fredag 27 januari 2012

Ode.

Idag har det varit Förintelsens minnesdag. Igår var det ett en dokumentär på SVT2 som heter Hoppets Hamn. Det var berättelsen om tusentals judar som räddats under förintelsen och kom till Sverige 1945. En del av dessa var bara spädbarn. Födda i förintelseläger. En del var ombord på det tyska fartyg som var tänkt att sänkas mitt ute på öppet hav med över 2000 judar ombord. Men båten blev jagad av engelsmännen ända in på svenskt farvatten. Till slut anlände båten till Malmö hamn. Den syn som mötte röda kors arbetare m.fl var förfärlig. Lastutrymmet fullt med människospillror, varav vilka man inte kunde urskilja vilka som var döda eller levande. En stank som var nästan outhärdlig.

En stank och en syn som vi som lever här idag i i-landet Sverige inte ens kan ha en jävla susning om. Nej vi har istället i-landsproblem som att gnälla på vädret. Är det inte för kallt så är det för varmt eller eller eller osv. Jag tycker vi varje år behöver påminnas genom dessa dokumentärer, om det som utspelat sig inte alltför så längesedan. Att varje generation behöver påminnas om hur jävligt det var. Hur ondskan fanns inpå oss. I ett civiliserat samhälle.

Till minne för alla dessa miljoner människor som föll offer i dessa djävulska hemskheter som vi aldrig kommer att ens med en susning kunna vara nära att förstå, vill jag spela denna vackra låt.



Jag hoppas att ni nu får vila i frid.

Amen.

~ L

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar