteri kom ifrån?
Det som är lite tråkigt med denna bok är att den känns lite halvfärdig. Det är en del upprepningar av fakta och omständiga beskrivningar ibland. Sen skulle jag vilja ha lite mera eftermäle. Vad hände sen? Kollade Doris aldrig upp vad som hände med sin syster Annabell? O.s.v
Trots det så tycker jag att om du skulle komma över ett exemplar av denna bok " Rabbit Proof Fence" så läs den. Det är en skakande berättelse från de skamligaste kapitlen i Australiensk historia.
~ L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar