En jävla röra.

Jaha, när det väl händer så händer det allt på en gång. 

Efter en stilla dag som tillbringats till största delen på balkongen i min nya fina svarta Baden Baden så var det då dags för att laga middag. Började bryna lök och köttfärs, hällde dit det som skulle bli såsen. Tänkte så att i väntan på att detta skulle sjuda ihop, kunde jag passa på att gå med soporna och slänga den gamla korgstolen som fått korgen, i vår grindvagn som vi en gång i månaden ställer ut så folk får slänga grovsopor som  vår snälle granne herr Kram (gift med den fantastiska fru Kram)  därefter kör till återvinningen och tömmer. När jag kommer dit så är det som vanligt, folk har slängt i stort och smått utan att bry sig ett skit om att det finns andra som också vill slänga stort och smått. Ser ut som om nån kastat dit en bomb och allt ligger i en jävla röra, och på det stora jävla kartongskivor som täcker mer än halva vagnen  och mellan dessa och i denna jävla röra är det hur mycket plats som helst där det skulle kunna få plats ännu mera grejor. Jag kunde ha gjort som mina kära bostadsrättsföreningsmedmedlemmar och slänga min korgstol ovan på all den där jävla röran och bara gå därifrån. 

Naturligtvis kan jag inte göra det. 

Istället börjar jag plocka ner en massa grejor - inklusive de där jävla gigantiska kartongskivorna för att möblera om lite. Man blir så glad när någon har ställt en gammal grill upp och ner - utan att tömma den på askan. Liksom en massa frigolit som man ändå ska slänga i hushållssoporna. Mitt i allt detta jävla stökande kommer jag på att jag höll ju på att laga köttfärssås. Skyndar mig in och räddar det som räddas kan och sen ut igen för att fortsätta. Till slut har jag fått till det riktigt "fint", så nu ryms faktiskt dubbelt så mycket grovsopor än tidigare. 

In igen och försöka sila bort det som blev vidbränt i köttfärssåsen och sedan i med en massa godsaker som creme fraiche, philadelfiaost och chilisås för att dämpa den där smaken av bränt. Lyckas faktiskt riktigt bra. 

Sen fick jag för mig att medan makaronerna kokade skulle jag hinna ringa ett jobbsamtal. Dålig ide. Makaronerna kokade naturligtvis för länge och blev sladdriga. Bara att kasta och börja om. Nu utan att vare sig ringa eller få för sig att göra något annat under tiden. Med lyckat resultat. 

Fick ett bra slut på min middag i alla fall, för snälla fru Kram kom med nygräddad våffla, sylt och vaniljglass.

Ett Gott Slut på en jävla röra med andra ord!

~ L.