I går fick vi äntligen till en träff.
Med tapasknytis inklusive efterrätt.
Så jädrans skönt att ingen behövde stå och laga en massa mat.
Jag, E, S & S.
Som alltid glada miner och mycke skratt
Men även saknad och minnen.
En av oss finns ju inte längre.
A.
Men icke desto mindre är hon alltid närvarande vid våra sammankomster.
Det är tack vare A som vi har lärt känna varandra.
Igår så skålade vi till hennes ära, i maskrosvin som hon och E gjorde för en sisådär 12 år sedan.
Själva tillverkningen var ju en process för sig. Först hitta tillräckligt med maskrosor, sen visade det sig att alkomätaren inte funkade så det blev lite starkare än tänkt. Men.
Det var helt ok, fast det blev ännu godare med lite päronsoda och is i.
Sen fick jag veta igår att en äldre herre från min hemby hade somnat in lugnt och stilla under natten. Frid över hans minne. Och så minns jag alla de kalas vi hade i byn i hans traktorgarage som - när jag var yngre, tedde sig stort som en balsal på slottet. Det skulle man väl inte direkt kalla det när man ser det idag. Men vi rymdes där allihop - till och med en livs levande orkester. Och roligt hade vi.
Idag har jag sovit länge och njutit av goda tapas rester och dessert på balkongen i solens sken, med DN. ´s helgbilaga och mina kattor.
Och så tänker jag att jag är tacksam för att jag har så många fina vänner. Och att jag har så många fina minnen med alla dessa vänner. Och att de funnits där när det varit sorgliga tider också. Liksom att de har känt att jag har funnits där när det varit gråa dagar för dem med.
Hoppas att alla ni därute haft en fin helg också.
~ L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar