26 april 1986 klockan 01.23.45 (lokal tid)
förändrades livet radikalt för människorna i Pripjat med omnejd.
Reaktor 4 i kärnkraftverket i utkanten av staden hade exploderat och börjat brinna.
Man mörkade det allvarliga läget - vilket fick förödande konsekvenser för människorna
som bodde i dessa trakter.
En bön för Tjernobyl har stått i min bokhylla i säkert 10 år. Lika lång som hade passerat när Svetlana Aleksijevitj gav sig av till de drabbade trakterna för att höra människornas egna upplevelser. Jag har flera gånger börjat läsa boken, men har varje gång slutat efter några sidor.
Tills nu.
För
det är ingen bok du hast läser. Varje persons berättelse är ett helvete för sig. Och än till denna dag så lider dessa personer och deras efterlevande av sviterna. P.g.a att de inte fick veta hur allvarligt den där explosionen egentligen var, och de som försökte säga sanningen blev hotade med repressalier.
Rent ut sagt för djävligt.
Jag skulle så gärna vilja veta hur det har gått för alla dessa människor som blev drabbade.
Hur har de det idag?
Men denna fantastiska kvinna Svetlana som har varit modig nog att skriva denna bok (och alla andra modiga berättelser hon har skrivit om), skulle ha haft Nobels litteraturpris för längesen.
Tycker Jag i alla fall.
Amen.
förändrades livet radikalt för människorna i Pripjat med omnejd.
Reaktor 4 i kärnkraftverket i utkanten av staden hade exploderat och börjat brinna.
Man mörkade det allvarliga läget - vilket fick förödande konsekvenser för människorna
som bodde i dessa trakter.
En bön för Tjernobyl har stått i min bokhylla i säkert 10 år. Lika lång som hade passerat när Svetlana Aleksijevitj gav sig av till de drabbade trakterna för att höra människornas egna upplevelser. Jag har flera gånger börjat läsa boken, men har varje gång slutat efter några sidor.
Tills nu.
För
det är ingen bok du hast läser. Varje persons berättelse är ett helvete för sig. Och än till denna dag så lider dessa personer och deras efterlevande av sviterna. P.g.a att de inte fick veta hur allvarligt den där explosionen egentligen var, och de som försökte säga sanningen blev hotade med repressalier.
Rent ut sagt för djävligt.
Jag skulle så gärna vilja veta hur det har gått för alla dessa människor som blev drabbade.
Hur har de det idag?
Men denna fantastiska kvinna Svetlana som har varit modig nog att skriva denna bok (och alla andra modiga berättelser hon har skrivit om), skulle ha haft Nobels litteraturpris för längesen.
Tycker Jag i alla fall.
Amen.
~ L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar