He va på ti´n!!

I mer än 22 år har jag och min vän Lippe känt varandra, och inte en endaste gång har vi dragit iväg på nåt litet äventyr tillsammans, bara pratat om att göra det. Men nu har vi kommit oss i väg och hem igen.

Det blev en resa med massor av möten med trevliga och roliga människor. Förutom den sure busschauffören på buss nr 2 mot Sofia vid 15-snåret, som såg ut som han just krupit upp från nån surhåla och missat dagen när man hade kursen i vänligt bemötande. Samt inte sett en rakhyvel och en dusch på ett par dagar.

 Den här skönheten fick vi flyga med ner.

 Dessa härliga skulpturer finns att skåda på Skeppsholmen utanför Moderna Muséet

 och Östasiatiska,  dit vi kom för att skåda Inkafolkets guld. Man fick ju inte fota inne så vill ni se får ni åka dit själva.

Här bodde vi. Och när vi checkade in frågade de om vi skulle på Idol finalen eller vadenuvarförartist som uppträdde, vi svarade att vi skulle på Nobelfesten, och si va di blev storögda....

 Girlpower på riktigt.

 Årgång 1 av det som räddat många liv.

Nå det närmaste Nobelfesten vi kom var självaste Nobelmuséet och en varm korv me bröd som vi köpte på den lilla lilla julmarknaden utanför, sen skådade vi Mlle Curies karriär och olika fantastiska informationsmontrar för varje årtionde sedan han Alfred instiftade priserna. I taket cirkulerade på rad alla nobelpristagare sen prisets begynnelse på bild.

Sen när vi i det stilla kunskapsinsupandet hörde höga rop och en massa ho! ho! ho! utanför ingången till museét så trodde alla först att det var di där galna högerextrema gaphalsarna som tänkte storma byggnaden, men det visade sig vara ett gäng glada tomtegubbar som hoade.

Hade vi orkat stanna lite lite längre hade vi fått uppleva mingel med champagne kvällen till ära. Helt gratis. Men efter massor av spring i Gamla Stan´s gränder och gator (där vi bland annat fann - helt överraskande - Carl Larssons födelsehus), alldeles för mycke närkontakt med di där galna högerextrema gaphalsarna, ridande poliser och andra mer diskreta säkerhetsdito (vi hamnade i utkanten av det där bråkstaketåget när vi skulle uppsöka ett apotek då stackars Lippe började få besvär med njursten), så beslöt vi oss för att åka hem till hotellet och käka på vår lilla mysiga kvarterskrog vid namn Kina Thai Garden.





Nu har vi lovat varandra att det inte ska dröja 22 år tills nästa gång. Vi funderar på att åka till Happis i år.
Bara för att.


  ~ L