Att hellre döda sina barn än att låta dom bli slavar och själv bli tvingad till slaveri i Amerikas 1800-tal. Det är valet Sethe gör när hennes slavägare hittar henne igen efter att hon lyckats rymma och hållit sig undan i 28 dagar hos sin svärmor - vars son köpt henne fri genom att jobba extra varje söndag i tio år. 28 lyckliga dagar då piskrappen som slet upp hennes rygg och lämnade sår likt trädgrenar läkt. Lyckliga i ett hus som varit fullt med glädje och värme, 124:an kallat. Ett hus som blir hemsökt av det döda barnet. Dottern som fick namnet Älskade inristat på gravstenen. Ett hemsökt hus som driver bort alla.
En berättelse med verklighetsbakgrund, om känslan av att inte äga sina egna tankar ens. Om att bli behandlad som en människa och man så länge du inte går utanför tomtgränsen hos den du är slav hos. En så mörk del av amerikas historia berättat med sån känsla av denna Toni Morrisson. Om människor som miste förståndet pga all den förnedring de utsattes för. Människor som inte sågs som människor utan hade lägre värde än djur.
Jag förstår att hon fick Nobels litteraturpris för denna bok. Toni Morrisson.
~ L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar